Försoning, förskoning

 

1. Försoning, förskoning min Goel mej vann,
ej nöden, ej döden mej skada nu kan.
Ty Jesus själv skrivit i Boken mitt namn
och vila mej givit i frälsningens famn.

2. Den hamnen, den famnen, den ligger jag i,
när världen och flärden vill mäktiga bli.
Där vill jag mej gömma och vila i frid,
ja, där vill jag glömma all oro och strid.

3. Omsider väl skrider till aftonen vi,
då anden ur banden blir lösgjord och fri.
Den vännen som redan har skickat mej bud,
nog kommer han sedan och hämtar sin brud!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Ur "Kom", arr. H. Sjörin

Korset vill jag aldrig svika (alt. koral)

1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Text: Hans Adolph Brorson
Musik: Ur Ahnfelts sånger

Gud sin egen Son oss gav

1. Gud sin egen Son oss gav
nu i juletider,
därför sej ett lovsångshav
över jorden sprider,
därför hör vi än i dag
vad Guds Son oss lärde:
ge, ja, ge till Guds behag,
ge, och ge med glädje!

2. Ge åt Gud ditt hjärta hän,
ge och se din nästa,
ge din ovän och din vän,
ge dem av ditt bästa,
ge tills du blir tom och arm,
inget ska du mista,
ge tills du blir rik och varm,
rik när allt ska brista.


1. Gud sin egen Son oss gav
nu i juletider,
därför sej ett lovsångshav
över jorden sprider,
därför hör vi än i dag
vad Guds Son oss lärde:
ge, ja, ge till Guds behag,
ge, och ge med glädje!

2. Ge åt Gud ditt hjärta hän,
ge och se din nästa,
ge din ovän och din vän,
ge dem av ditt bästa,
ge tills du blir tom och arm,
inget ska du mista,
ge tills du blir rik och varm,
rik när allt ska brista.

Text: Gustav Jensen
Musik: Kristian Lindeman 1923

Korset vill jag aldrig svika

1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Text: Hans Adolph Brorson 1764 (70 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Lesja (arr. Per Steenberg 1947)

Gud, jag hör hur torra länder

1. Gud, jag hör hur torra länder
kan välsignat gröna stå.
Ymnigt regn ditt folk du sänder,
låt mej några droppar få!
Mej också,
mej också,
låt mej några droppar få!

2. Far i himlen, kan du glömma
att jag syndat mot dej så?
Fast du kunnat mej fördöma
låt mej åter nåd nu få,
mej också,
mej också,
låt mej åter nåd nu få.

3. Jesus kär, gå ej förbi mej,
låt mitt rop ditt öra nå,
kom och ta din boning i mej,
kom och rena mej också,
mej också,
mej också,
kom och rena mej också.

4. Ande god, kom hit och skala
bort mitt hjärtas hårdhet då.
Om min Herre Jesus tala,
om hans verk för mej också,
mej också,
mej också,
om hans verk för mej också.

5. Har i synd jag velat sova
och ej dina vägar gå,
ratat himlens rika gåva,
fräls, förlåt och fyll mej då,
mej också,
mej också,
fräls, förlåt och fyll mej då!

6. Faderns kärlek utan gränser,
Kristi blod som ska bestå,
Andens dop och nåd som glänser
strömme över mej också,
mej också,
mej också,
strömme över mej också.

7. Med din nåd, förmer än drömmar,
bind mitt hjärta, Gud, vid dej.
Medan livets vatten strömmar,
Gud, välsigna också mej,
också mej, 
också mej,
Gud, välsigna också mej. 

Text: Elisabeth Codner 1860 (37 år), sv. övers. Erik Nyström, A.H.
Musik: William Batchelder Bradbury 1862 (46 år


W B Bradbury:

Oss himmelens Gud vill vara när

1. Oss himmelens Gud vill vara när,
han vill de sina bevara. 
Han skall alla dem som har honom kär
än hägna och skydda i fara.
Guds heliga råd är säker hamn,
det sviker oss ingalunda.
Vår hjälp är i Herrens, Herrens namn,
vad än som i tiderna stundar,
om vårt hopp vi på honom grundar.

2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud,
så hopp och tro vi ej mister.
Förlåt våra synder mot dina bud
och hela i nåd våra brister.
Du trofaste Gud, som stått os bi
i växlande hårda öden,
av hjärta och själ dig beder vi:
oss värna för yttersta nöden,
för den smygande, onda döden.

3. Dig, Herre, vår Gud, som Fadern är,
din Son, vår hälsa och styrka,
din gode Ande, som frid oss bär,
vi vill nu bekänna och dyrka.
Du Konung som äger evigt liv
och välde förutan ände,
åt länder och folk din frälsning giv,
ditt ansikte till oss du vände
och oss friden från himlen sände.

Text: Okänd svensk förf. 1567, bearb. J A Eklund 1909, A.H. 2015
Musik: John Morén 1914 (60 år)

J Morén:

Kämpar det är vi

1. Kämpar, det är vi, fanan den bär vi,
sjunga till Herrens ära, det lär vi.
Ordet oss lyser, Guds himmelska ljus,
visar oss väg genom stormarnas brus.

2. Uppe på klippans krön ska vi bygga,
fåglarna lika, glada och trygga.
Vi är ju svaga, men Gud ger oss makt,
kära kamrater, så håll nu god vakt.

3. Jesus, vår Konung, stor utan like,
lär oss att leva helt för ditt rike.
Hjälp oss att segra med kärlek och mod,
segra med dej, du vår Frälsare god.

Text: Wissa Nyqvist 1921 (71 år), bearb.
Musik: David Ahlberg 1921 (52 år)

Bliv kvar hos mig (alt. koral)

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text (=SvPs1986 nr 189): Henry Francis Lyte 4/9 1847 (54 år) "Abide with me", sv. övers. Oscar Mannström 1920 (45 år)

Musik: Per Steenberg 1916

Kom, du nådens rika källa

1. Kom, du nådens rika källa,
över mej ditt flöde gjut
så mitt hjärtas tack må välla
i en mäktig lovsång ut!
Ja, bered min själ och tunga
med en våg av helig fröjd
att i himlatoner sjunga
Jesu kärleks djup och höjd.

2. Här vill jag med glädje bygga
mej ett Ebeneser opp
och vid dej vill jag mej trygga
under hela livets lopp.
Du vars kärlek underbara
friköpt mej med blodig död,
ska mej skydda i all fara
och mej rädda i all nöd.

3. Låt din nåd mej överskygga,
fostra, leda år från år,
över djupen slå en brygga
där jag trygg och säker går.
Herre kär, du vet mitt hjärta
lätt från vägen vika kan,
därför mej i fröjd och smärta
med din kärlek ta dej an! 

Text: Robert Robinson 1757 (22 år), sv. övers. Erik Nyström och Carl Boberg, bearb.
Musik: Amerikansk folkmelodi ("Nettleton")

Som barn i krubba Jesus låg

1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!

Text: Hans Christian Andersen 1832 (27 år)
Musik: Niels W Gade 1859 (42 år)

N W Gade:

Tiden flyr, när vill du börja

1. Tiden flyr. När vill du börja,
o min själ,
för ditt väl
att med allvar sörja?
Gud dej ropat, och han ropar
dej ännu. 
Vad gör du?
Skuld på skuld du hopar.

2. Stanna och din frid besinna!
Gud är sann,
än du kan
nåd och tillgift vinna.
Här är döden, här är livet:
märk härtill!
Det du vill,
det skall dej bli givet.

3. Men förspill ej nådatiden!
Ack, så dyr,
se, den flyr
och är snart förliden.
Dröj ej tills de onda dagar
tär din kropp!
Årens lopp
kraft och mod försvagar.

4. Medan du ännu kan synda,
övergiv
syndens liv,
ur fördärvet skynda!
Bryt din vilja, slit din fjättra,
medan du
har ännu 
tid att dej förbättra!

5. Sök i tron med ångerns smärta
Jesu nåd!
Följ hans råd
med ett ödmjukt hjärta!
Då skall dej hans Ande stärka
i ditt kall;
se, han skall
håg och gärning verka.

6. O min Jesus, jag vill hasta
att med bot
för din fot
mej i stoftet kasta,
viss att du min synd förlåter.
Dej jag vill
höra till -
Jesus, ta mej åter!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H.
Musik: Per Steenberg 1922 (52 år)


P Steenberg:

Res nu, mänskor, era kroppar

1. Res nu, mänskor, era kroppar,
solen redan mot er ler!
Tänk att ni på bergens toppar
Herrens nådestrålar ser,
som ert hjärta ska upplysa,
själens dunkel hålla kort,
nattens onda andar visa
ut i helvetsmörkret bort.

2. Jesus, håll oss, unga, gamla,
vid ditt näringsrika ord,
så vi dag för dag vill samla
minsta smula från ditt bord.
Trösta, rusta och bevara
med din Ande god och stark.
Världens lust och satans snara
håll från helig vingårdsmark.

3. Låt din åsyns blida strålar
skina på din kyrka ned,
ge vårt land i fulla skålar
lycka, liv och salighet.
Lär oss barnsligt med dej tala,
två oss rena i ditt blod,
och när livets sol ska dala,
gör då dödens timme god! 

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H.
Musik: Hos J A Freylinghausen 1704

Konung är du visst

1. Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

2. Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

3. Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

4. Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

5. I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

Text: Gustav Jensen 1915 (70 år) 
Musik: Per Steenberg 1915 (45 år)


P Steenberg:

Sabbatsdag, hur skön du är

1. Sabbatsdag, hur skön du är,
skänkt av Gud, jag har dej kär.
Kom, o kom att än en gång
samla oss till bön och sång!

2. Efter arbetsveckans strid
får vi sitta ned i frid
vid vår Faders rika bord,
lyssnande till nådens ord.

3. Gud, vår Gud, vi dej vill be:
ge oss rik välsignelse,
låt ditt evangelium
ljuda klart på alla rum.

4. Låt i dag ditt helga ord
göra under på vår jord,
våra arma själar föd,
Herde god, med livets bröd.

5. Kom och månget byte tag
från den starke denna dag!
Bärga mången kärve in,
skörden, Herre, är ju din!

6. Herre, komme snart den tid,
då vi efter livets strid
i en evig sabbatsro
får i dina gårdar bo!

Text och musik: Joël Blomqvist 1877 (37 år)


J Blomqvist på äldre dagar:

Ta nu namnet Jesus med dej

 

1. Ta nu namnet Jesus med dej,
nu och i all evighet.
Tröst och glädje ska det ge dej,
vart du går, ta med dej det.
//: Ljusa namn, sköna namn,
jordens hopp och himlens fröjd! ://

2. Ta till hjälp i nöd och fara
denna frälsarkrans så skön.
Lägger satan ut sin snara,
andas Jesus namn i bön. 
Ljusa namn...

3. Vilken fröjd det namnet ger oss,
vilken glädje gång på gång,
när hans varma ögon ser oss
och vår tunga rörs till sång.
Ljusa namn...

4. Ja, i Jesusnamnet sköna
alla böjer knä en dag.
Må vi med vår lovsång kröna
honom redan, du och jag.
Ljusa namn...

Text: Lydia Odell Baxter 1870 (61 år), sv. övers. A.H. 2016
Musik: William Howard Doane 1871 (39 år)

W H Doane:

Upp, upp min själ och sjung

1. Upp, upp min själ och sjung!

Stig dristigt upp ur gruset,

inställ dig fri och glad för Guds och Lammets tron!

Fast blicken svag och tung

måst blunda vid det ljuset,

så utgjut dock ditt hjärtas fröjd med jubelton!

Ty du till fröjden

som är i höjden,

till Lammets stora bröllop friköpts med hans blod.

All himlens helga prakt

av Herrens stora makt

har skänkts åt dig, det är ditt arv, din skatt, din lott,

så fröjda dig, betänk, min själ, vad nåd du fått!

2. Du ej vid Sinai

i mörker, blixt och dunder

behöver bäva mer, du bjuden är till fest,

att Sion få bese

och Salems glädjeunder

hos Nya Testamentets Medlare och Präst.

Om lystna världen

har frid i flärden,

så sjung du helig, lov, pris, tack, halleluja!

Ty fast du än är här

och svaga hyddan bär

så får dock hjärtat vara vid sitt hem, sin skatt.

Där kan, där bör, där skall det vara dag och natt.

3. O vilken härlig lott

att Herren lik få vakna

och där förklarad skåda honom som han är!

Då är allt glädje blott,

jag ingenting skall sakna,

nej, då är Lammets brud fullkomligt ren och skär.

Mig kronan räckes,

jag övertäckes

med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.

Min gamle Adam svår

och varje bitter tår,

allt blir förbytt i helighet och härlighet

och Gud får pris och lov och tack i evighet.

4. Då redan här jag får

så ofta lycklig vara,

fast dunkel blick blott delvis kan min Herre se,

då himmelsk sång mig når

re´n här med toner klara,

hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!

I lyckans stunder

Guds kärleks under

så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.

Men när jag tänker på

att en gång jag skall få

med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,

då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång!

5. Den nya visan där,

den sjungs till Lammets ära,

och gammal och utsjungen kan den aldrig bli.

Den vill jag redan här

så gott jag kan mig lära

och stämma in i himlens glada melodi:

Guds Lamm ske ära,

som kom oss nära

och som på korset återlöst oss med sitt blod!

Det värdigt är all makt,

kraft, rikedom och prakt,

lov, starkhet, ära, pris och tack båd först och sist!

Och himlen svarar: Amen, det är sant och visst!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, död 1746, 25 år), bearb.

Musik: Finsk folkmelodi 

I strålande evighetsljuset en gång

1. I strålande evighetsljuset en gång
en skara, oräkneligt stor,
skall samlas med glädje och jublande sång
i himlen, där Frälsaren bor.

2. Där skådar Guds folk vad de anat ibland:
de ser där i bländande glans
en stad på den eviga sällhetens strand,
vars like bland världar ej fanns.

3. Där skådar de Skaparen, helig och huld,
allsmäktig och allvis i råd,
och Jesus som burit vår synd och vår skuld
och givit oss frälsningens nåd.

4. Där samlas de alla som vandrat i tro,
fast mången av prövning var böjd.
Av änglar de förts över löftenas bro
och hemma de är, vilken fröjd!

Text: Joel Forsvall
Musik: Nils Liljemark (publ. med tillstånd)

Upp, för dagen som frambryter

1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  


Text: Johann Anastasius Freylinghausen, dansk övers. Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

L M Lindeman:

Stå upp, du som sover

1. Stå upp, du som sover, stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej famnar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), övers. A.H. 2013
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år) 

L M Lindeman:

Stå upp och låt er röst bli höjd

1. Stå upp och låt er röst bli höjd
med helig fägnad, frid och fröjd,
i Herren Jesus gläd er!
Ja, se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!
Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är
än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

Text: Thomas Kingo
Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 1820 (61 år), arr. Eyvind Alnaes 1926


J C F Haeffner:

Du har skapat allt, o Gud

1. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud:
luft och ljus och sjö och land,
fåglar, skog och fisk och strand.

2. Blom på mark och frukt på träd,
sol och snö och vind och säd,
högt och lågt och stort och smått
har du skapat, skapat gott.

3. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud.
Allt som lever på vår jord
lever av ditt skaparord.

Text: Peter Andreas Jensen 1843 (31 år)
Musik: Carl Fredrik Sandberg 1867 (57 år)

Gud är nådig, hör, han vill ej

1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!

Text:Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 31/7 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

L M Lindeman:

Gud ske lov, min vän han blivit

1. Gud ske lov, min vän han blivit,
o vilken vän,
han som sej för mej utgivit, 
o vilken vän, 
han som så av kärlek glöder, 
att för oss han dör och blöder, 
att han kallar oss för bröder, 
o vilken vän! 

2. Alla synder han förlåter,
o vilken vän,
han mej tröstar när jag gråter,
o vilken vän!
Då olyckligt jag förgår mej
bäst av alla han förstår mej
och hans kärlek alltid når mej,
o vilken vän!

3. Även då han djupt sej döljer, 
är han min vän. 
Alltid lika god mej följer 
min bäste vän. 
Sker mej något svårt, så sker det 
mej till godo, vännen ger det.
Efteråt jag tydligt ser det; 
o vilken vän! 

4. Allt bekymmer jag då kastar 
helt på min vän, 
allt som här min själ belastar
förstår min vän. 
Andens liv med ordet föda 
och mitt kött korsfästa, döda,
lindra tidens vedermöda, 
allt gör min vän. 

5. Det är evigt liv att känna 
Gud som sin vän. 
Sälla de, som funnit denna 
vår bäste vän!
Ja, de är för evigt rika,
andra kan ju dö och svika, 
denne vän är alltid lika;
o, vilken vän!  

Text: Marianne Nunn 1817 (39 år), sv. övers. Carl Olof Rosenius 1849 (33 år), bearb. A.H. 2016
Musik: Oscar Ahnfelt

O Ahnfelt:

Säg min vän, har det dej smärtat

1. Säg min vän, har det dej smärtat
att en syndare du är?
Har det gått dej djupt till hjärtat
att dej Jesus håller kär?
Kan du leva utan honom?
Har du fått din skatt i honom?
Vill du leva, dö för honom?
Är han själv din själs begär?

2. Säg, har du Guds Ande låtit
fostra dej och därom bett?
Har du över synden gråtit
och din nöd och fara sett?
Har den dej till Jesus drivit?
Har hans kors din räddning blivit?
Har du Jesus hjärtat givit?
Är du nu med honom ett?

3. Det finns många som bekänner
Jesus med sin mun var dag,
de trivs väl bland Jesu vänner,
finner i hans ord behag,
men det viktigaste fattas,
liv i tron på Jesus fattas,
och den själ som detta fattas
får ej tröst på domens dag.

4. Tio jungfrur alla hade
ordet och bekännelsen,
och sej allesammans gladde
åt att möta brudgummen.
Men Guds Andes olja klara
fanns hos hälften av dem bara,
och den måste hos oss vara
om vi ska nå himmelen.

5. Därför, mänska, dej besinna,
låt Guds ord få gripa tag.
Jesus vill din kärlek vinna,
ta emot hans nåd idag!
Lämna all din synd åt honom,
ta rättfärdighet av honom,
nytt ditt hjärta blir hos honom
och du har Guds välbehag.

6. Kanske håller dej ett hinder
hemligt kvar i världens lopp?
Kanske någon synd dej binder,
alltför kär att offras opp?
Akta dej och låt den fara!
Annars ska den synden vara
en förskräcklig, dödlig snara
som fördärvar själ och kropp.

7. Jesus vill med helig iver
att vi hela hjärtat ger,
för när oss hans kärlek driver
kan den nå till ännu fler.
Han vill all vår synd förstöra,
oss för evigt saliggöra,
oss mot målet ständigt föra
tills en dag vi honom ser!

Text: Betty Ehrenborg-Posse
Musik: Jacob Axel Josephson


J A Josephson:

När Jesusbarnet låg en gång

1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035] 

H A Bedinger:

Gud, i mina unga dagar

1. Gud, i mina unga dagar 
lär mej alltid tjäna dej, 
göra det som dej behagar, 
gå den väg du visar mej.
Lär mej ha i dej min ro,
på din nåd i Jesus tro,
så att vad som än mej händer
ingenting från dej mej vänder.

2. Inget är så ljuvt i världen 
som du själv, o Herre kär.
skulle jag då älska flärden 
när av dej jag älskad är? 
Du i livets morgonstund 
tog mej upp i ditt förbund,
skulle jag då överge dej
som med evig kärlek ser mej? 

3. Fåglarna med glädje sjunger 
i den klara morgonväkt, 
liljorna på marken gungar
livade av vårens fläkt,
låt mej så till ditt behag 
ägna dej min levnadsdag,
skänk den sanna levnadsfröjden, 
helga den med ljus från höjden. 

4. Som den unga björk i skogen 
växer frisk i sommarregn, 
låt mej växa, stark och trogen, 
i ditt goda, trygga hägn.
Och när stormar skakar mej, 
låt mej fäste ha i dej
och, som under våren väna, 
än dej älska, frukta, tjäna.

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år)
Musik: Eskil Lundström 1969 (32 år)

Jag ser din rikedom

1. Jag ser din rikedom,
trots törnet i din krona.
Du kläder markerna i blom 
och vaggar fågelbona.

2. Du sydde liljans dräkt 
och matar korpens ungar 
och vårdar jordens hela släkt 
av tiggare och kungar. 

3. Åt mig du också skänkt 
allt gott som du har kunnat 
och mer än här jag drömt och tänkt 
i himmelen mig unnat. 

4. Var morgon du mig väckt, 
var kväll hos dig jag slutar 
och när vart jordiskt hopp är släckt 
mot dig jag tryggt mig lutar. 

5. Om än min sång är spröd 
och ofta här försvagas, 
den stiger dock ur natt och död 
tills evigheten dagas.

Text: Tore Nilsson 1950 (31 år), ngt bearb., publ. med tillstånd.
Musik: Alvar Byström 1967 (64 år), publ. för att hedra Alvars minne. Om några anhöriga har något emot koralpubliceringen, så tar jag givetvis bort den. Lägger gärna ut bilder på Alvar och Tore, om någon har och om jag får.

Allmakts Gud, med vishet du regerar

1. Allmakts Gud, med vishet du regerar,
råder över hav och luft och land.
Som en ström din skaparkraft pulserar...

Text: Johannes Smemo 1965 (67 år), sv. övers. Per Juliusson 1966
Musik: Eskil Lundström 1966 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]