Här en källa rinner

1. Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärta väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden.
I dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Text: William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920

Musik: Engelsk 1800-talet

Herre, till vem skulle vi gå

Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Text: Simon Petrus Jonas son
Musik: Tore Karlsson 2008 (82 år)

Herre, jag har hört din stämma

1. Herre, jag har hört din stämma
lik en vårvind, stark och sval:
samla ej din skatt på jorden,
men i himlens dolda sal.
Jag har stått där invid berget,
lyssnat gripen till ditt tal.

2. Jag var med i örtagården
då så full av kval du var,
då din bön från skyhöljd himmel
fick sitt stora mörka svar.
Jag var med bland dem som sov där,
då du dödens ångest bar.

3. Vankelmodig såg jag, Herre,
dig beträda smärtans stig.
O, jag gömde mig i hopen,
då ditt öga sökte mig.
Gång på gång jag, full av feghet,
Herre, har förnekat dig.

4. Korset, själens segertecken
du på dina skuldror bar.
I det tecknets djupa skugga
med vid Golgata jag var.
Konung, krönt med blodig törne,
hur din panna glänste klar!

5. Du som allt Guds stora budskap
med ditt blod har översatt,
hur din kärlek härligt frambröt
genom smäderop och skratt.
Hur ditt sköna, ädla vemod
lyste över världens natt!

6. Under över alla under:
e n har levat ren och sann!
Vilken avgrund för vår feghet,
vilken borg åt tron du vann!
Vilket hopp för oss som våndas
under intighetens bann!

7. Herre, hur dig världen hädat,
hur de dina dig förrått,
väldig, hög och majestätisk
över tiderna du stått.
Jordens riken störtat samman,
dina ord har ej förgått.

8. Herre, hur jag ljuset söker,
i mitt bröst är mörkret stort.
Vad jag älskat ej jag vågat,
vad jag hatat har jag gjort.
Dock mitt hjärta ödmjukt klappar
vid din strålbeglänsta port.

Text: Ragnar Jändel (1895-1939), ngt bearb. 2010

Musik: Trad.

Så är fullkomnat, Jesus kär

1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förespått,
nu har det i fullbordan gått.

2. I allt du Fadern lydig var...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Bliv i Jesus, vill du bära frukt

1. Bliv i Jesus, vill du bära frukt!
Grenen kan ej leva skild från stammen.
//: Och blott under herdens vård och tukt
fostras och bevaras späda lammen ://

2. Bliv i Jesus, där är tryggt, blott där,
varje annan plats har sina faror,
//: och när världen ler som fagrast här,
frukta allra mest för hennes snaror! ://

3. Bliv i Jesus, vill du växa till
i de stycken som din Gud behagar,
//: bliv i Jesus, om i tron du vill
ta ditt kors att bära alla dagar ://

4. Bliv i Jesus, vill du hålla ut
modigt, troget, segerrikt i striden!
//: Han med frid skall kröna dig till slut
och din mödas dag är snart förliden ://

5. Bliv i Jesus, lita på hans makt
och hans trofasthet i alla skiften.
//: Att han skall fullborda vad han sagt,
därom vittnar tydligt hela Skriften ://

6. Bliv i Jesus, genom stormens brus
skall han leda dig den rätta stigen,
//: bliv i Jesus, och i Herrens hus
sist du bliva skall evinnerligen ://

Text: Lina Sandell 1877 (45 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Folkmelodi

O Gud, all sannings källa

1. O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt skall gälla
i himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
så får du hjälp av mig."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dig.

2. Vad lindring i min smärta
att lita på din nåd
och anförtro mitt hjärta
åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde
i Jesu Kristi namn,
jag fick vad jag begärde:
en tillflykt i din famn.

3. Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är;
jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

4. Jag skall ej övergiva
det enda hopp jag har.
Min tröst skall det förbliva
att ropa till min Far.
Förtvivlan, håll dig fjärran!
Till avgrund bär din stig.
Jag släpper icke Herran
förrn han välsignar mig.

Text: Per Olof Nyström 1814 (50 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1546, alt. mel. från Leksand (efter Tusen Anna Persson, Tibble)

Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text (=SvPs1986 nr 196): Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)


T Söderberg:

Låt ditt ansikte oss lysa

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i fordom tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dig och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886 (54 år)

Musik: Dmitri Bortnianski

D Bortnianski:

När världens Frälsare jag ser

1. När världens Frälsare jag ser
på korset där sitt liv han gav...

Text: Isaac Watts 1707 (33 år), Anders Frostenson 1935, 1976 (29, 70 år)

Musik: England 1783

Vad inte ens en klok och lärd

1. Vad inte ens en klok och lärd

kan helt och fullt begripa,

det låter Gud i denna värld

sitt folk var dag predika:

Att han allena Konung är,

hög över alla gudar,

och sej har uppenbarat här

för hedningar och judar

- ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn

är Fader, Son och Ande.

Han öppnat för envar sin famn,

vi känner nu den Sanne.

Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud

han givit sej tillkänna,

som den som stiftat lagens bud

men också nåd vill sända

och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet

sin Son, sin avbild, födde,

som oss till liv och salighet

på jorden led och blödde,

och Anden sedan evig tid

går ut från dessa båda.

Gud give oss sin nåd och frid,

att vi må honom skåda

i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992

Musik: Rikard Norén (1847-1922)

Den kärlek du till världen bar

1. Den kärlek du till världen bar
ett evigt kors dig gav.
Din kärleks smärta bar du än
ut ur din öppna grav.

2. Men korset, där ditt liv förbrann...

Text: George Robson ca 1900 (52 år), övers. Siri Dahlquist

Musik: William Tansúr 1734

Lyssna till psalmsång (psalmens första hälft) från Östra Ryd.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Se, vi går upp till Jerusalem

1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.

Text: Paul Nilsson 1898 (32 år)

Musik: Nordisk folkmelodi, dansk version 1627.

Lyssna till psalmen!

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska ses positivt].

O Betlehem, du lilla stad (alt. koral)

1. O Betlehem, du lilla stad,
hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn,
när skaparundret sker...

Text: Anders Frostenson 1976 efter Phillips Brooks 1868 (33 år)

Musik: Engelsk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

Vart flyr jag för Gud

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.

Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Franzén Frans Michael 1814 (42 år), ngt bearb.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624

Hör, skapelsen suckar

1. Hör, skapelsen suckar, den suckar så tungt!
Vad kan väl den sucken betyda?
I stunder då allt i naturen är lugnt
och blommor ses markerna pryda,
den sucken mot höjden dock stiger.

2. Fast allting i skapelsens morgon var gott,
då Herren välsignade jorden,
förbannelsen sedan däröver har gått
och givit från södern till norden
en prägel av ouppfylld längtan.

3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist,
en kämpande, bidande skara.
Dock stundar förlossningens timme till sist,
då Gud sej i dem skall förklara
i härlighet, skönhet och ära.

4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag
då skapelsen suckar ej mera,
då allting skall fullkomligt ställas i lag,
då Gud skall i alla regera.
Välkommen den dagen må vara!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.

Mel.: Skotsk folkmelodi ("Österlensvisan")

Hur ska jag till målet hinna

1. Hur ska jag till målet hinna,
jag som ofta tvivel bär?
Hur skall jag väl övervinna
fiendernas starka här?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
I hans namn jag kraft ska finna,
mod hur svag jag själv än är.

2. Hur bestå i varje fara,
som i livet möter mej?
Hur skall jag min fot bevara
från de hot som döljer sej?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
"Han", så hör jag ordet svara,
"kan fullkomligt frälsa dej."

3. Hur skall jag väl kunna häva
allt det onda i mitt bröst,
själviskhetens stämma kväva,
tvivlens och bekymrens röst?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Jag behöver inte bäva:
Jesus kan, det är min tröst!

4. Vem besegrar syndens lågor,
där så mången själ förbrann?
Vem förjagar dödens vågor,
där så månget hopp försvann?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Svar jag hör på livets frågor
i Guds eget ord: "Han kan!"

Text: E G Bohman, bearb. A.H. 2010
Musik: Jöns Sonesson 1917 (48 år)

Detta är den dag då Herren grep in

Detta är den dag då Herren grep in,
detta är den dag då Herren grep in.
Så låt oss på den jubla och vara glada,
för detta är den dag då Herren grep in.

Text: Psalt. 118:24

Musik: Okänd (ur Halleluja 1986)

[Ev. upphovsrättsinnehavare torde höra av sej till andreas.holmberg@skutan.eu]

Kom, Jesus, var oss alla när

Maran ata: Du vår Herre, kom!



1. Kom, Jesus, var oss alla när
och hjälp dem som gått vilse här.
Dem kalla åter till din famn,
som är vår enda säkra hamn.

2. Ja, för dem fram till tro på dig,
att helt på dig förlita sig.
Den minsta tro behåll vid liv
och med din Ande styrka giv.

3. De sorgsna trösta, Jesus kär.
De sjuka med din kraft var när,
förkorta smärtans svåra tid,
de ångestfyllda fyll med frid.

4. Till döpta barn i gudlöst hem
giv ordets ljus och bistå dem
som blir förföljda för sin tro.
Sätt gräns för ondskan, giv dem ro.

5. Oss led så att vi alla når
till himlen där de trogna får
i himlakör - halleluja! -
lovsjunga dig. Maran ata!

Text och musik: Hakon Långström 1986 (40 år)
[publ. med tillstånd]

Så stilla, så sval, så läkande skön

1. Så stilla, så sval, så läkande skön
är din närhet, o Jesus, min Gud.
Besvarar så ljuvt min ordlösa bön
med din närhet du gör, o min Gud.

2. O mäktige Herre, änglarnas kör
får du höra vid tronen var dag.
De svagaste böner ändå du hör
och du kommer till den som är svag.

3. När du är mig nära vila jag kan
i den frid som du giver så rikt.
Låt strömma från dig en läkande kraft,
när jag fattar din mantelfålls flik.

Text och musik: Hakon Långström 1987 (41 år), arr. A.H. 2011
[psalmen publicerad med tillstånd]

Var stilla och vet att jag är Gud

1. Var stilla och vet att jag är Gud,
var stilla och vet att jag är Gud,
var stilla och vet att jag är Gud.

2. Jag Herren är, som helar dej...

3. På dej, min Gud, förtröstar jag...

4. I dej, min Gud, så vilar jag...

5. I dej, min Gud, så jublar jag...

Text: Efter Psalt. 46:11 (Koras söner)

Musik: Okänd

Nu vilar folk och länder

A-mel.


B-mel.


1. Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit...

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), Haqvin Spegel 1686 (41 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år) "Innsbruck, ich muss dich lassen", jfr 1697 års koralbok nr 375 och 1820 års koralbok nr 433

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

H Isaac:

O huvud blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löven före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. v. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)

Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), sats efter J S Bach (1685-1750)

Till himlen Herren Jesus for

1. Till himlen Herren Jesus for.
//: Halleluja ://
Han nu hos Gud, sin Fader, bor.
//: Halleluja ://

2. På korset med sin bittra död...

Text: Hos Bartholomäus Gesius 1601, efter Caelos ascendit hodie 1500-talet, Anders Frostenson 1977

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publicera här än]

Den signade dag

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ned till oss komma,
den lyser så blid med allt klarare sken,
oss alla till glädje och fromma.
Må Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevara.

2. Den signade dag...

Text: Nordisk dagvisa ca 1450, Johan Olof Wallin 1812 (33 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Medeltida nordisk folkmelodi / Köpenhamn 1569

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Gud har skapat stjärnorna

Gud har skapat stjärnorna,
han har skapat land och hav,
han har skapat berg och dal,
han har skapat mej.
Men det finns något som är ännu större,
det att Jesus gav sitt liv
för mej och hela världen
på Golgata.

Viska en bön när det ljusnar

1. Viska en bön när det ljusnar,
viska en bön vid middagstid,
viska en bön när det skymmer,
det skänker ditt hjärta frid.

2. Gud hör din bön när det ljusnar,
Gud hör din bön vid middagstid,
Gud hör din bön när det skymmer
och skänker ditt hjärta frid.

Var hälsad, sköna morgonstund

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år)

Musik: (="Koralernas drottning") Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lyssna till koralen i en alldeles unik version för 20-tonerspositiv!

Ett enda, Jesus, önskar jag

Ett enda, Jesus, önskar jag:
följ med och led mej varje dag
och mej på vägen skydda.
I mörker var mitt klara ljus,
i fattigdom mitt rika hus,
i storm min lugna hydda.
Var min stav
till min grav,
dryck och föda
ro i möda,
allt i alla.
Sist min själ till himlen kalla.

Text: Johan Possieth 1709, bearb. 2011
Musik: A.H. 1991 (21 år)

O du som för vår frälsnings skull

O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.

Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

Bevara, Gud, vårt fosterland

1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
mitt i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)

Musik: Albert Gottlieb Methfessel 1811 (26 år)

(För alternativ melodi och strofkonstellation, se 1986 års psalmbok nr 593)

A Methfessel: