torsdag 31 mars 2011

Stå upp och be



1. Stå upp och be,
så du kan se
och undgå syndens faror!
Plötsligt kan du falla ner
i den ondes snaror!

2. Med Ordets makt
ge noga akt
på var ditt hjärta vankar.
Lär dej hålla helig vakt
över dina tankar.

3. Ett litet grand
av surdeg kan
all degen genomsyra.
Kommer gnistan väl i brand
är den svår att styra.

4. En tanke som
i hjärtat kom
och inte genast kvävdes
gjorde ofta själen tom,
friden undergrävdes.

5. Ett lögnens ord
i Adam for,
det vände världens öde.
Synden tycktes inte stor
men drog med sej döden.

6. När Satan slår
han ofta går
igenom dolda gångar.
Dem som inte vakna står
gör han fort till fångar.

7. Erfarenhet
bekräftar det
hos alla Herrens vänner.
Bort med sömn och säkerhet,
du som Jesus känner!

8. Ta dej i akt,
ja, stå på vakt!
Så Jesus hälsa låter.
Be och vaka, som han sagt,
tills han kommer åter.

Text: Hans Adolf Brorson 1735 (41 år) övers. A.H. 1993
Musik: Friedrich von Spee 1628 (37 år)

Guds barn jag är



1. Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För vem ska jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!

2. Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.
Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju själv så det säger.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

3. Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Halleluja!
Försoningens mening jag funnit,
förlorade barn har han vunnit.
Halleluja,
halleluja!
Nu målet för livet jag hunnit.

4. Så rik jag är!
- fast synden i nöd oss har drivit.
Så hög jag är,
så härlig för Gud jag har blivit
sen Sonen sitt liv åt mej givit!
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Så hög och så rik jag har blivit!

*5. Halleluja!
Ditt lov, o vår Far, vill vi sjunga.
Halleluja!
Var prisad av hjärta och tunga,
var prisad av gamla och unga!
Halleluja,
halleluja,
vi här och i himlen vill sjunga!

Text: v. 1 Lars Stenbäck 1839 (28 år), v. 2-5 Carl Olof Rosenius 1848 (32 år), v. 4-5 bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)


O Ahnfelt:

Be för oss, Herre, i vår nöd




1. Be för oss, Herre, i vår nöd,
så att vår tro står fast,
i kors och trångmål, liv och död,
i lidande och plåga,
ja, om än världen brast!

2. All världens form och färg förgår
och skiftas om i hast.
Vad vet vi om vår framtids år?
Men ingenting skall skada
den tro, vars grund står fast.

3. Du, Herre, du är själv dess grund,
dess upphovsman och mål!
Du härdar den i farans stund,
ja, just när vi är svaga
gör du den stark som stål.

4. O Gud, ett under är vår tro!
När andra stöd försvann
dess vittnesbörd, dess kraft bestod.
Den är din egen seger
som över världen vann.

5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror!


Text: Ronald Fangen 1941 (46 år) i fängelse, övers. A.H. 1991
Musik: A.H. 1991 (21 år)

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist



1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!



Text: Nikolaus Selnecker 1571 (41 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2009
Musik: Wittenberg 1543

O Jesus kär, vad har väl du förbrutit



1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

Text: Johann Heermann 1630 (45 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Du heliga Treenighet




1. Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, stå du mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte du till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.


Text: Okänd, bearb. A.H. 2010
Musik: Andreas Holmberg 1991 (21 år)

Älskar barnet modersfamnen




1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
föres till en evig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mig fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mig från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mig trög och kall
och jämt kommer mig på fall!

5. Men om dig, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mig nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dig böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist skall hädanfara,
var hos mig, du vän så god,
i min själ dig själv förklara,
stärk och gläd mig med ditt blod.
Låt mig för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dig i himlens höjd!


Text: Johan Kahl 1745 (24 år, han dog 1746), bearb. A.H. 2008
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Sjung Guds lov, för det är rätt




1. Sjung Guds lov, för det är rätt:
Gud vårt tack förtjänar.
Hos vår Herre sej till ett
nåd och makt förenar.
God mot alla, god mot dej
han var dag sej visar.
Det i sanning passar sej
att vi honom prisar.

2. Sjung när frestarn framme är,
han då måste vika.
Psalmens friska toner är
änglahärar lika.
Runt oss lurar synd och skam,
som vi alla märker,
men en psalm där du går fram
tron och hoppet stärker.

3. Sjung en lovsång, för det är
makt i dessa toner.
Över jordens gravar bär
de till himlens troner.
Herren är din käpp och stav,
all din sorg och smärta
innan du vet ordet av
stillats vid hans hjärta.


Text: Jonas Dahl 1901 (52 år), övers. A.H. 1991

Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)


L M Lindeman:

onsdag 30 mars 2011

Skönt det är i kvällens timma



1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sej få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön.


Text (=PoS 1987 nr 552): Eric Bergquist 1890 (35 år)
Musik: Gunnar Wennerberg 1850 (33 år)

tisdag 29 mars 2011

Välsigna, Herre, alla dem



1. Välsigna, Herre, alla dem
som bygger ett gemensamt hem.
Slut in dem, Gud, i ditt förbund...

Text: Christoph von Pfeil 1746 (34 år), Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Den ljusa dag framgången är



1. Den ljusa dag framgången är
och natten kring oss fallit.
Kom, Jesus Krist, vår Herre kär...


Text: Hans Christensen Sthen o 1589 (45 år), Anders Frostenson 1976
Musik: Dansk folkvisa / 1693 - jfr den utjämnade versionen i Haeffners koralbok 1820, nr 438!


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Gud är din Fader, tro honom blott



1. Gud är din Fader, tro honom blott.
Ömmaste kärlek skiftar din lott.
Ser du ej vägen...


Text: Natanael Beskow 1894 (29 år)
Musik: Axel Södersten 1909 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Halle halle halleluja


Halle, halle, halleluja,
halle, halle, halleluja,
halle, halle, halleluja,
halleluja, halleluja!

Nu får din tjänare i frid




1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.

2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.

3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.

4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.


Text: Simeon (Symeon) i templet, Martin Luther 1524 (41 år), Lars Stenbäck 1865, A.H. 1994
Musik: Martin Luther 1524

Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat




1. Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat,
har oss besökt och våra bojor krossat!
Han salighetens horn upprättat har
i Davids släkt i dag för alla dar.

2. Vad heliga profeter har förkunnat
för länge sedan, har han nu oss unnat.
Han frälsar oss från fiendernas hot
och ifrån dem som hatfullt står oss mot.

3. Han tänker på förbundets rika gåva,
på den barmhärtighet han velat lova.
Han minns den ed som i förgångna dar
vår fader Abraham han svurit har.

4. Oss alla vill han göra fria, rena
att utan fruktan villigt honom tjäna
i helighet, rättfärdighet och frid
inför hans ögon all vår levnads tid.

5. Han sänt Johannes till att väg bereda
och Israel till Herren Kristus leda,
som bär vår skuld, oss renar i sitt blod.
Ja, Gud är nådig, kärleksfull och god.

6. Rättfärdighetens sol skall uppenbaras
och här för oss i dödens natt förklaras.
Så skall den leda oss på fridens stig.
O Gud i himlen, ära vare dig!


Text: Sakarias (Luk. 1), Lars Stenbäck 1865, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 302)
Musik: Genéve 1542, alt. Peter Sohr 1668

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer



1. I hoppet sig min frälsta själ
förnöjer,
i tron jag till ett evigt väl
mig höjer,
ty jag betänker
att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

2. Med honom salighetens stig
jag funnit,
och himlaarvet han åt mig
har vunnit.
När jag insomnar
han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

3. Som fågelen vid ljusan dag
sig gläder,
så glad i ljusets rike jag
inträder.
Vid änglasången
och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

4. Och högre, klarare än gull,
än solen,
min själ skall skina ärofull
för stolen.
Den gode Guden
iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

5. En evig, oförgänglig fröjd
det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd
mig giver,
där Jesu vänner
med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

6. Ack, att jag dit ur sorg och strid
må komma,
där Gud församlar i sin frid
de fromma!
Min Jesus vände
snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

7. Beredd håll mig, o Jesus Krist,
att vänta
din ljuva ankomst, när du sist
vill hämta
ur tåredalen,
från jordekvalen,
din brud till dig i ljusa fröjdesalen
.
Text: Elle Andersdatter 1639, Olaus Forsselius 1668, Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi. Jfr nr 487 i Haeffners koralbok från 1820 och nr 411 i Vallerius´ koralbok från 1697

Nu stunden är kommen



1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,
den stund som bebådad är vorden,
då Anden sig sänker från himmelens höjd
att bygga Guds kyrka på jorden.
Vad tröst och vad trygghet det budet beskär,
att Hjälparen, sanningens Ande, är när,
som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp
få skåda Guds väldiga under.
Ej löftena glömts under tidernas lopp,
de vila på klippfasta grunder.
Med tungor av eld giver himmelen svar
på brinnande böner och suckan, som var
så tung under tvivlande stunder.

3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst
som bot i Jerusalem bjuder.
Det går likt ett styng genom tusende bröst,
när Petri förkunnelse ljuder.
Guds kyrka nu föds i den heliga stund,
och än står hon fast på sin eviga grund,
hur tiden än stormar och sjuder.

4. O människa, gläd dig och prisa din Gud,
som dig med sin Ande hugsvalar,
och var ej en träl under bokstav och bud,
när nåden från himmelen talar.
I ordet och bönen din hugnad du får
och mod i ditt hjärta, om vägen ock går
igenom de mörkaste dalar.

5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd
att väcka vårt domnade sinne!
Och giv att din sanning må bliva bekänd
och gömd uti hjärta och minne.
Försmäktar vår själ under ångest och strid,
låt komma din Ande med strömmar av frid,
där vi vår hugsvalelse finne.

Text (=SvPs1986 nr 475): Olof Bergqvist 1934 (70 år), ngt bearb.
Melodi: Svensk folkmelodi från Östergötland

En dunkel örtagård jag vet



1. En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet...


Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Bernhard Berglund 1937 (46 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än].

Två väldiga strider om människans själ



1. Två väldiga strider om människans själ,
att helt på sin sida den taga.
Den ene vill människans eviga väl,
men kan inte alltid behaga.
Den andre vill se henne fången och snärd,
förvillar med smicker och lockar med flärd
och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,
som bjuder oss frid och försoning.
Vår Hjälpare är han, som syndaren lär
i Kristus att vinna förskoning.
I synd och i mörker den andre går fram,
han börjar i lögn och han slutar i skam.
Förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid
du äger att än dej besinna.
Slut aldrig med synden och frestaren frid,
vad skulle du därpå väl vinna?
Den icke betänker sitt eviga väl,
men binder i stoftet sin fattiga själ,
skall aldrig till himmelen hinna.

4. Men salig är den som vill höra Guds ord
och vet att dess salighet gömma.
För henne blir nåden i evighet spord,
när Herren all världen skall döma.
Guds helige Ande, mej mana och lär
att söka av hjärtat det ovantill är
och aldrig min Frälsare glömma.

Text: A T Strömberg 1883 (63 år), bearb. A.H. 2008 (v. 1)
(Se originaltexten i 1986 års psalmbok nr 536.)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

måndag 28 mars 2011

Min själ berömmer Gud med fröjd



1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.


Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: J Olof Lindberg 1921 (51 år)

Nu är försoningsdagen



1. Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
fullgjord är hela lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.
Dig, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar,
de är Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.
Dig, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!
Dig, o Guds Lamm, ske ära...


Text: Henrik Schager 1925 (55 år), ngt bearb.
Musik: F Campana (1819-1882)

Vid gryende dag



1. Vid gryende dag
Maria begav
sej bort till sin Mästares grav.
Men häpen hon hör
av änglarna där:
"Din Herre,
din Herre
han är inte här!"

2. Av talet förskräckt,
bedrövad och stum
hon vet varken tid eller rum.
Och utan all tröst
på jorden hon är,
ty Jesus,
ty Jesus
hon finner ej där.

3. Med suckar och gråt
i tankar hon står,
från hjärtat de tårarna går.
Ty stenen togs bort,
men den hon höll kär,
försvunnen,
försvunnen
ur graven han är!

4. Maria, skall du
väl kunna få tröst
av örtagårdsmästarens röst?
Du hörde ditt namn,
du vände dej om.
"Maria,
Maria!"
Vem var det som kom?

5. Sjung halleluja,
du himmel, du jord,
och jubla med Psalmernas ord:
"Förgängelsen ej
Guds helige tär!"
Uppstånden,
uppstånden
ur graven han är!

Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000
Musik: A D Thomson

Påsk är ett från fridens boning



1. Påsk är ett från fridens boning
evigt gällande bevis,
att vår Frälsares försoning
blivit erkänd, Gud till pris.

2. Påsk är liv, som reste tronen
mitt i dödens kalla rum.
Påsk är själva segertonen
i Guds evangelium.

3. Påsk är hoppets ljus vid båren,
törnet som slår ut i blom.
Påsk är tröst, som torkar tåren
och ger hjärtat läkedom.

4. Påsk är kärlek, som betvingar
lögnens natt och hatets is.
Påsk ger själen nya vingar,
som bär hem till paradis.


Text: Gunnar Svedlund
Musik: Nils Liljemark (publicerad med tillstånd)

En stjärna gick på himlen fram



1. En stjärna gick på himlen fram,
på himlen fram,
för Österns vise undersam.
Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor...

Text: Latinsk julsång 1300-talet, Leipzig 1545, Laurentius Jonae Gestritius tr. 1619, Anders Frostenson 1977.
Musik: Medeltida böhmisk julvisa / 1533

Världens Frälsare kom här



1. Världens Frälsare kom här.
Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig,
Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord.

Text: Ambrosius 300-talet, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

söndag 27 mars 2011

Du som med Guds fred mej hälsar




Du som med Guds fred mej hälsar,
jag som felar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!


Text: Christian Richardt 1880, övers. A.H. 1993, 2007
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)



L M Lindeman:

Om alla mina lemmar

Preludium:


Koral:


1. Om alla mina lemmar
var fyllda helt av sång
och hade tusen stämmor
som ljöd på samma gång
och sjöng jag dag och natt -
jag kunde ej gengälda
Guds rikes stora skatt.

2. Jag vill mitt tack frambära,
o store Gud, till dej!
Dej vare lov och ära
för att du kallat mej
och räknat mej bland dem
som trots vad de förbrutit
hos dej har fått sitt hem.

3. Du grundlagt själv din kyrka
ibland oss, Herre kär!
Allt gott du ville verka
i din församling här.
Låt oss då i ditt hus
i trohet mot dej vandra
och följa Ordets ljus.

4. Låt livets källa flyta
med himmelsk nåd och makt
kring hela jordens yta,
till varje folk och trakt.
Låt lyckas Jesu namn,
så alla vägen finner
in i din fadersfamn.

5. Vår sång ska dej upphöja,
o Gud, som allt förmår.
Ditt bistånd skall ej dröja,
var än vår vandring går.
När vi nått hem en gång,
skall nya röster höjas
och sjunga Sions sång!


Text: Petter Dass, Morten Eskesen, övers. A.H. 1991

Musik: Erik Gabriel von Rosén 1824 (49 år), preludium Henry Weman (publ. m. tillstånd).

En syndig man



1. En syndig man
låg sänkt i dödens dvala,
då hörde han
Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom:
"Nu är det tid att vakna"...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år)
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Ur djupen ropar jag till dig

Preludium:
   


Koral:


1. Ur djupen ropar jag till dig.
Så hör mig, Gud, och svara,
var mild, ha tålamod med mig
och lyssna till min klagan.
Om du vill ställa mig till doms...


Text: Martin Luther 1524 (41 år), Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1524.


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Kung i törnekrona



1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mig ditt öga.
Ty för mig du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dig i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mig hos dig vara!
Fräls mig när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mig se!


Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)

Musik: Ira David Sankey 1874 (34 år), alt. Gunnar Hahn ("Sörj ej, hoppas bara")

I D Sankey:

Det skall ej ske med mänsklig makt



1. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men genom Anden, har du sagt.
Oss, Herre, med din Ande stärk,
ty skört och svagt är mänskors verk.

2. Vår kraft och makt förgår med hast;
vårt eget verk snart åter brast.
Av död och grav ej Anden vet,
hans verk står fast i evighet.

3. Han sanningen på denna jord
befäster med sitt allmaktsord.
Oss med din Ande föd till liv
och oss hans vapenrustning giv.

4. Han värnar kyrkans gamla hus,
så det består i stormens brus,
med dopets bad och korsets ord
och bröd och vin på nådens bord.

5. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men med din Ande, har du sagt.
Så ber vi: töm oss på allt vårt
som är för skrymmande och hårt.

6. Och fyll oss med din Ande god,
giv med din högra hand oss mod
och skapa av oss, Herre kär,
ett Andens hus, en Andens här.


Text: Gustav Jensen 1902 (57 år), övers. A.H. 1991

Musik: Omkring år 1000, Erfurt 1524, Wittenberg 1533, alt. A.H. 1991 (21 år), 2010

Förunderligt och märkligt




1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!


Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) Oscar Mannström 1934 (59 år)

Musik: Carl Nielsen 1919 (54 år) alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta").

C Nielsen: 

lördag 26 mars 2011

Om Kristus döljes nu för dig



1. Om Kristus döljes nu för dig,
så är han dock ej borta.
Om mörk och enslig är din stig
och glädjens dagar korta,
han är dig när med ljus och tröst...


Text: Olof Arbman 1927 (40 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här förrän 2025]

Vi tackar dig så hjärtelig



1. Vi tackar dig
så hjärtelig,
o Gud, vår käre Fader.
Du stärkt oss väl...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hur ljuvligt det är att möta



1. Hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara
när ensam man vandrar hem...

Text: Kirsten D Aagard Hansen 1871 (21 år), Jakob Byström 1903 (46 år), Catharina Broomé 1984 (61 år)
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Jag går mot döden var jag går




1. Jag går mot döden var jag går,
och snart skall den mig hinna.
Jag ej en dag, en timme får
där jag kan trygghet finna...


Text: Hans Adolph Brorson 1734 (40 år), Anders Frostenson 1978 (72 år), 1986
Musik: Gotha 1726

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Städse på Sion jag tänker



1. Städse på Sion jag tänker,
härliga, himmelska land!
Glashavet gnistrar och blänker,
sätter mitt hjärta i brand.
Bortom det glittrande ljuset...


Text: Thomas Ball Barratt 1903 (41 år), Richard Edhelberg 1910 (35 år)
Musik: Charlotte Alington Barnard ca 1864 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

De kommer från öst och väst




1. De kommer från öst och väst,
de kommer från syd och nord,
att sitta till bords
med Jesus en gång
och höra hans välkomstord...


Text: Amanda (Mandis) Sandbergh 1914 (41 år)
Musik: Amerikansk

fredag 25 mars 2011

I Guds tystnad får jag vara



1. I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav...

Text: Jonas Jonson 1984 (45 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Låt gråten och klagan få stillna



1. Låt gråten och klagan få stillna,
och sörj ej som hopp inte funnes.
De älskade, de som oss lämnar
bereds genom döden för livet.

2. Vad säger Guds ord som är ristat...


Text: Aurelius Prudentius o 400 (52 år), Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Medeltida / Wittenberg 1542. Jfr nr 401 i Vallerius´ koralbok ´från 1697 och nr 492 i Haeffners´ koralbok från 1820!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Guds kyrkas liv är jordens största under




1. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.


2. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt och grymma välde,
då segrar de som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.

3. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men lyft ditt huvud! Se, jag kommer snart!


Text: Ronald Fangen 1942 (47 år), övers. A.H. 2010
Musik: Henry Smart 1868 (55 år) "Pilgrims"; alt. koral Anfinn Öien 1967 (=SvPs 1986 nr 524 "Är dagen fylld")


H Smart:

torsdag 24 mars 2011

För alla helgon



1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!

Text: W Walsham How 1864 (41 år), Nathan Söderblom 1911 (45 år)
Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan den senare melodin inte publiceras här än, men här kan du höra Walter Arties och Adventist Classics visa hur den kan låta med lite upphottat intro]

Han på korset, han allena



1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Bort med tanken, sorgsna hjärta




1. Bort med tanken, sorgsna hjärta,
att av Gud du utstött är.
Skulden fyller dig med smärta,
men för honom är du kär.
Är du full med synd och skuld...


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Petrus Brask 1690 (41 år), Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Jesus, du min glädje



1. Jesus, du min glädje,
ingenstans i världen
finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga...


Text: Johann Franck 1653 (35 år), Johan Schmedeman 1694 (42 år), Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Guds rådslut från begynnelsen



1. Guds rådslut från begynnelsen
gav tiden mått och gränser.
Ej Sonens stund var kommen än.
Förborgat är hans välde...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Vårsol blickar vänligt ner



1. Vårsol blickar vänligt ner,
glatt hon nickar, skönt hon ler,
giver sippan liv på nytt
när från klippan isen flytt.

2. Gräset spritter upp så grönt,
fågelns kvitter klingar skönt.
Allt sig gläder: det är vår!
Högtidskläder ängen får.

3. Bönen stige då till Gud
och invige med sitt ljud
glada vårens korta stund,
under årens snabba rund.

4. Må då fröjden lyfta mig
upp mot höjden, Gud, till dig!
Böj mitt sinne själv därvid,
bo därinne med din frid.

5. Låt min tunga röra sig
till att sjunga glatt om dig.
Dig jag prise i mitt bo
och bevise så min tro.

Text: Lina Sandell 1850 (18 år)
Musik: Lina Almqvist (1829-1861)

När jorden förnyar sin grönskande skrud




1. När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.
Upp reser sej livet
och klädes i prakt,
och allt stämmer samman
att prisa Guds makt
och eviga välde.
Halleluja!

2. När himmelska rösten
går ut med Guds ord,
då breder sej trösten
kring suckande jord.
Då löser sej banden,
betryckta får frid,
då knoppas i landen
en sällare tid.
Och jublande stiger,
mot himmelen förd,
den skönaste sång,
som här nere är hörd.
Dess ämne är Jesus.
Halleluja!

3. Ja kom, alla trogna,
till sång och till bön!
När fälten blir mogna,
då väntar vår lön.
Här gäller att verka
den tid som ska fly,
att krafterna stärka
och mödan ej sky.
Vid ordet och bönen
och lovsångens ton
vi stärks till att vandra
och kämpa i tron,
tills målet vi hunnit.
Halleluja!


Text: Axel Fredrik Runstedt, ngt bearb.
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)


J A Ahlström:

fredag 18 mars 2011

På dig jag hoppas, Herre kär



1. På dig jag hoppas, Herre kär,
ja, du min säkra tillflykt är.
Om ej din hand mig leder...

Text: Adam Reusner 1533 (37 år), Övers. före 1601, Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: 1400-talet, Zurich o 1552, jfr J.S. Bachs koralförspel, BWV 640.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Du som härlig ställde




1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växla om, ej sluta sig,
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar icke dig.

2. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkalla
är varje morgon ny.

3. År och vänner flykta,
men du densamme bliver.
Du än åt barnen giver
den vård föräldrarna du gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klaga
vid sina vänners grav.

4. Gud, du vare lovad!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
du alltid allt allen förmår.
Gud, du vare lovad!
Din lag, din nådelära,
din härlighet och ära
i evighet består.

Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år), ngt bearb.
Musik: Troligen svensk 1624

Saligheten är nu här




1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära,
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!


Text: (=Stora Nätpsalmboken nr 260) Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), övers. A.H. 1992
Musik: Ludvig Mathias Lindeman


L M Lindeman:

torsdag 17 mars 2011

Se påskens ljus, o vilken fröjd!


1. Se påskens ljus, o vilken fröjd!
Nu klingar upp mot himlens höjd
till livets Gud vår lovsångs ljud.
Halleluja, halleluja,
halleluja, halleluja!
Guds Son är du, Marias son!

2. Se, han som är vårt påskalamm
och dog för oss på korsets stam
med seger gått ur graven fram.
Halleluja...

3. All synd och död, all mörkrets makt
han slog, som själv han förutsagt.
Nu frälsning erbjuds varje trakt.
Halleluja...

*4. I både tid och evighet
dig vare pris, Treenighet,
så stor i nåd och helighet!
Halleluja...

onsdag 16 mars 2011

Böjd under korset




1. Böjd under korset,
sargad och blodig
ledes till döden
Smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dig!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dig, Jesus,
Härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dig, o Jesus,
leva nu får.

Text: Joël Blomqvist, ngt bearb. 2010
Musik: Joël Blomqvist


J Blomqvist på äldre dar:
portrait

Guds Son fick hemåt fara



1. Guds Son fick hemåt fara
vid änglasångers ljud.
Nu må vi himlen svara
och prisa Gud, vår Gud!
Ja, må vår lovsångston
från jorden upp sej svinga,
bland änglasånger klinga
och nå till Herrens tron!

2. Han tronar i stor ära
på Faderns högra hand,
men ser dock sina kära
i jordens alla land.
Han följer dej och mej
och vill oss troget leda
och rum åt oss bereda
i himmelen hos sej.

Text: Ur Hymnarium (1913) - "Guds Krist är himlafaren". Bearb. 2011
Musik: Från Wurtembergs koralbok

tisdag 15 mars 2011

I himmelen, i himmelen



1. I himmelen, i himmelen,
där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten,
hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte
jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,
vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den
uti sitt middagssken.
Den sol som aldrig nedergår
och evigt oförmörkad står
är Herren Sebaot.
3. I himmelen, i himmelen,
vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen
vad glans i ärans sal.
Min själ skall bliva dessa lik,
av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen
man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen
där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.
5. I himmelen, i himmelen
en sällhet du berett,
som intet öra hörde än
och intet öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst,
ej sjungen av en dödligs röst,
o Herre Sebaot.
6. I himmelen, i himmelen
själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren
en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där,
då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.
*7. O Fader, Son och Ande, dig
ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mig
din himmels paradis.
Ja, när jag fast i trone står,
jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.

Text: Lars Laurinus 1620 (47 år), 1651, Johan Åström 1815, 1816

Det går ett tyst och tåligt lamm

Preludium:

Koral:



1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. Vad skadar mig den bittra död?
Den blott min vinning bliver.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors mig skugga giver.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Carl David af Wirsén 1889 (49 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525