onsdag 30 januari 2013

Var min vision




1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, vad än från mej flyr
var min vision, du som världarna styr.


Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision", sv. övers. Andreas Holmberg 2012
Musik: Irländsk folkmelodi (prova även Alice Tegnérs till "Mors lilla Olle" om ni vågar).

måndag 14 januari 2013

Jag vet ett litet paradis



1. Jag vet ett litet paradis,
det är så lätt att finna
för den som Gud fick, stor och vis,
om dop och tro påminna.

2. Det ligger under stugutak
och under stjärnvalv höga,
där kristna är på Herrens dag
inför hans milda öga.

3. Den som Guds änglar sjungit om
är där i kraft tillstädes,
där hörs hans kärleks höga sång,
hans frälsta folk där glädes.

4. Det himmelskt är att höra än
hur han i krubban vilat,
hur herdar och hur vise män
till barnabädden ilat.

5. Det himmelskt är att tänka på 
att han som kom i världen
vill låta sina döpta få
bli med på himmelsfärden.

6. Från Betlehem till Golgata
vi får med honom vandra!
Ja, till Guds Paradis vi ska
med honom och varandra!

7. Om i vårt lilla paradis
Guds ord oss har hugsvalat,
där i det stora fattar vi 
vad Andens bildspråk talat!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. Oscar Mannström, A.H. 2013
Musik: Tysk folkmelodi

En världsvid kyrka är Guds kyrka



1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.

2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är det ej samme Faders famn!
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.

3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!

4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.

5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
med kärlek och barmhärtighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Johann Gottfried Schicht 1819 (66 år)

J G Schicht:


Lycksalig, lycksalig den själ som har fred




1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist, om kvällen blev den jagad och fångad till sist. 

3. Skönt doftade blomstret vid ängen i byn, 
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn. 

4. Den lilla som lekte i gryningen röd, 
om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden det lever ej någon så säll, 
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll. 

6. Lycksalig är själen som känner Guds fred, 
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt, 
om än bak mörka galler vi sitter i natt. 

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny, 
om än det mejas ner under aftonens sky. 

9. Som barnen jag fröjdas en morgon så röd, 
om än jag innan kvällen är stilla och död. 

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll, vår flyktande själ, den bevarar han själv. 

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)
Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

A P Berggreen:

Jesus, du ska världen döma



1. Jesus, du ska världen döma

då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"

2. Herre, nu i nåd hör bönen:

Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!

Text: Urspr. latinsk, N F S Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Ur Schichts "Allgemeines Koralbuch" nr 350

Kvinna, vad din tro är stor!





1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång

till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord

till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då

vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd

som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror

på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,

spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.

Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,

den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Andreas Peter Berggreen 1856 (55 år)

A P Berggreen:

söndag 13 januari 2013

All världen nu sig gläder

 


1. All världen nu sig gläder
i ljuvlig sommartid.
Se, hur i högtidskläder
nu skimra berg och lid!
Se hur i solens strålar,
i färger utan tal,
nu blomstersmyckad prålar
var skog, vart berg, var dal!

2. Hör harposträngar klinga
och flöjters klara ton!
Hör änglaröster bringa
oss bud ifrån Guds tron!
Så må vi alla sjunga
vår sång med helig fröjd
och prisa med vår tunga
vår Gud i himlens höjd!

Text: Elias Beckman 1868
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

En häpen herdeskara fick



1. En häpen herdeskara fick
en natt ett änglabud
om Frälsaren i Betlehem,
en konung sänd av Gud.
De gick då genast för att se
det barn som ser oss än,
och ledda av en stjärnas ljus
kom sedan vise män.

2. En krubba var hans kungabädd
där djur gav ly och lä.
Hans kungakrona halmen var,
hans tron Marias knä.
Men änglar bådade i skyn 
den nye kungens tid:
Nu ära vare Gud i höjd
och här på jorden frid!

onsdag 9 januari 2013

En stjärna gick på himlen fram (alt. koral)



1. En stjärna gick på himlen fram,
på himlen fram,
för Österns vise undersam.
Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor...




Text: Latinsk julsång 1300-talet "Puer natus in Betlehem", Leipzig 1545, "Uns ist geborn ein Kindelein", sv. övers. Laurentius Jonae Gestritius före 1598, tr. 1619, Anders Frostenson 1977.
Musik: Dansk folkmelodi efter Andreas Peter Berggreen (Folke-Sange og Melodier 1 uppl. IV 1855, nr 5)

måndag 7 januari 2013

Vi prisar dej, Immanuel




1. Vi prisar dej, Immanuel,
du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du
i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,
men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.


6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,
och krubban är ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
är föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod
att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,
så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,
i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram
till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem
i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här
så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet!

Text: Paul Gerhardt ("Wir singen dir, Immanuel"), sv. övers. A.H. 2013
Musik: Vilhelm Anttila 1816-1865 (ur finska koralboken).
   

fredag 4 januari 2013

Lovsjung vår Herres Jesu kärlek



1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, 
som trofast intill korsets död 
för oss har utstått hån och smälek, 
ja, avgrundskvalens hemska nöd. 
O Jesus, hjärtans Jesus kära, 
till dej vi frambär tack och ära. 

2. Här är det sanna livets källa, 
som flödar starkt i evighet, 
som gör oss outsägligt sälla, 
uppfyllda med Guds salighet. 
Hur ljuvt att alla sorger glömma, 
sej i Guds kärleks famn få gömma. 

3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din. 
Ack, låt din Ande djupt få skriva 
din kärlek i mitt hjärta in. 
Så skall min ande och min tunga 
i evighet ditt namn lovsjunga. 

4. Lär mej att till din kärleks ära 
uppoffra mej med liv och allt, 
att troget bliva vid din lära 
och i den kärlek du befallt. 
Så vill jag dej, min Jesus kära, 
ett evigt lov och pris frambära.

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6)
Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" eller "Paul anthem"

D Bortnianski:
DmytroBortniansky.jpg

Från när och fjärran nu som förr



1. Från när och fjärran nu som förr
vi hör om skördar för Guds rike. 
Gå inte då förbi vår dörr, 
du Gud, i kärlek utan like! 
Fullborda ock på oss ditt råd, 
besegra ock vårt överdåd 
med din nåd! 

2. Giv åt din torra vingård här 
ett nådens regn, som förr du givit! 
Du vet hur stor vår vanmakt är, 
du ser hur mäktig världen blivit. 
Så kom då, käre Herre, snart 
och låt oss se vår fara klart, 
uppenbart. 

3. Du som förmår att göra mer 
än vi kan bedja eller tänka, 
bryt alla otrons fästen ner 
och må du nya hjärtan skänka! 
Ja, kom med stark och väldig hand 
och lossa alla syndens band 
i vårt land! 

4. Och ger du oss en pingstvind än 
och är en sökningstid oss nära, 
så låt oss ej förspilla den, 
men vad vår frid tillhör få lära. 
Ja, öppna våra ögon då, 
att vi din Andes verk också 
må förstå. 

5. Låt oss ej fåfängt bedja om 
din helge Andes stora gåva! 
Till allas våra hjärtan kom, 
att vi dig snart må glada lova! 
Ja, amen, se, vi tror därpå 
att vad du lovat skall bestå! 
Ske alltså!

Text: Lina Sandell
Musik: Ur Pilgrimsharpan

O att den elden redan brunne (alt. koral)



1. O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

2. Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär.

3. Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbidar,
att Anden rikligt blir oss sänd.

4. Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleks glöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

5. Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

6. Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg,
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg.

7. Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!

8. Du, du är värdig, du allena
att få all ära, lov och pris.
Ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis.

9. Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem inte söndra sej!
De är ju få - så mycket värre
om inte de är ett i dej!

10. De är så få, de är så svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.

11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt!
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!


Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år)
Musik: Harald Ericsson (tr. i Sionstoner 1935)

Jag är främling, jag är en pilgrim




1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du!

Text: Mary Dana-Shindler, sv. övers. Carl Olof Rosenius, ngt bearb. 
Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

Ett barn är oss fött och en son är oss given




1. Ett barn är oss fött och en son är oss given,
den evige Guden är människa bliven!
Ur människosläktet tog han sig en moder
och föddes i armod, en mänskornas broder.

2. Vad salighet nu att en människa vara,
då Gud i vårt kött låtit sej uppenbara!
Nu får varje människa, nöjder och glader,
rätt barnsligen ropa: Gud, Abba, min Fader!

3. Det elände Adam oss ådrog i fallet,
se, allt är nu botat av barnet i stallet!
Nu syndare alla sej väl må berömma,
att de fått till broder den världen skall döma.

4. Så litet ett barn oss kan skrämsel injaga,
så gärna vill Gud oss all fruktan betaga.
Ja, därför kom Herren så liten och späder,
att vi ej må rädas, men hellre oss gläder.

5. Här ligger i lindor den vän som oss lisar,
han dias vid bröstet, fast oss han utspisar,
här gråter nu den som bedrövade fägnar,
han ansas och sköts, fast han världarna hägnar.

6. I stallet och krubban där ligger en gåva
som ingen tillfyllest kan prisa och lova,
och gåvan, den skänkes för intet åt alla,
o låt oss då ej gå så hårda och kalla!

7. Nej, låt oss vår Fader i Andanom lova
för Sonen, hans dyra och härliga gåva.
Fast hjärtat kan därför tillfyllest ej prisa,
så vare och blive själv Barnet vår visa!

Text: Carl Mauritz Lilliehöök 1756 (43 år)
Musik: Oscar Ahnfelt 1859 (46 år)


O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

onsdag 2 januari 2013

Vadhelst här i världen




1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius 1847 (33 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)



O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

Nu allt är väl, ja evigt väl




1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.


2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!


Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1855 (42 år)

O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

tisdag 1 januari 2013

Vem klappar så sakta i aftonens frid



1. Vem klappar så sakta i aftonens frid
på ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid,
för själens förborgade smärta?

2. Måhända du hörde det klappandet förr
och den rösten?
Säg, dröjer du ännu att öppna din dörr
för livet, för himmelska trösten?

3. Du känner det ofta så ödsligt och kallt
mitt i världen.
Du känner det nästan som fattades allt,
trots glansen av yrande flärden.

4. Var ros här på jorden sitt törne ju har,
men den friden
som Jesus dej ger intet törne har kvar,
när dagen en gång är förliden.

5. Vad är väl på jorden all ära och glans
och all lycka
mot lyckan och äran att helt vara hans
och låta av honom sej smycka?

6. Så öppna i dag för den vän som så huld
dej begåvar
med skatter långt bättre än finaste guld
och krona och rike dej lovar!


Text: Lina Sandell 1870 (38 år)
Musik: Oscar Ahnfelt 1870 (57 år)



O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt