Den blida vår är inne (alternativ koral)

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.
 

Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), 

Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 1816 (57 år)

Min själ nu love, prise Herren (alternativ koral)

1. Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mej har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta.
Han själv det söker, ropar så:
"O giv mej dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hela fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!

Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007
Musik:  Johann Christian Friedrich Haeffner (1759-1833)

Aldrig är jag utan fara

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!

2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.

4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mig,
alltid salig blott i dig.

5. Så du sorg och glädje delar,
att mig intetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.

6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)

Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola)

Välsignad den dagen

1. Välsignad den dagen, då jag här fick se
hur frälsningens hav översvallat!
Välsignad den stunden, som Gud velat ge,
när han mej till nåden har kallat,
mej nyfött och renat, upptagit till barn!
Då löstes jag arme ur träldomens garn,
ty Jesus har dött i mitt ställe.


2. Låt satan fritt ryta, han stör ej min ro,
ty Jesus skall skydda och freda.
Låt jorden omstörta, låt prövas min tro,
Guds Ande skall trösta och leda.
Fast synderna är liksom sanden i hav
och trycker och följer mej jämt till min grav,
har Jesus dock dött i mitt ställe.


3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår,
och skyarna börjar att tjockna,
när böljorna fräser och hårdare slår
och elden i lampan tycks slockna,
då fäller jag modet, men håller dock i:
min synd är förlåten och då är jag fri,
ty Jesus har dött i mitt ställe.


4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro,
jag ser för mej himmelska stranden.
Där skall jag få inta vad här jag fått tro
med fröjd i de levande landen,
och evigt åtnjuta försoningens nåd
och inse och prisa Guds eviga råd,
att Jesus har dött i mitt ställe.


5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
som Sonen i hjärtat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
och mödan för mej inte sparat!
Tack, helige Ande, min hjälpare god,
som lärt mej vad värde det är i hans blod
som nådigt har dött i mitt ställe!


Text: Ur Sions Nya Sånger 1778, ngt bearb.
Musik: Christian Adolph Nystad 1542

Helige Ande, kom till oss från ovan

1. Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)