1. Jag är så glad på julens kväll,
för Jesus till oss kom.
Då lyste stjärnan som en sol
och änglar sjöng sin sång.
2. Han föddes där i Betlehem,
han är en kung så stor,
som kom från himlens höga slott
till jorden där vi bor.
3. Nu bor han högt i himlens land,
han är Guds egen Son,
men alltid minns han sina små
och hör oss hemifrån.
4. Jag är så glad på julens kväll,
då sjunger vi hans pris,
då öppnar han för alla små
sin himmels paradis.
5. Då tänder mamma varma ljus
i varje liten vrå,
så lyste stjärnan, säger hon,
i världens mörker då.
6. Hon säger att den lyser än
och aldrig slocknar ut,
och om den skiner på min väg,
då kommer jag till Gud.
7. Hon säger att Guds änglakör,
den sjunger än idag
om frid och fred här på vår jord
och om Guds välbehag.
8. Och jag vill också sjunga så,
då blir nog Jesus glad!
Han gjorde mej till barn åt Gud
en gång i dopets bad.
9. Jag älskar julens ljusa kväll
och Jesus, Frälsaren!
Jag vet att Jesus älskar mej
och är min bäste vän.
Text: Marie Wexelsen 1859 (27 år), sv. övers. A.H. 2015
Musik: Peder Knudsen 1859 (40 år)
P Knudsen:
1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.
2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.
3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.
Text: John Bunyan 1684 (56 år), sv. övers. A.H. 11/11 2015
Musik: Trad. engelsk ("Monks gate"), arr. R V Williams 1904
1. Det var nittionio gömda väl
i Guds trygga fårahus,
men ett gick bort, nästan frös ihjäl
långt bort ifrån liv och ljus,
långt borta i marken vild och hård,
//: långt bort ifrån herdens milda vård ://
2. "Du har nittionio hemma här,
Herre, är det inte nog?"
"Nej detta får", sade herden kär,
"långt bort ut i öknen drog,
och vore än vägen brant och svår,
//: jag söker i öknen upp mitt får" ://
3. Men hur djup var den flod, där Herren gick,
och hur mörk den natten var,
då vilsna fåret han återfick,
ej någon förnummit har.
Dess rop mitt i öknen hörde han
//: och sargat och döende han det fann ://
4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod
uppåt bergen, Herre kär?"
"Det göts av herden, som sökte god
ett får som gått vilse där."
"Hur sargades då din hand, så säg?"
//: "Av törnena vid den mörka väg." ://
5. Och från berg och från dal mot himlens höjd
nu ett rop av jubel går:
"Här måste firas med lust och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!"
Och änglarnas sång ger återljud:
//: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://
Text: Elizabeth Cecilia Douglas Clephane 1867 (37 år)
Musik: Ira David Sankey 1874 (34 år)
I D Sankey:
