söndag 24 juni 2012

Vem är den stora skaran där



1. Vem är den stora skaran där,
med palm i hand?
Var hjässa segerkrona bär
på evighetens strand.

2. I rena, vita kläders glans
den står för Gud
med oförgänglig bröllopskrans
liksom en smyckad brud.

3. Den skaran kom från livets strid,
från tidens nöd.
Dess väg har gått till himlens frid
igenom salig död.

4. Ett tecken på var panna klart
du flamma ser.
Förr var det dolt, nu uppenbart,
vad glans åt dem det ger!

5. En gång som främlingar de gått
i ökenland.
De livets smärtor smaka fått
och bränts av solens brand.

6. Från syndens väg de vikit av
till Lammets spår.
Sitt kors de burit till sin grav,
det var en vandring svår.

7. Nu är den slutad. Inför Gud
de står med fröjd
och höjer segersångens ljud
i ljusa himlens höjd.

8. Och deras jubel slut ej tar
till evig tid.
De är nu hos sin Gud, sin Far,
i salighet och frid.


Text: Gösta G:son Lewenhaupt 1855 (64 år), ngt bearb.
Musik: G G Lewenhaupt 1862 (71 år) - här i jämn fyrtakt enligt Sionstoner 1935 och inte enligt den blandade taktarten i 1939 års koralbok (där tredje och fjärde takterna förkortats till tretakt).

lördag 23 juni 2012

Du bar ditt kors, o Jesu mild



1. Du bar ditt kors, o Jesu mild,

då dödens väg du trädde,
till frälsning för den värld som vild
och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
med världens skulder mina.
Och bland de otacksammas flock
som du vill nämna dina
är också jag,
fast dag från dag
din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,
som alla himlar prisa,
din makt, som icke gränser vet,
du lade av, att visa,
det intet finns,
som icke vinns
av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,
o Segerhjälte, vinna
och uppå korsets helga stig
till himlamålet hinna.
Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.

Text (=SvPs 1986 nr 140): Erik Gustaf Geijer 1819 (36 år)
Musik: Darmstadt 1699

Vi tackar dej, vår Fader kär




1. Vi tackar dej, vår Fader kär,
för sommarns sköna dar,
då allting om dej vittne bär,
som liv och anda har.
De tusen, tusen fåglars sång,
de sköna blommors skrud
och ängens grönska, bäckens språng
lovsjunger dej, o Gud.

2. Och skog och sjö i solens sken,
hur sköna jag dem ser,
där glittrar varje blad på gren
och varje våg där ler.
Min tanke då mej gärna bär
bort till ett fjärran land,
där det en evig sommar är
på Jordans andra strand.

3. När jordisk fägring, jordiskt ljus
vårt öga gläder så,
hur blir oss ej i fridens hus,
vårt rätta hemland då,
där livets träd vid livets älv
beständigt gröna står
och solen, Herren Jesus själv,
vårt enda ljus är då!

Text: Olga Kullgren
Musik: Göran Petter Möller

G P Möller:

Jag vet en hälsning mera kär



FÖRSTA AFTONEN I DET NYA HEMMET

Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge.
Den heter frid, Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa, bästa gästen min!
//: Ty dagen skrider - det blir kväll,
och natten bryter in ://


Text och musik: Erik Gustaf Geijer 1837 (54 år)

fredag 22 juni 2012

Halleluja halleluja halleluja



Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!



Musik: Heinrich Schütz

En tillflyktsort är urtidens Gud



1. En tillflyktsort är urtidens Gud 
och nedåt sträcker sej hans armar.
//: Han har lovat och sagt
att han med sin makt
skall bevara sitt återlösta folk ://

2. Saligt är det folk som vet vad jubel är!
I Guds ansiktes ljus de skall få vandra.
//: De går från kraft till kraft
och från fröjd till fröjd,
tills de står inför Gud på Sions höjd ://


Text: 5 Mos. 33:27, Psalt. 89:16, 84:8
Musik: Ur Sionstoner 1935 (där anges "Jubelklangen" som källa).

Stilla, stilla, låt din stridssång tystna




1. Stilla, stilla, låt din stridssång tystna.
Glöm din oro, glöm din sorg, din strid.
Vila på din åra, lyssna, lyssna,
vilka toner nu i kvällens frid!
Hör, det sjunger i den stilla kvällen,
Skaparns ära sjungs av himlens här.
Tusenstämmigt eko går ur fjällen,
vida havet fram sin lovsång bär.

2. Dröm dej in i arvets rymd där oppe,
rik, oändlig, ljusfull, helig, ren;
oceanen, droppe född ur droppe
är oändlighetens återsken.
Dröm dej dit, där tronens glashav låter
den som övervunnit skåda ned
i Guds väsens djup. O du, som gråter,
torka tåren och din Gud tillbed!

3. Tänk dej dit, där du en gång skall smaka
som en drömmande de sällas ro,
där du slipper att i stridsdräkt vaka,
där du trygg uti Guds stad får bo!
Då, vad här du sett i bilder bara,
breder där sin prakt för Lammets brud,
där serafer och keruber svarar:
helig, helig, helig är vår Gud!

4. Har du sorg, låt den ej trycka ner dej,
bjuds dej glädje, ta den mot av Gud:
redan här så mycket gott han ger dej,
evig glädje väntar himlens brud.
Sorgen fostrar, fostre den din ande;
glädjen, helgad, är en skänk åt tron.
Bruden redan här sin lovsång blande
med den stora skaran för Guds tron.

5. Herre Jesus, du som, dödad vorden,
med ditt blod oss återlöst åt Gud,
dej lovsjunge himlarna och jorden
för rättfärdighetens skänkta skrud!
O min Gud, låt också mej få tjäna
och få tillbe dej var dag, var stund!
Hjälp mej bli i tro vid detta ena:
Jesus Kristus är all sällhets grund!

Text: Emilia Ahnfelt-Laurin, ngt bearb. 2012
Musik: Jonas Andersson

J Andersson: 
Jonas Andersson i Ölsund

torsdag 21 juni 2012

Vid Jesu hjärta, där är lugnt




1. Vid Jesu hjärta där är lugnt,
trots stormarna i livet.
Trots allt som här kan bli mej tungt
har han min frid nu blivit.
Visst brusar djup än här, än där,
men över djupen han mej bär.
Vid Jesu hjärta, där är lugnt
trots stormarna i livet.

2. Här kämpar kött och ande än
beständigt hårda strider.
Här segrar köttet ofta, men
det skall dock dö omsider.
Men, o, vad lidande och nöd!
En långsam död är korsets död.

Här kämpar kött och ande än
beständigt hårda strider.

3. Här vill det synas mången gång
som skulle allt gå under,
här blandas suckar i min sång,
o Herre, många stunder.
Men vid ditt hjärta inom kort
dör tidens alla missljud bort,
fastän det synes mången gång
som skulle allt gå under.

4. Du Herre, Herre, skall likväl
till slut behålla seger,
och blott i dej min arma själ
sin tröst och styrka äger.
Du skall fullborda vad du sagt,
jag litar på din nåd och makt.
Du Herre, Herre, skall likväl
till slut behålla seger!

Text: Lina Sandell, ngt bearb. 2012
Musik: Ur Ahnfelts sånger

onsdag 20 juni 2012

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå (alt. koral)






1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!


Text: Hans Adolph Brorson

Musik: Johannes Brahms

måndag 18 juni 2012

Tvång att tro, det önskar dårar



1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 1991, 2012
Musik: Louis Monsen 1924

söndag 17 juni 2012

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå



1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!


Text: Hans Adolph Brorson

Musik: Norsk folkmelodi

Hör du Jesu röst som ropar



1. Hör du Jesu röst som ropar:
"Vem vill gå och bära bud?"

Fälten vitnar, skörden väntar,
vem ska bära den till Gud?
Högt och länge Jesus ropat,
riklig lön han lovar dej.
Vem ska svara glatt och säga:
"Här är jag! Sänd mej, sänd mej!"


2. Har du inte talets gåva,
har du inte Paulus´ röst?
Du kan undervisa barnen,
leda dem till Jesu bröst.
Kan du ej predika lagen
som Johannes Döparen?
Säg att Jesus dog för alla,

han har öppnat himmelen.

3. Om du ej på Sions murar
som dess väktare kan stå
och till himlen visa vägen,
liv och frid i hjärtan så,
kan du med din bön och gåva
tjäna glatt din Herre kär,
och som Aron troget hålla
upp profetens händer här.

4. Svara inte med att säga:
"inte jag, jag kan det ej",
medan själar dör för evigt
och din Fader kallar dej.
Ta den uppgift Jesus ger dej,
svara honom aldrig nej.
Säg med glädje när han kallar:
"Här är jag! Sänd mej, sänd mej!"

Text: Daniel March 1868 (52 år) "Hark, the voice of Jesus calling", sv. övers. och upphovsrätt Tim och Sara Bülow 2001, se www.lbk.cc/Media/Sanger
Musik: Joseph Barnby 1883 (45 år) 


J Barnby: 
Joseph Barnby

lördag 16 juni 2012

Herren är min herde god (alternativ koral)




1. Herren är min herde god,
mig skall intet fattas.
Han mig för till källans flod,
när av törst jag mattas.
Han mig vederkvicker väl
på de ängar gröna,
där en ljuvlig ro min själ
i hans vård får röna.

2. För sitt namn han låter mig
aldrig vilse fara,
leder mig den rätta stig,
där jag trygg kan vara.
Om jag går i mörkrets dal
jag dock icke rädes:
Gud, min tröst i alla kval,
du är där tillstädes.

3. Med din stav, ditt ord och råd
du mig troget leder,
och ett bord av idel nåd
du åt mig bereder.
Godhet blott skall följa mig
hela levnadsdagen.
Sist jag varder upp till dig
i din boning tagen.



Text (=SvPs1986 nr 558): Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år)
Musik: Melchior Vulpius 1609 (39 år), arr. J S Bach (ur Johannespassionen) till "Petrus, der nicht denkt zurück"

J S Bach:
J.S. Bach i sextioårsåldern, porträtt av E.G. Haussmann 1746.

fredag 15 juni 2012

Säg honom allt




1. Säg honom allt! Kom till din Fader åter, 
som gärna hjälper dej i stort och smått. 
Han som för Jesu skull din synd förlåter 
vill ingen hjälplös från sej visa bort. 


2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej 
än du kan känna i din fattigdom. 
Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej 
hörs som ett rop i himlens helgedom. 


3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen 
med hjälp till dej som litar på hans ord. 
De ser så väl din plats i mänskovimlet, 
och känner noga stället där du bor. 


4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, 
låt synden ha det fula namn den bär! 
De onda andar ska i ljuset lida, 
de trivs ju bara där det mörker är. 


5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, 
den dunkla framtidsbild som tecknar sej. 
Den tyngsta börda du försöker bära 
är den du själv på förhand lagar dej. 


6. Säg honom allt, intill det sista stycket! 
Då är det inte ditt, då är det hans! 
För honom kan ej något bli för mycket 
som älskat dej långt innan världen fanns.

Text: Mauritz Andreas Brekke 1940 (62 år)
Musik: Richard Runciman Terry (1865-1938)


R R Terry:

torsdag 14 juni 2012

Tänk, jag är döpt



1. Tänk, jag är döpt!
Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes,
men av Guds löften jag lyftes och stöddes,
togs till den härliga, renande flod,
som fått sin kraft från vår Frälsares blod.

2. Tänk, jag är döpt!
Jag som i mej är så fattig och naken
är dock så rik, som Guds ord framställt saken.
Jag har mot himmelen riktat mitt lopp;
jag blev ju döpt till ett levande hopp.

3. Tänk, jag är döpt!
Jag fick för intet den himmelska skatten,
ifördes Jesus i döpelsens vatten.
Där blev jag klädd i hans helighets skrud,
bjuden till bröllop därhemma hos Gud.

4. Tänk, jag är döpt!
Det är min frälsning, min salighetsklippa:
Jesus mej håller och aldrig ska släppa.
Det blev min lycka, min glädje och ro,
det gav mej frid trots min famlande tro.

5. Tänk, jag är döpt!
Gud är min fader och himmelen hemma.
Gud, låt mej aldrig din salighet glömma,
hindra mej du från att ens en sekund
bryta det heliga dopets förbund!

6. Tänk, jag är döpt!
Jag har begraven med Frälsaren blivit,
uppstått med honom, som allt mej har givit,
döpts till en obruten tjänst i hans namn,
tills jag en dag andas ut i hans famn.


Text: N P Madsen, övers. A.H. 1991, 2007
Musik: K H Jörgensen

tisdag 12 juni 2012

Vad tar jag mej till




1. Vad tar jag mej till
när ingenting går som jag önskar och vill,
när tvivel och hopplöshet tränger sej in
och lägger sej tungt över tillvaron min,
när slutet sej närmar fast livet står still,
//: vad tar jag mej till? ://

2. Var finner jag fred
när tankarna tynger och böjer mej ned?
För frestelser ofta mej ryckte och drev
och synder och sorger, de tryckte och rev,
så foten blev sårad och frid jag ej fick
//: på vägen jag gick ://

3. Det finns inte en
som läker vart sår och får undan var sten,
av alla de stora och visa på jord
som granskar de doldaste krafter och ord,
för alla har synder och blödande sår,
//: nej, ingen förmår ://

4. Min Herre och Gud!
Du ensam kan trösta din sörjande brud.
Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg
och visar en väg ifrån frestarens borg.
Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod,
//: det ger henne mod ://

5. Om vägen ger sår,
om frestaren ofta min undergång spår,
då för det mej bara till Frälsarens famn,
där stillnar min strid och där har jag min hamn.
Min sköld och mitt svärd och min rustning han är,
//: min Frälsare kär ://

6. Låt drömmarna dö
och planerna vissna som blommor och hö,
om bara min själ kan få vinna sitt slag
och står på sin vakt till förlossningens dag.
Då får jag min krona och skinande skrud
//: av Herren, min Gud ://

Text: Bernt Stöylen 1906 (53 år), övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, arr. Fartein Valen

F Valen:

söndag 10 juni 2012

Höga kors (alternativ melodi)





1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.


[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat Eklunds psalmtexter på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda, med förhoppning om att det ska tas positivt. (Jag gör ju inga ingrepp i Eklunds text, vilket faktiskt blir tillåtet om fyra år).] 


G P da Palestrina:

fredag 8 juni 2012

Hur mäktig är den sabbat




1. Hur mäktig är den sabbat,
hur härlig, djup och klar,
som himlens makter anförtrott
i evighets förvar!
Den starke däri segern såg,
den trötte vilan fann,
då Gud, i vilken allting är,
blir allt för människan.


2. Jerusalem är staden...


Text: O questa qualia, Pierre Abélard (1079-1142), Staffan Larsson 1963 (36 år)
Musik: William Harold Ferguson 1919 (45 år) "Ladywell"


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Vi önska nu vår brudgum och brud




1. Vi önska nu vår brudgum och brud:
Gud Fader dem värdes benåda!
Allt gott du dem give, Herre vår Gud,
och vände ifrån dem all våda.
Din trogna hand dem i liv och död
all hjälp och välsignelse give,
och vid deras tröskel i lust och nöd
din ängel väktare blive
och tvedräktsanden fördrive.

2. På all deras väg, i all deras tid,
bliv när dem i nåd, Herre Kriste!
Evad dem än sker, din kärlek och frid
de aldrig i världen dock miste!
Och blir det bekymmer i deras bo,
du må dem om bönen påminna,
att ständigt de sätta till dig sin tro
och undret i Kana besinna.
Då hjälp de visst skola finna.

3. Guds Helige Ande, giv att ditt ljus
dem följer och hugnar allt mera!
Kom till dem med tröst! Och allt deras hus
så ock deras hjärtan regera,
att de med ära, med tukt och tro
må leva på jorden tillsamman
och sedan hos Gud uti himlen bo
i evig glädje och gamman.
Det önska vi. Amen. Amen.

Text (=1937 års psalmbok nr 232): Petrus Rudbeckius 1622 (44 år), Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Svensk 1697

Våra stunder ila




1. Våra stunder ila
till sin tysta hamn.
Låt oss få vår vila,
Jesus, i din famn,
och, till målet komna,
somna
i ditt dyra namn.


2. Dina änglar skicka
till den bädd där vi
heta kalken dricka,
att de stå oss bi,
och ur tunga banden
anden
lösa evigt fri.


3. Snart får den sig svalka
efter stridens kvalm,
till Guds tron sig nalka,
krönt av segerns palm,
och med själ och tunga
sjunga
livets morgonpsalm!

Text: Johan Olof Wallin 1837 (58 år), ngt bearb. 2012
Musik: Ivar Widéen 1916 (45 år)

torsdag 7 juni 2012

Han är slagen och förkastad




1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.


2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.


3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!


4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.


Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850

tisdag 5 juni 2012

Gud skapade av jord



1. Gud skapade av jord
två mänskor för varann
som avbild av sig själv,
till kvinna och till man...


Text: Hoob Oosterhuis 1968 (35 år), övers. Åke Löfgren 1979 (45 år)
Musik: John D Edwards 1840 (36 år)

måndag 4 juni 2012

I Kristus finns ej öst och väst (alternativ koral)




1. I Kristus finns ej öst och väst,
ej heller syd och nord...


Text: J Oxenham (= W A Dunkerley) 1905, sv. övers. Joel Sörenson 1951, bearb. Birger Olsson 1986 (76 år)
Musik: Negro Spiritual, bearb. Henry "Harry" Thacker Burleigh 1939


[Av upphovsrättsskäl kan resten av den svenska texten inte publiceras här än]


H T Burleigh:

I Kristus finns ej öst och väst




1. I Kristus finns ej öst och väst,
ej heller syd och nord...

Text: J Oxenham (= W A Dunkerley) 1905, sv. övers. Joel Sörenson 1951, bearb. Birger Olsson 1986 (76 år)
Musik ("St Peter"): Alexander Robert Reinagle d.y. 1836 (37 år)

[Av upphovsrättsskäl kan resten av den svenska texten inte publiceras här än]

O att den elden redan brunne




1. O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

2. Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär.

3. Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbidar,
att Anden rikligt blir oss sänd.

4. Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleks glöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

5. Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

6. Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg,
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg.

7. Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!

8. Du, du är värdig, du allena
att få all ära, lov och pris.
Ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis.

9. Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem inte söndra sej!
De är ju få - så mycket värre
om inte de är ett i dej!

10. De är så få, de är så svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.

11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt!
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!


Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år)
Musik: Ur Sionstoner 1889