lördag 4 februari 2017

Du evigt starke Gud och Far






1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!


2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!

Text: William Whiting 1860 (35 år)
Musik ("Melita"): John Bacchus Dykes 1861 (38 år)

J B Dykes:
John Bacchus Dykes - Project Gutenberg eText 18444.jpg

lördag 28 januari 2017

Du all hälsas källa





SURBRUNNSSÅNG

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Text: Olof Kolmodin 1734, bearb.
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1882 (56 år)

söndag 24 juli 2016

Försoning, förskoning

 

1. Försoning, förskoning min Goel mej vann,
ej nöden, ej döden mej skada nu kan.
Ty Jesus själv skrivit i Boken mitt namn
och vila mej givit i frälsningens famn.

2. Den hamnen, den famnen, den ligger jag i,
när världen och flärden vill mäktiga bli.
Där vill jag mej gömma och vila i frid,
ja, där vill jag glömma all oro och strid.

3. Omsider väl skrider till aftonen vi,
då anden ur banden blir lösgjord och fri.
Den vännen som redan har skickat mej bud,
nog kommer han sedan och hämtar sin brud!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Ur "Kom", arr. H. Sjörin

lördag 23 juli 2016

Korset vill jag aldrig svika (alt. koral)





1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Text: Hans Adolph Brorson
Musik: Ur Ahnfelts sånger

fredag 15 juli 2016

Gud sin egen Son oss gav



1. Gud sin egen Son oss gav
nu i juletider,
därför sej ett lovsångshav
över jorden sprider,
därför hör vi än i dag
vad Guds Son oss lärde:
ge, ja, ge till Guds behag,
ge, och ge med glädje!

2. Ge åt Gud ditt hjärta hän,
ge och se din nästa,
ge din ovän och din vän,
ge dem av ditt bästa,
ge tills du blir tom och arm,
inget ska du mista,
ge tills du blir rik och varm,
rik när allt ska brista.


1. Gud sin egen Son oss gav
nu i juletider,
därför sej ett lovsångshav
över jorden sprider,
därför hör vi än i dag
vad Guds Son oss lärde:
ge, ja, ge till Guds behag,
ge, och ge med glädje!

2. Ge åt Gud ditt hjärta hän,
ge och se din nästa,
ge din ovän och din vän,
ge dem av ditt bästa,
ge tills du blir tom och arm,
inget ska du mista,
ge tills du blir rik och varm,
rik när allt ska brista.

Text: Gustav Jensen
Musik: Kristian Lindeman 1923