onsdag 26 januari 2011

En liten stund med Jesus

Preludium: 


Koral:



1. En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt!
När jag är trött av vägen
och allt som möter mej,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sej.

2. En liten stund med Jesus,
när synden gör mej ve
och otron vill mej hindra
att blott på ordet se.
En liten stund med Jesus,
och bördan lyftes av
och faller från min skuldra
i Kristi öppna grav.

3. En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

4. En liten stund med Jesus,
vad frid den har med sej,
när kärlekslösa domar
av mänskor sårar mej.
Om missförstådd och sargad
från vänners krets jag går,
en liten stund med Jesus
dock helar alla sår.

5. En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sej,
vad lust den ger att vandra
den väg han visar mej,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan
av vilan i hans famn.

6. Så ge mej, käre Herre,
ja, ge mej ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
- och allt, ja, allt är gott.


Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år), ngt bearb.

Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

tisdag 11 januari 2011

Detta är dagen, detta är dagen som Herren gjort



Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort, ja, som Herren gjort!
Låt oss i glädje, låt oss i glädje
nu tacka Gud, ja, nu tacka Gud!
Detta är dagen som Herren gjort,
låt oss i glädje nu tacka Gud!
Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort!

Text: Psalt. 118:24
Musik: Från Filippinerna

måndag 10 januari 2011

Någon nu knackar på din dörr



Någon nu knackar på din dörr,
någon nu knackar på din dörr.
Varför inte öppna för honom?
Någon nu knackar på din dörr.

Liv för han med sej -
någon nu knackar på din dörr -
frid vill han ge dej.
Någon nu knackar på din dörr.
Varför inte öppna för honom?
Någon nu knackar på din dörr.

Text och musik: Negro Spiritual, fri övers. A.H. 2010

lördag 8 januari 2011

Det finns en väg till himmelen



1. Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem...

Text: Bo Setterlind 1972 (49 år)
Musik: Folkmelodi upptecknad i Sköldinge

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

fredag 7 januari 2011

Nu är en dag framliden

Preludium:

Koral:


Nu är en dag framliden
och kvällen kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och oss av nåd bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.



Text: Okänd svensk författare 1682, Jesper Svedberg 1694, bearb. A.H. 2010
Musik: Lyon 1557 /Erfurt 1572, prel. Johann Gottfried Walther (1684-1748)

Guds Son en gång i morgonglans



1. Guds Son en gång i morgonglans
skall återkomma hit,
och alla ängslans skuggor flyr
och världar fylls av liv...


Text: Grekisk, John Brownlie 1907 (50 år), Anders Frostenson 1984 (78)
Musik: Engelsk 1785-88

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Helig, helig, helig Herre Gud allsmäktig



*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.
När den nya dagen gryr
vår lovsång till dig går...


Text: Reginald Heber 1826 (43 år), övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år)
Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).
[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

J B Dykes:
John Bacchus Dykes - Project Gutenberg eText 18444.jpg

Jesus Kristus är uppstånden



1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär.
Han vid Faderns högra sida
alla världars Herre är.
//: Se, han lever, se han lever,
han är alltid med oss här ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://

Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år), Erik Nyström 1893, bearb.

Musik: Philip Paul Bliss 1876

P P Bliss:

torsdag 6 januari 2011

Kristus lever, underbara ord



1. Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever!

2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän;
samma milda hjärta har han än.
Herren Kristus lever!

3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever!

4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.

5. Kristus lever, vilsekomna själ,
var nu inte längre världens träl!
Du är löst och allt kan nu bli väl:
Herren Kristus lever!

Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884 (25 år), ngt bearb. (v. 1-4 = SvPs 152)
Musik: Lowell Mason 1839

Han som ger hjärtat rymd



1. Han som ger hjärtat rymd
och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort
nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag
är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag
bland mänskor sina dar.

2. Han som ger alla djur
sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag
han känner livets möda.
Du gjorde väl som kom!
Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs,
utsläcker avgrunds bloss.

3. De späda ögonkast
som strålar kring din linda,
de skänker världen liv
och mörkrets här skall binda.
Du gjorde väl som kom!
Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors
står redan när varann!

Text: Carl Michael Bellman (1740-95), ngt bearb.
Musik: Fäbodpsalm från Sollerön (="Visa från Utanmyra")

Vän! I förödelsens stund



1. Vän, i förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup
minne och aning förgå,


2. tanken famlar försagd
bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;

3. när från din nattomtöcknade själ
eldvingarna falla,
och du till Intet, med skräck,
känner dig sjunka på nytt,

4. säg, vem räddar dig då?
vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger
ordning och skönhet igen,

5. bygger på nytt din störtade
värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där
flamman med prästerlig hand?

6. Endast det mäktiga Väsen,
som först ur den eviga natten
kysste Serafen till liv,
solarna väckte till dans.

7. Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
och i vars levande kraft
världarna röras ännu.

8. Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.

Text: Erik Johan Stagnelius (1793-1823)
Musik: Andreas Holmberg 2009

Nattens skuggor sakta viker



1. Nattens skuggor sakta viker,
morgonstjärnan ljuvligt ler,
snart den sälla dagen randas,
och dess sol går aldrig ner.
Herren kommer,
Herren kommer,
slut är då all jordens strid.
Bruden siras,
bröllop firas
i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen
när de frälsta där en gång
efter tidens vedermöda
stämmer upp sin segersång!
Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mej redo
till ditt möte varje stund!
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhetsgrund.
Herren kommer...

Text: Nils Frykman 1889 (47 år)
Melodi: James McGranahan 1881 (41 år)

Om han komme idag



1. Om han komme idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?
Om du hörde idag det kallande ljud
av basunen från himmelens sky,
skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han komme idag, rättfärdig och vis,
till att ställa oss fram inför sej,
månne människors dom och människors pris
skulle vara av värde för dej
eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort
även då skulle synas dej så?
Månne allt vad idag blir talat och gjort
bleve talat och gjort även då?
Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han komme idag, o, pröva dej än
medan Herren nu dröjer, och säj:
Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?
O, vart leder då vandringen dej?
Den stund du ej menar, han kommer.

Text: Lina Sandell 1874 (42 år), ngt bearb.
Musik: Gunnar Wennerberg 1877 (60 år)

onsdag 5 januari 2011

Klippa, du som brast för mig



1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
blive mig en dubbel bot
emot synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag
aldrig fylla kan din lag.
Bleve jag i nit ej matt,
gräte jag båd' dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig jag frälsning har.

3. Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag ska dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig!


Text (=SvPs1937 nr 302): Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1856 (43 år), bearb. 1936, 1937
Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)

Saliga visshet, Jesus är min




1. Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn...


Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1873 (53 år), Karin Hartman 1984 (71 år)
Musik: Phoebe Palmer Knapp 1873 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Vår Gud är oss en väldig borg



1. Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi nu vill bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sej förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi nu ej fruktar.

2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är!
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

3. Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
alls intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår.
Ett ord kan honom fälla.

4. Guds ord och löfte skall bestå,
som Anden det har skrivit.
För himlen vi till strids får gå
med glädjen han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt:
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller.


Text: M Luther 1528 (45 år), O Petri (?) 1536, J O Wallin 1816, ngt bearb. A.H. 2010

Musik: M Luther 1529 i svensk utjämnad form

Gud Treenig, stå oss bi



*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dig vår styrka finner,
den Onde övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dig
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det ska ske!
Halleluja, halleluja!

Text: 1400-talssång, Martin Luther 1524, övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), A.H. 2009
Musik: Medeltida processionssång / Wittenberg 1524

Till natt det åter lider




1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden.


Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Nicolaus Selnecker / Johann Crüger 1649 (51 år)

Du som är morgonrodnadens klarhet



1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.


Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010
Musik: Folkmelodi (efter Sionsharpan)

Upp, min tunga



*1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.


Text (=SvPs 1986 nr 147): Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), Sigfrid Aron Forsius 1608 (58 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svensk 1693

Å saliga dag




1. Å saliga dag,
då Frälsaren själv gick inunder mitt tak!
Nu fyller en underbar glädje min själ,
med Jesus i hjärtat ska allting bli väl.
En oförtjänt ära - nu hälsar jag dej:
Välkommen till mej!

2. Min ande är full
av glädje som inte kan köpas för guld.
Jag smakat och sett att min Herre är god,
han gav mej sin heliga kropp och sitt blod
tillsammans med fridens och frälsningens ord
vid nattvardens bord.

3. Jag givit min tro
åt honom som nu i mitt hjärta ska bo.
Ej avgrundens härar ska komma mej vid,
där Jesus får råda, där lyser han frid.
Ej nöden, ej döden, ej satans försåt
ska skilja oss åt.

4. Vem ville då väl
mer anklaga denna benådade själ?
Vem vill väl fördöma mej?
Kristus är här,
han gör mej rättfärdig och håller mej kär.
Jag honom vill älska som älskat mej först
och lyda hans röst.

tisdag 4 januari 2011

Kom, Frälsare, in




1. Kom, Frälsare, in
och blås på oss Andens välsignande vind.
Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,
så blir denna plats till en himmel på jord,
där vardagens liv står i helgvacker skrud
i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand
och låt oss få känna din trofasta hand.
Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm,
och fyll våra själar trots oro och larm.
Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,
hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund
när allt som vill hindra blir nergjort i grund,
när du går igenom vår reglade dörr
och gör oss så glada som någonsin förr!
Nu vid dina fötter vi sätter oss ner
och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,
som ger oss det bästa av allt på vår jord.
Bli kvar, så att tvivlaren erfara får
att du mitt ibland oss livs levande står.
Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,
din frälsande hand!

Text: Mathias Orheim 1908 (24 år), övers. A.H. 1991.
Musik: A.H. 1994

När världens hopp förtvinat stod




1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman mitt i sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu liv och blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.

3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
ja, just åt den
som beder skall bli givet.

4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.

5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.

6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.

7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

8. Låt oss som dina barn få bo
hos dig och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd skall sluta.

9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.


Text: S J Hedborn 1813 (30 år), ngt bearb.
Musik: Johannes Rhau 1589

O hur länge skall mitt hjärta

Annan melodiform, se Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta.



1. O, hur länge skall mitt hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge skall mitt öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som oss uppenbar är vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sig här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007

Musik: Johann Crüger

I en djup, oändlig skog




1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek - och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus!

5. Allt var nu på stunden gott.
Allt stod nu som förr det stått.
Samma hem och samme far
- allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.


Text: Carl Olof Rosenius
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)


O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

O Fader vår, barmhärtig, god

Preludium:


Koral:


1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dig vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
din vilja att förklara,
låt det i mörkret på vår jord
vår ljusa lykta vara;
låt ingen vilse fara!

2. Ja, alla ropar vi till dig,
vår nöd oss därtill driver,
ty ingen tar ditt ord till sig
om du ej nåd oss giver.
O du vår Fader, tänk därpå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och få
oss mänskor sig tillhanda.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, nu vi, Broder kär,
ditt löfte vill påkalla:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dig falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Giv ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så att envar blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!


Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A,H. 2011
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, prel. Johann Christoph Oley (1738-1798)

O Jerusalem, bland städer



1. O Jerusalem, bland städer
enda stad som frid oss bär.
Alla dina stenar lever,
skälver i Guds andedräkt...

Text: Urbi beata Jerusalem 600-700-talet, Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: John Goss 1869 (69 år)

Säll är den som sina händer

Preludium:


Koral:


1. Säll är den som sina händer
i Guds händer sluter in...


Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1697, preludium av John Morén 1916

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Vi kristna bör tro och besinna



1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt.
Ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och fäster sitt hjärta därvid.

2. Att tjäna två Herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och bryta mot enderas bud...


Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Tysk (?) 1500-talet / Köpenhamn 1569/ Kangasala 1624

Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Frostensons bearbetning inte publiceras här. Här återges istället en som närmare följer Wallins "trerimmade":

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig skall han dem beröva
sitt bistånd, sitt huldrika stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglarna så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kunna ej spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring vi finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar icke en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Ack, skulle, o klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön skall han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad skola vi äta och dricka,
vad skola vi kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var ej en fåfängans träl.
Sörj icke för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och hugna din torftiga like,
så får du det övriga väl.


Text: H Spegel 1686 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

Jag lyfter mina händer



1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år), alt Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

måndag 3 januari 2011

I Adam är vi alla ett



1. I Adam är vi alla ett
och Adams svek var vårt.
Vi gömde oss bland Edens träd...

Text: Martin H Franzmann (1907-1976), övers. Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Folkmelodi från Dalarna

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Den dag du gav oss, Gud, är gången



1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och solen sänkes kring oss ned...

Text: John Ellerton 1870 (44 år), Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år)
Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Bred dina vida vingar



1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.
Musik: Svensk folkmelodi

Bliv kvar hos mig




1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.


Text: Henry Francis Lyte 1847 (54 år), Oscar Mannström 1920 (45 år)
Musik ("Eventide"): William Henry Monk 1861 (38 år)

W H Monk:

Var dag är en sällsam gåva



1. Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet...

Text: Mads Nielsen 1917 (38 år), övers. 1921, bearb. Harry Lindström 1984 (68 år)
Musik: Oscar Bandsberg 1917 (43 år), alt. Corullons version

I denna ljuva sommartid



1. I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), Joachim von Duben 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Långt bortom rymder vida



1. Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än tjärnor tindrar,
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

2. Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

3. Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år)
Musik: Julius Dahlöf 1906 (35 år)

Nu sjunker bullret



1. Nu sjunker bullret

och stressen släpper,
din änglavakt våra mödor bär...



Text: Lars Thunberg 1973 (45 år)
Musik: Svensk folkmelodi
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Livet vann, dess namn är Jesus



1. Livet vann, dess namn är Jesus,
halleluja,
han var död, men se, han lever,
halleluja.
Dödens portar öppnar han...

Text: Olov Hartman 1973 (67 år)
Musik: Engelsk 1708

Till härlighetens land igen




1. Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
ack, Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.


Text: Johan Olof Wallin 1816, ngt bearb.
Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628

Ett kors, det är det sista trånga läger



1. Ett kors, det är det sista, trånga läger
som himlens kung i jordelivet äger.
Ja, hat som stack och hån som bittert brände
fick han till vilobädd, som synd ej kände.

2. Nu vajar korsmärkt flagg mot himlens skyar
och över städers larm och tysta byar
mot tornens kors sej bryter aftonsolen
och korsets ära sjunger predikstolen.

3. De som på skilda vägar har fått vandra
i kyrkans korsgång möter än varandra,
och korsets ord från dop och nattvard stiger,
det livet signar och till döden viger.

4. Ja, korset skiner över land och bölja,
och vem vill inte Jesu intåg följa
och svinga palmer kring den ende rene -
men vem vill vara Simon från Cyrene?

5. Det är så lätt att lägga kors på andra.
Det är så tungt att själv med korset vandra.
Men vill hans famn i kvällens frid du bida,
i middagshettan håll dej vid hans sida!

Text: Christian Richardt 1861 (30 år) övers. Gustav Thorsell (1887-1935), ngt bearb 2009
Musik: Folkmelodi ur "Från fädernas tid", alt. Birger Olsson ("Så tvår sig än en dag"=SvPs1986 nr 511)

söndag 2 januari 2011

När jag lever har jag dig




1. När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig...


Text: Arno Pötzsch 1934 (34 år), 1949, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1871 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]