onsdag 25 april 2012

Din godhet vill vi lova




1. Din godhet vill vi lova,
o Herre Jesus kär,
vårt hjärta är den gåva
som du av oss begär.
O må det skänka sig
nu i ditt blod helt renat
och genom tron förenat
//: för evig tid med dig ://

2. Oss kan ej vederfaras
en större nåd och tröst,
än att oss uppenbaras,
att du oss återlöst.
Ditt blod som för oss rann
har helgat denna dagen.
Du, undergiven lagen,
//: förlossning för oss fann ://

3. Fördenskull är dig givet
ett namn, som härligt är,
som salighet och livet
allena innebär;
ty Jesus kallas du.
O Jesus, må du bliva
vår Jesus och oss giva
//: allt vad vi ber om nu ://

4. Dig Fadern velat skänka
åt oss till Frälsare,
o må vi det betänka
och alltid låta se
vårt hjärtas tacksamhet,
som vi därmed bevisar
att vi din kärlek prisar
//: med sann barmhärtighet ://

5. Du nådigt velat frälsa
vår syndinsnärjda själ,
oss givit liv och hälsa,
bevakat allas väl,
att vi, av ditt behag,
förskonade från våda
med glädje nu kan skåda
//: och fira denna dag ://

6. Vår första gärning denna
må alltså bli i år
att andaktsfullt bekänna
ditt namn, som allt förmår,
och glada samlas här,
där oss ditt ord förkunnas,
där oss den friden unnas,
//: som trygg och evig är ://

7. Förnya du vårt sinne
i detta nya år.
Giv att vi oss påminner
hur tiden snart förgår.
Ja, lär oss tänka så,
att vi vårt hjärta vänder
till det som ej har ände
//: men evigt skall bestå :// 

8. Så låt oss våra dagar
framleva här i ro,
att vi, som dig behagar,
i kärlek, hopp och tro
må vandra livets stig.
Ja, Herre, oss förläna
att vi dig rätt må tjäna
//: och så få ro hos dig ://


H Schütz:

lördag 21 april 2012

Förblindade värld (alt. koral)




TANKAR OM GUDS FÖRSYN

1. Förblindade värld,
vart rasar din färd?
Ni villsamma fält,
ni brusande strömmar,
vem har er så ställt?
Skall folk och natur
gå fritt utan tömmar,
som vildaste djur?

2. Här vissnar en ros,
när nässlan därhos
blir yvig till mods;
här laddas den rika
med gods uppå gods:
den fattiga ser
sin föda bortvika,
och mister än mer.

3. Men mest gör mig ont,
att dygd ej blir skont,
det himmelska barn
av olyckor bliver
nedtrampat i skarn,
när fräckaste last
till heder uppkliver
och håller sig fast.

4. Jag intet förstår:
försynen begår
så skenbara fel.
Skall världen sig välva
på lycka och spel?
Månn´ himlarna här
har skapat sig själva
och själva sig bär?

5. Så talar min harm
mot Allmaktens arm;
så ivras mitt mod,
i blindhet och yra,
med kött och med blod;
det önskade få
all världen bestyra,
en dag eller två.

6. Men Eviga Lag,
som finner mig svag,
förlåt mig mitt knot:
vad skulle jag råda
din vishet emot?
Ack, hade jag nåd
att en gång få skåda
ditt hemliga råd!

7. Förnöjd med min lott,
jag anser för gott
vad Himmelen gör,
jag står och jag sviktar,
jag lever och dör
i Skaparens hand,
som räknar och siktar
den ringaste sand.

8. Så bär dig då till,
du värld, som du vill,
låt ondskan gå fram
i prunkande kläder,
låt ära bli skam,
låt fänad bli folk,
låt samvet bli väder
och tungan dess tolk.

9. Uppstudsa din prakt
mot Skaparens makt,
slå dygderna ned,
låt lasterna bära
sin purpur i fred;
jag vet dock förut,
att allt till Hans ära
skall lända till slut.

10. Mig inte ett hår
av huvudet går,
mig ingen förtret
i hemlighet vankar,
som Han icke vet:
Han öppnar mitt bröst,
Han ser mina tankar,
min ängslan och tröst.

11. Min lycka han såg,
då jag ännu låg
i mörkheten kvar,
mitt urverk han ställde,
mitt bröd han mig skar.
O, skulle då du,
Allsvåldige hjälte,
förgäta mig nu?

12. Så skall då allt mitt
från sorg bliva fritt.
Förnöjd med Guds råd
jag aldrig skall skilja
hans tuktan från nåd:
Mitt hus har jag byggt
på Skaparens vilja.
Där sover jag tryggt.


Text: Olov von Dalin, ngt bearb. och förkortad A.H. 2011.

För den fullständiga versionen, se Tankar om Guds försyn.
Musik: Okänd

tisdag 17 april 2012

Det vida, villa hav





1. Det vida, villa hav 
nu synes milt och blitt, 
men strax av stormen vrett, 
av fräsand´ fradgan vitt, 
dess vågor brusa grymt, 
dess buller skräckligt hörs, 
en farkost rivs och drivs 
och snart av leden förs. 

2. På världens öppna hav 
har oss vårt öde satt. 
Vi vankom av och till, 
vi ömsom dag med natt. 
Vind, motvind, lugn och storm 
tillskiftes finnom vi, 
mång´ dödlig farlighet 
vi blinde svävom i. 

3. Ja, säll den eftergår 
den rätta segelnål, 
den sanna stjärnans ljus 
till det utvalda mål. 
Fast havsens böljor blå 
anfäkta bord och stam, 
han efter faran får 
dock sist en önsklig hamn.

onsdag 11 april 2012

Jesus det eneste





1. Jesus, det eneste,
helligste, reneste
navn som på menneskelepper er lagt!
Fylde av herlighet,
fylde av kjærlighet,
fylde av nåde og sannhet og makt!

2. Motganger møter meg -
aldri du støter meg
bort fra din hellige, mektige favn.
Mennesker glemmer meg,
Herre, du gjemmer meg
fast ved ditt hjerte og nevner mitt navn.

3. Herre, du høre meg,
Herre, du føre meg
hvordan og hvorhen det tjener meg best!
Gi meg å bøye meg,
lær meg å føye meg
etter din vilje mens her jag er gjest!

4. Du er den eneste,
helligste, reneste,
gi meg ditt rene og hellige sinn!
Frels meg av snarene,
fri meg fra farene,
ta meg til sist i din herlighet inn!


Text: Olav Theodor Moe 1904 (41 år)
Musik: Caroline Volla Sørlie 1910 ca (41 år), arr. Eivind Alnaes (1872-1932)

Jag har en vän som älskar mej



1. Jag har en vän som älskar mej
så högt att han lät offra sej
i korsets död på Golgata.
Mitt hjärta, sjung halleluja!
Halleluja, jag har en vän
som leder mej till himmelen.
Han hela vägen med mej går
och av hans hand jag kronan får.

2. Jag har en vän, en mäktig vän,
som har sin tron i himmelen.
Han råder över alla land,
på höjd, i dal, på sjö och strand.
Halleluja, jag har en vän...

3. Men denne vän så hög och stor, 
han även i mitt hjärta bor
och fyller det med salig fröjd,
så jag kan sjunga glad och nöjd:
Halleluja, jag har en vän...

4. Vad gör det då att jag är svag
och ofta mörk min prövningsdag?
Så länge Jesus är min vän,
jag lycklig är och sjunger än:
Halleluja, jag har en vän...


5. Min bror, min syster, stäm nu in,
för denne vän är också din.
Om du ej är så from du vill,
hans nåd för dej dock räcker till!
Halleluja, jag har en vän...

Text: Nils Frykman 1895 (53 år), ngt bearb.
Musik: N Frykman 1895

N Frykman:

tisdag 10 april 2012

Man och kvinna, Gud till pris



1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!


Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Melodi med generalbas ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

O du Guds kärlek underbar



1. O du Guds kärlek underbar,
som ingen tanke fattat har,
som dröjer kvar då allt skall fly,
bestående och evigt ny.


2. Hur djupt allt hat, all ondska går,
långt djupare likväl du når,
där ifrån himlens nådastol
du strålar klart, Guds kärleks sol.


3. Du lyser i den blåa skyn,
i liljans glans, vid skogens bryn.
Du sträcker ut ditt milda band
kring stjärnors valv och hav och land.


4. Men mer än uti annat allt
du strålar fram i hans gestalt,
som av vår Fader sändes ned
och döden för vår frälsning led.


5. O kärleks längd och djup och höjd,
lys upp vårt liv med helig fröjd,
att evigt vi besjunga må
den Gud som ensam älskar så.


Text: Horatius Bonar 1861, sv. övers. Erik Nyström 1891, ngt bearb.
Musik: Lowell Mason 1830 (38 år)

måndag 9 april 2012

Ett kosmos utan gräns och slut



1. Ett kosmos utan gräns och slut
med avstånd ingen mäter ut,
i detta rum, oändlighet,
vi söker dig, barmhärtighet.


2. Och stjärnor finns, som ingen ser...


Text: Engelsk, Lars Åke Lundberg 1978 (43 år)
Musik: Thomas Tallis o 1567 (62 år), Thomas Ravenscroft 1621 (39 år)

Alla Herrens vägar är ju




VID EN SKILJEVÄG 

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon av dem var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod ://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://

6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma regel gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://

Text: Lina Sandell 1868 (36 år)
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877

söndag 8 april 2012

Du store, du starke, du väldige Gud





1. Du store, du starke, du väldige Gud,
som styr allt så underbart genom ditt bud!
Du världar har skapat, din omsorg dem når,
och dock vill du söka ett borttappat får.


2. Du konung...


Text: Alberta Eltzholtz 1882
Musik: George Kingsley före 1878

Jag är en kristen, det vill jag vara



1. Jag är en kristen, det vill jag vara
tills sol och måne ej skiftar mer.
Jag är en kristen, du hör mej svara,
om hela världen än åt mej ler.
Jag är en kristen å hjärtats vägnar,
jag älskar Kristus, se där mitt skäl!
Min första kärlek jag honom ägnar,
det är han värd, för han frälst min själ.

2. Jag är en kristen, o kärleksunder
att syndaslaven blev frälst av nåd!
Jag är en kristen trots mänskofunder,
trots lärostrider och kyrkoråd.
Jag är en kristen, som går att strida
i Herrens namn emot synd och värld,
en ringa stridsman vid Jesu sida
som vinner seger med Andens svärd.

3. Jag är en kristen, jag är en främling
bland Kedars hyddor i Meseks land.
Min levnads färdplan är inte hemlig,
Guds rikes eld satt min själ i brand.
Jag är en kristen, mitt hemland ligger
långt ovan jorden, dess sorg och nöd,
där ingen längre om smulor tigger,
för alla äter av samma bröd.

4. Jag är en kristen, det ordet klingar
i sorgetimmar som skön musik,
det lyfter anden på örnevingar
till evig vila i himmelrik.
Jag är en kristen - och klappar döden
på hjärtedörren med tunga slag,
jag skyndar genast från sorgen, nöden
till fadershemmet, o vilken dag!

Text: Josef Grytzell, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Okänd

Lova Herren, lova Herren




1. Lova Herren, lova Herren
över hela jordens ring!
Tacka honom, ty hans godhet
tränger på oss runt omkring.
Allt som liv och anda har,
prisa högt vår Gud och Far!

2. Han har skapat jord och himmel,
havet och vad däri är.
Om det lilla, om det stora
han en faders omsorg bär.
Lova honom varje stund,
högt och utav hjärtats grund.

3. Stjärnorna på himlafästet,
solen som strör ut sitt gull,
rymdens lätta fågelhärar,
maskarna i jordens mull,
allt han vårdar, allt, ja allt.
Pris ske honom tusenfalt!

4. Dock av allt som Gud har skapat
mänskan honom kärast är.
O du underbara kärlek
som jag helt ej fattar här,
dej jag vill på barnavis
sjunga ära, lov och pris.

5. Ty så älskade Gud världen,
han om mänskan var så mån,
att han oss till liv och frälsning
gav i döden ut sin Son.
Därför sjunger vi med fröjd:
ära vare Gud i höjd!

Text: Joël Blomqvist 1879 (39 år), ngt bearb.
Musik: J Blomqvist 1879

J Blomqvist på äldre dar:
portrait

Höga majestät

Preludium:

Koral:



1. Höga majestät, vi alla
för dina fötter nederfalla.
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
dig jord och himmel vittne bära,
av allt ditt verk du offer får.
Dig lova kerubim,
dig prisa serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.

2. Solen dig sitt offer viger,
där klar hon fram på fästet stiger...


Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), 1835 (52 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), preludium av Johann Gottfried Walther.

P Nicolai:

fredag 6 april 2012

Vem som helst kan bli frälst



1. Vem som helst
kan bli frälst,
som till Gud sej vänder.
Detta bud
sänder Gud
ut i alla länder.

2. Rövare,
farisé,
syndare och fromma,
vem som vill
lyssna till
får till bröllops komma.

3. Här är rum,
många rum,
dukade står borden
för var själ,
märk det väl,
uppå hela jorden.

4. Se, Guds Lamm
går här fram
för att liv oss giva.
Arma barn,
syndens garn
vill han sönderriva.

5. Hör än mer,
ömt han ber:
"Ge mej nu ditt hjärta!
Dej jag vill
höra till
uti lust och smärta."

6. O vänd om!
Skynda, kom
till din Fader åter!
Fatta mod,
Gud är god,
synden han förlåter.

7. Herren Gud
sänder bud
ut i alla länder:
vem som helst
kan bli frälst
som sej hemåt vänder.


Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb.

Musik: N Frykman 1876

N Frykman:

söndag 1 april 2012

Han är kungars Kung



Han är kungars Kung,
han är herrars Herre,
Jesus Kristus, först och sist,
ingen styr som han.

1. Han har sin tron i himmelen,
ingen styr som han.
Han helgon gör av syndaren,

ingen styr som han.
Han är kungars Kung...

2. Han rest sitt tält i Kanaans land,
ingen styr som han.
Han sprängde romarrikets band,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...


3. Han starkare än döden är,
ingen styr som han.
I evighet han spiran bär,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...