lördag 28 februari 2015

Nu dagens sol i dräkt så skön





1. Nu dagens sol i dräkt så skön 
gått ner och bett oss vila,
men du, min själ, med tack och bön
får än mot höjden ila! 
Till himlens port med sång
nu ställ din andes gång,  
låt allt du har i tanken din  
mot Herren Jesus riktas in!

2. Ni klara stjärnor Herren satt 
att vakta himlarunden, 
ni skänker ljus i dunkel natt 
och glans åt aftonstunden. 
Men tusen gånger mer 
än glans som ögat ser 
är Jesus, himlens stjärna klar, 
som gör Guds sanning uppenbar. 

3. Här råder mörka natten nu 
och allt till sömn sej reder; 
i mörkret vakar likväl du, 
som troget för oss beder. 
På mej, o Herre kär, 
ditt öga riktat är,  
så är jag kvar i ditt förbund
fast mina ögon sluts en stund. 

4. När nu till vilans bädd jag går, 
jag i ditt skydd får vara. 
Till värn i nattens mörker står 
kring mej din änglaskara. 
Jag fruktar ingen nöd,
ej ens den bråda död, 
ty hör jag dej, min Herre, till, 
du mej till glädje väcka vill.   

Text: Christian Scriver 1671 (42 år), sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 28/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Vang i Valdres, arr. E Alnaes

O Jesus Krist, i dig förvisst (alt. koral)




1. O Jesus Krist,
i dig förvisst
mitt enda hopp jag äger.
Till dig jag ber.
Min nöd du ser...



Text: Hans Christensen Sthen 1591 (47 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik (inkl. sats): Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]



L M Lindeman:

En dalande dag (alt. koral)





1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.


Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

tisdag 24 februari 2015

Frid till bot mot synd och skam




1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum.

2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), övers. A.H. 2015
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1864 (59 år)


J P E Hartmann:
Fil:JPE Hartmann.jpg

söndag 22 februari 2015

Jag vet i himmelrik en borg




1. Jag vet i himmelrik en borg,
den är som solen klara!
Där är ej synder eller sorg,
där är ej gråt och fara.

2. Där inne bor Guds egen Son
i härlighet och ära,
min synd och skuld han frälst mej från,
jag får stå honom nära.

3. Jag är en fattig färdeman,
men ser en morgonstjärna
som visar vägen till mitt land
och för allt ont kan värna!

4. Jag fattig hit till världen kom
och lånat gods jag sköter,
för tomhänt ska jag vända om
när dödens bud jag möter.

5. Jag vet en morgon som ska gry
då dödens natt ska sluta.
Ur graven går min kropp som ny
och evig fröjd får njuta.

6. Ja, hjälp oss du, o Jesus Krist,
vars blod för oss har runnit!
Din bittra död, så sant och visst,
oss himmelriket vunnit!

7. Vi tackar dej till evig tid,
Gud Fader, allesamman,
att du mot oss är mild och blid
i Jesus Kristus. Amen!

Text: Tysk 1613, norsk övers. Bernt Stöylen 1906, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi från Hallingdal, arr. Per Steenberg

Ni kristna, träd nu fram för Gud



1. Ni kristna, träd nu fram för Gud
med lust och glädje stor!
Nu himlen öppnats på hans bud,
//: hans Son ibland oss bor ://

2. Ur Faderns sköte ut han går,
ett dibarn blir han här.
Den bädd, vari han vila får,
//: en halmfylld krubba är ://

3. Den Herre, som har skapat allt
och och har all rikedom,
han antog tjänaregestalt,
//: kom hit i fattigdom ://

4. Han ligger liten, späd och svag
i fattig moders famn,
men himlars här till Guds behag
//: lovsjunger dock hans namn ://

5. Han Davids rot och telning är,
en tröst för världen all,
och Gud igenom honom här
//: sitt rike bygga skall ://

6. Vårt kött och blod han själv nu har,
med oss ett byte gör:
bland oss han här sin boning tar
//: och oss till himlen för ://

7. Han blir en ringa tjänare,
till herre gör han mej.
Ett bättre byte kan ej ske.
//: O Jesus, pris ske dej! ://

8. I dej jag åter öppnat ser
Guds sköna paradis.
Keruben vaktar inte mer.
//: Gud vare lov och pris! ://

Text och musik: Nikolaus Herman 1554 (64 år) 

Bröder och systrar, nu skils vi en stund





1. Bröder och systrar, nu skils vi en stund. 
Far då med Jesus i nådens förbund 
frimodigt var sina vägar! 

2. Lev av Guds ord, i ert innersta brinn, 
släpp inte synden och världen dit in, 
Jesus låt hjärtana äga! 

3. Amen, ja, amen ska vara vår sång, 
sjungas med fröjd under livsdagen lång 
högt av Guds vänner tillsammans. 

4. Lammet, ja, Lammet med märken och sår 
äran och priset i evighet får: 
amen, halleluja, amen!

Text: v. 1-2: Peder Sörensen 1852 (34 år), v. 3-4: Frederik Boye 1750 (35 år)
Musik: Dansk 1867

lördag 21 februari 2015

Farväl, min vän! Nu går jag över gränsen





1. Farväl, min vän, nu går jag över gränsen!
Tack för att du på vägen bistått mej!
Vi med varandra gråtit här i trängseln;
nu är jag fri - men Gud välsigne dej!

2. Låt bönens rökverk varje stund få stiga
från främlingslandet upp till Salems stad!
Bed jämt om något! Du får aldrig tiga,
så länge som det heter än "i dag"!

3. Var vaksam jämt! Ha Andens svärd i handen,
begagna villigt vad du fått till lån!
Så lossas slutligt alla, alla banden.
Ett band blir kvar: ditt hjärta och Guds Son.

4. Gå ofta fram i tron till nattvardsbordet,
din skröplighet dej aldrig hindra må.
Rannsaka skriften, bliv vid bibelordet,
begagna det så ofta du kan få!


5. I Jesus Kristus har jag funnits värdig
att bland keruber och serafer stå.
Så håll dej blott i honom prydd och färdig,
när nöd och död begynner klappa på.

6. Välkommen efter till det sälla möte,
vartill min håg med himmelsk längtan står,
och själen frälst nu vilar i hans sköte
och följer evigt Lammet, vart det går.

Text: Abela Maria Berglund-Gullbransson (1775-1822), tr. 1823, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör), tr. Sionstoner 1889

Jag arma barn som litet har erfarit





1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!

Text: Abela Maria Berglund-Gullbransson, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

 
O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv!





1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! 
För oss du nu dödade döden. 
Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv 
mot synden och yttersta nöden. 
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, 
mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: 
jag lever, och ni ska få leva!  

2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går,
de saligas lovsång till möte. 
Åt oss du bereder i dag som i går 
ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: 
att syndare saliga göra. 

3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud 
kan älska. Nu lever mitt hjärta! 
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud 
i Frälsarens lydnad och smärta. 
Från djup och till djup i Guds eviga råd 
serafen ej skådar ett under av nåd 
så härligt som människans frälsning!

Text: Carl Gustaf Cassel
Musik: Oscar Ahnfelt


O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

En nådastol Herren Gud oss givit


 



1. En nådastol Herren Gud oss givit,
som genom blodet oss vunnen är,
där Jesus Kristus försoning blivit
för världens synder, så ordet lär.
O sköna plats invid Jesu hjärta,
när synden trycker en sargad själ!
Dit får jag komma med all min smärta,
vid nådastolen blir allting väl.

2. Till nådastolen oss väg bereddes,
när tempelförlåten rämnade.
Den största nåden oss då beteddes,
ty frälsning gavs för var syndare.
O sköna plats...

3. Var dag och stund, då du hjälp behöver,
till nådastolen frimodigt gå.
Ty se, om synden än flödar över,
så flödar nåden långt mer ändå.
O sköna plats...

4. Om du är blind, lik en Bartimeus,
och lik en Tomas som ej kan tro,
om du har synder som en Sackeus
- vid nådastolen du finner ro.
O sköna plats...

5. Vid nådastolen, där får jag vila,
när trött min ande här känner sej.
Till nådastolen, dit får jag ila
med all den nöd, som här trycker mej.
O sköna plats...   

Text: Jöns Petter Hansson 1891 (26 år), ngt bearb.
Musik: Folkmelodi, tr. 1894

söndag 15 februari 2015

Om någon till ont mej locka vill



1. Om någon till ont mej locka vill,

då svarar jag: nej, nej, nej!
Mitt öga, mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer ej öppnar sej.
För jag går till det heliga landets ro,
där ej ont ska få bo.

2. Och ber man mej synda när ingen det ser,

då svarar jag: nej, nej, nej!
Ett öga jag vet som i mörkret ser ner,
och i midnatten slumrar det ej.
Det ser om mitt hjärtas lust och begär
till rättfärdighet är.

3. Men säger mej Frälsaren: Följ du mej!

då svarar jag: ja, ja, ja!
Och frågar mej Herren: Säg, älskar du mej?
då suckar jag: ja, o ja!
Inte så att din kärlek jag fattat än,
nej, men min väcks av den!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. Fastlagssöndagen 15/2 2015
Musik: Betty Ehrenborg-Posse (?)


B Ehrenborg-Posse:
Bildresultat för Betty Ehrenborg-Posse bilder

Så som du bjöd vi kommer nu



1. Så som du bjöd vi kommer nu,
vår Herre, till ditt altarbord...



Text: Maurice Frank Campbell Wilson (1884-1944) "We place upon your table, Lord", övers. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Folkmelodi från Siljansnäs, efter Göras Britta Olsdotter, uppt. av Torsten Wedin 1961

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

lördag 14 februari 2015

Nu borde hela jorden




1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!

2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.

3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!

4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.

5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 

6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.

7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.

8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.

9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn.
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.

10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.

11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.

12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.

13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.
Musik: Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år)


H F Lundberg:


Saligheten är nu här (alt. koral)





1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära,
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!



Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år)
Musik:  Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år)

H F Lundberg:

tisdag 10 februari 2015

Jag skulle ej sörja (Ack, varför nu gråta)




1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

5. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!

Text: Nils Frykman 1879 (37 år), bearb.
Musik: Theodor Söderberg


Th Söderberg:
LÄRAREN. Wilhelm Theodor Söderberg (1845-1922) blev Alice Tegnérs förste lärare i pianospelet och harmoniläran, i hennes barndomsstad Karlshamn. Foto: Lasse Svensson

De flyr, våra år



1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd

de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,

likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,

o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,

för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,

så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land

och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,

håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg

Th Söderberg:
LÄRAREN. Wilhelm Theodor Söderberg (1845-1922) blev Alice Tegnérs förste lärare i pianospelet och harmoniläran, i hennes barndomsstad Karlshamn. Foto: Lasse Svensson