måndag 7 december 2015

På bröllop jag bjudits av urtidens Gud




1. På bröllop jag bjudits av urtidens Gud
i himmelens sköna palats.
I dräkt, o så vit,
med blodtvagen svit
jag skyndar att inta min plats.
Håll gyllene porten på glänt,
att den som dej älskat och känt
må lyckligt nå fram,
o Jesus, Guds Lamm,
håll gyllene porten på glänt!

2. Min synd, den var mycken, men allt han förlät
i blodet, vars kraft jag nu känt.
Han viskade ömt:
jag aldrig dej glömt,
se gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

3. Det kommer från jorden en skara så stor,
en skara, som solen har bränt.
Snart helas vart sår,
snart torkas var tår.
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...

4. O tänk vilket jubel, o tänk vilken sång,
den brusar likt svallande flod.
Ty slut är all nöd,
ej mer någon död
för dem som han löst med sitt blod.
Håll gyllene porten på glänt...

5. Ur stora bedrövelsen kommer de då,
en skara som världen ej känt.
O tanke så skön! 

Till dess blir min bön:
Håll gyllene porten på glänt.
Håll gyllene porten på glänt...


Text: Fredrik Arvid Bloom
Musik: Johannes Alfred Hultman 1919 (58 år)

J A Hultman:

måndag 16 november 2015

Jag är så glad på julens kväll




1. Jag är så glad på julens kväll,
för Jesus till oss kom.
Då lyste stjärnan som en sol
och änglar sjöng sin sång.

2. Han föddes där i Betlehem,
han är en kung så stor,
som kom från himlens höga slott
till jorden där vi bor.

3. Nu bor han högt i himlens land,
han är Guds egen Son,
men alltid minns han sina små
och hör oss hemifrån.

4. Jag är så glad på julens kväll,
då sjunger vi hans pris,
då öppnar han för alla små
sin himmels paradis. 

5. Då tänder mamma varma ljus
i varje liten vrå,
så lyste stjärnan, säger hon,  
i världens mörker då.

6. Hon säger att den lyser än
och aldrig slocknar ut,
och om den skiner på min väg,
då kommer jag till Gud.

7. Hon säger att Guds änglakör,
den sjunger än idag
om frid och fred här på vår jord
och om Guds välbehag.

8. Och jag vill också sjunga så,
då blir nog Jesus glad!
Han gjorde mej till barn åt Gud
en gång i dopets bad.

9. Jag älskar julens ljusa kväll
och Jesus, Frälsaren!
Jag vet att Jesus älskar mej
och är min bäste vän.

Text: Marie Wexelsen 1859 (27 år), sv. övers. A.H. 2015
Musik: Peder Knudsen 1859 (40 år)

P Knudsen:

torsdag 12 november 2015

Den som hos Gud ska stå





1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! - 
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Text: John Bunyan 1684 (56 år), sv. övers. A.H. 11/11 2015
Musik: Trad. engelsk ("Monks gate"), arr. R V Williams 1904

torsdag 5 november 2015

Det var nittionio gömda väl




1. Det var nittionio gömda väl 
i Guds trygga fårahus, 
men ett gick bort, nästan frös ihjäl 
långt bort ifrån liv och ljus, 
långt borta i marken vild och hård, 
//: långt bort ifrån herdens milda vård :// 

2. "Du har nittionio hemma här, 
Herre, är det inte nog?" 
"Nej detta får", sade herden kär, 
"långt bort ut i öknen drog, 
och vore än vägen brant och svår, 
//: jag söker i öknen upp mitt får" :// 

3. Men hur djup var den flod, där Herren gick,
och hur mörk den natten var, 
då vilsna fåret han återfick, 
ej någon förnummit har. 
Dess rop mitt i öknen hörde han 
//: och sargat och döende han det fann :// 

4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod 
uppåt bergen, Herre kär?" 
"Det göts av herden, som sökte god 
ett får som gått vilse där." 
"Hur sargades då din hand, så säg?" 
//: "Av törnena vid den mörka väg." :// 

5. Och från berg och från dal mot himlens höjd 
nu ett rop av jubel går: 
"Här måste firas med lust och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!" 
Och änglarnas sång ger återljud: 
//: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://

Text: Elizabeth Cecilia Douglas Clephane 1867 (37 år)
Musik: Ira David Sankey 1874 (34 år)

I D Sankey:

onsdag 28 oktober 2015

Se, nu stiger solen ur havets famn





1. Se, nu stiger solen ur havets famn,
luft och böljor blossar i glöd och brand.
Vilket saligt jubel där allt var tyst,
sedan ljuset landat och världen kysst!

2. Jag vill andas luften i fulla drag,
sjunga Gud en sång för den ljusa dag, 
tacka för en morgon med liv och glöd,
att mej dagen gläder, trots synd och död,

3. tacka Gud som just när hans sol gick opp,
lät mej känna morgon i själ och kropp,
så att mörkret rymde med hjärtats ve
och jag kunde be: låt din vilja ske!

4. Ja, jag vill få omfamna dej, min dag,
värma mej vid dej, vid Guds välbehag,
kalla dej vid namn, vid allt gott jag vet,
mor och syster, älskade, hör du det?

5. Ljusets vågor visar i himlen in,
varifrån jag nås av en morgonvind,
just som om av ljuset den andats ut,
o du milde Skapare, Far och Gud!

6. En gång ska jag segla på nattmörkt hav,
sakta stäva fram mot min svarta grav.
Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn,
milt hans hand mej löser från dödens garn.

7. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt,
alla dödens skuggor för evigt flytt!
Vilket segerjubel med liv och lust:
ljuset lyser evigt på himlens kust! 

Text: Jakob Knudsen 1891 (33 år), sv. övers. A.H.
Musik: Oluf Ring 1915 (31 år)

O Ring:


fredag 16 oktober 2015

Ser jag på mej, då måste jag förskräckas





1. Ser jag på mej, då måste jag förskräckas,
jag utan dej är ett förlorat får.
Ser jag på dej, då börjar hoppet väckas,
för efter det förlorade du går!

2. Ser jag på mej, då kan jag endast bäva,
min synd och skuld mej ännu plågar här.
Ser jag på dej, du kan all fruktan häva,
för du, Guds Lamm, ju mina synder bär.

3. Ser jag på mej, jag måste frukta döden,
för dödens udd jag i mitt hjärta bär.
Ser jag på dej befrias jag ur nöden,
för i din död mej segern given är.


4. O Jesus, öppna du mitt inre öga
att jag på dej i liv och död kan se,
att jag en gång i himlars himmel höga
får evigt se ditt klara ansikte!

Text och musik sign. E.G.O. 1876, bearb. A.H. 2014

måndag 5 oktober 2015

Minns du, min själ, den dyrbara stunden



1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla

dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,

därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,

det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,

drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,

tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,

Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och eviga ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,

sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,

som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. juli 2015

fredag 2 oktober 2015

Varför bygger du, Noa, en båt





1. Varför bygger du, Noa, en båt?
Som en galning du bär dej ju åt.
Bygga båt uppå land,
långt från närmaste strand,
ingen enda av oss det förstår.

2. Jo, se Herren har talat och sagt
att han snart ämnar visa sin makt.
Ingen bättra sej vill
eller ens lyssna till
och nu måste ni alla förgås.

3. Sinsemellan de rådslår så smått:
har därhän det då verkligen gått?
Nej, det är nog ej så,
ingen det kan förstå,
därför fortsätter vi såsom förr.

4. Tiden ilar och Noa har brått
att fullborda det uppdrag han fått.
Under tiden man ler
och på byggnaden ser.
Stackars Noa har mist sitt förstånd!

5. Han har sagt att en dom förestår
nu i över etthundrade år.
Allting är sej ju likt,
landet bördigt och rikt,
allesammans av oss mår vi bra.

6. Men en dag börjar stormvindar gny
uti väster vid mörknande sky.
Nu ses Noa gå in
uti byggnaden sin.
Herren Gud stänger dörren själv till.

7. Än man skämtar och ler liksom förr
och man rycker i gudsmannens dörr:
Noa, kom till oss ut,
detta regn tar snart slut,
ingen segeltur får du ännu!

8. Himlens fönster dock öppnas alltmer,
regnet strömmar från skyarna ner.
Tänk om Noa haft rätt!
Är väl detta det sätt
varpå alla vi måste förgås?

9. Svaret kommer från allmaktens Gud:
jag har sänt till er Noa med bud,
men ni ville ej då
gamle Noa förstå
och nu har ni ert syndamått fyllt.

10. Arken seglar så mäktig och trygg
på de väldiga vågornas rygg.
Den som bor däruti
trygg och säker kan bli
tills den stannar på Ararats berg.

11. Men en ark av ett helt annat slag
Herren Jesus ses bygga idag.
Tvivlar du eller tror?
På dej själv det beror
om i djupet du hamnar en dag.

12. Än är dörren till arken ej stängd
för den larmande, tanklösa mängd.
Men en dag blir försent,
fast du aldrig det ment:
dörren stängs då för evigt av Gud.

Text och musik: Anders Georg Flodén 1918 (25 år)

torsdag 10 september 2015

Den gyllne solens glans över jorden






1. Den gyllne solens glans över jorden 
lyser och leder, fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit och gryningen kommit, 
solen nu stiger och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna ser nu mitt öga, 
allt honom ärar för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma till honom ska komma, 
fria från bojor som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, Skaparen bringa 
pris till hans ära, till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, vår Herde han blivit, 
lovet till honom ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon han för oss sörjer, 
bär och välsignar, olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp eller vilan vi njuter 
är han oss nära och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, att du mig leder. 
Från nöd och fara fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster må bort från mig draga, 
tanke och gärning, låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, det har en ände. 
Havet må brusa, vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden har vikit för solen, 
allt vad jag längtar i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

Text: Paul Gerhardt, sv. övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd
Musik: Johann Georg Ebeling 1666 (29 år)

måndag 31 augusti 2015

Snart döden skall det öga sluta



1. Snart döden skall det öga sluta,
som länge sorgens tårar göt.
Snart skall mitt stoft sin vila njuta
och frid i jordens lugna sköt.

2. Men i den stund, då dödens smärta
mig omger med sin ryslighet,
o gör då kännbar för mitt hjärta,
Allfader, din barmhärtighet.

3. När rösten, skälvande och bruten,
åkallar, Skapare, ditt namn,
o sträck mot mig i dödsminuten
din hulda, faderliga famn.

Text: Odin Wolff 1787 (27 år), sv. övers. Anna Maria Lenngren 1797 (43 år)
Musik: Olof Ericsson Åhlström 1820 (64 år)

O Åhlström:

tisdag 11 augusti 2015

Gud, tala till mej så mitt ord





1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan

och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut

var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,

mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,

just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!
 
Text: Francis Ridley Havergal, sv. övers. A.H. 2015
Musik: Robert Schumann 1839 (29 år)

R Schumann:
Robert Schumann

Frid, verklig frid (alt. koral)




1. Frid, verklig frid, 
bland jordens synd och strid?
Ja, Jesu blod ger hjärtat ro och frid.

2. Frid, verklig frid, 
bland jäktande bestyr?
På Jesu viljas väg all oro flyr.

3. Frid, verklig frid, 
när allt känns svårt och tungt?
Vid Jesu hjärta, där är stilla, lugnt.

4. Frid, verklig frid, 
där vänner inte är?
Ja, Jesus oss och våra kära bär.

5. Frid, verklig frid, 
när okänd framtid gryr?
Vi känner Jesus, han vår farkost styr.

6. Frid, verklig frid, 
i dödens mörka trakt?
Ja, Jesus kuvat döden och dess makt.

7. Det är oss nog: 
snart slutar jordens strid
och Jesus kallar oss till evig frid. 


Text: Edward Bickersteth, övers. Anna Ölander, bearb. 2013
Musik: Axel Södersten 1920 (41 år)

söndag 2 augusti 2015

Lär mej att känna dina vägar




1. Lär mej att känna dina vägar
och steg för steg att gå dem fritt.
Jag vet att allt jag här får äga
är borgat gods, och allt är ditt!
Men om din starka hand mej leder
jag aldrig fel på målet tar,
och för vart hopp som dör här nere
ett hopp i himlen mer jag har.

2. Lär mej att känna dina tankar
och övas i att tänka dem.
Och när i ångest hjärtat bankar, 
så ge mej mod från hoppets hem.
När jag har tänkt mej trött till döden,
så säg vad du har tänkt, o Gud!
Då får jag se att morgonglöden
bak tvivlets moln sej breder ut!

3. Men låt mej framför allt få känna
din kärlek utan gräns och slut,
den som kan tusen stjärnor tända
för var och en som slocknar ut.
Den torkar tåren ingen visste,
den läker såren livet slog,
dess väg går genom det vi miste,
den ger långt mera än den tog. 

Text: Jakob Paulli 1902 (58 år), sv. övers. A.H. 16/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral

fredag 3 juli 2015

Nu livas alla lundar





1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!


Text: Elias Blix 1875 (38 år), sv. övers. A.H. den 3 juli 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1875 (63 år)
 
L M Lindeman:

torsdag 28 maj 2015

Å Jesus, jag har lovat



1. Å Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut,
så var för alltid hos mej,
min Herre och min Gud!
Jag fruktar inte kampen
för himmelrikets sak,
din smala väg är bred nog
när du mej håller rak!

2. All världen stormar mot mej
och bländar synen min,
jag hör miljoner stämmor,
men låt mej höra din!
Min ovän i och kring mej
vill få mej i sin makt,
men du besegrat ondskan
och står vid vad du sagt.

3. Å Jesus, du har lovat
dem som står fast i tro
att där du är i himlen
ska också de få bo.
Och Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut -
så hjälp mej då att följa,
min Herre och min Gud!

Text: John Ernest Bode 1868 (52 år)
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

J Steurlein:

tisdag 26 maj 2015

Aftonsolen sjunker bakom bergen



1. Aftonsolen sjunker bakom bergen,
hälsar oss farväl så skön och blid.
Över nejden strör hon purpurfärgen,
i naturen råder stilla frid.
Sakta vattnets vågor slår mot stranden,
rodnande i guld står aftonskyn,
ljuset bryter sej vid himlaranden,
vilken färgprakt, vilken härlig syn!

2. Allt är tyst, blott där i gröna lunden
fågelskaran sista drillen slår,
och nu i den stilla aftonstunden
allt i frid till ro och vila går.
Nattens stjärnor snart på fästet blinkar,
vittnande om högre världars ljus,
skönt de tindrar och förtroligt vinkar,
som en hälsning från vår Faders hus.

3. För den dag som nu har gått till ända,
o min frälsnings Gud, jag tackar dej.
Allt du låtit till mitt bästa vända,
hjälpt och tröstat och bevarat mej.
Som en fader ljuvligt sej förbarmar
över sina barn, så har ock du
burit mej på hulda fadersarmar
och ej tröttnat på ditt barn ännu.

4. Låt mej nu i natt, o Gud, få vila
skyddad av din faderliga makt.
Bjud din ängel till mitt läger ila
att omkring mej hålla trogen vakt.
Frid jag finner ej i hela världen,
endast, Gud, i dej min själ har ro.
Led mej, gode Herde, väl på färden,
tills jag får uti ditt rike bo.

Tack, o Jesus, för det rika bordet




1. Tack, o Jesus, för det rika bordet
som din kärlek dukar upp för oss!
Tack, o Jesus, för det dyra ordet,
det som aldrig, aldrig skall förgås!
Sänd ock nu till oss din helge Ande,
som oss leder i all sanning här,
och låt satan ej sitt ogräs blanda
i den säd som bland oss utsådd är!

2. Låt ej ordet fåfängt komma åter,
utan bära frukt till evig tid,
och varhelst du oss församlas låter,
låt oss alla samlas i din frid!
Håll oss alltid i din sanna fruktan,

slå alltjämt all egenvilja ner,
spar ej heller på din Andes tuktan
och låt köttet ej regera mer!

3. O, låt syskonbandet aldrig brista,
låt ej brödrakärleken dö ut,
låt oss ej i fåvitsk iver tvista
så att livet slocknar ut till slut!
Lär oss i det stora och det lilla
troget stanna vid din sanning än
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen!

4. Ja, o Jesus, du som gör utöver
vad vi ber om eller tänker här,
ge åt var och en vad den behöver,
ge åt var och en vad nyttigt är!
Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta,
rista där med eldskrift våra namn,
och låt ingen lust och ingen smärta
rycka lammen ur din herdefamn!

Text: Lina Sandell
Musik: Otto Lindblad

O Lindblad:

lördag 18 april 2015

Det är en som led döden istället för mej





1. Det är en som led döden i stället för mej,
jag var skyldig men friheten fick.
Mina synder i kärlek han tagit på sej,
när till korset han blödande gick.
Mina synder han bar
och mitt skuldoffer var,
o min Frälsare dyrbar och kär!
Vilken ångest han led,
då på korset han stred!
Ty han tog all min synd på sej där.

2. O så stilla och mild han mej mötte en gång,
han som frälste från synden min själ!
Endast han är min frid och jag sjunger min sång,
som ett tack, att han allt gjorde väl.
Mina synder han bar...

3. Jag med allt som mej dömer till Jesus får gå,
han ger vila och trygghet åt mej.
Jag vill leva för honom som älskat mej så,
att han tog mina synder på sej.
Mina synder han bar... 


Text: Carrie Elizabeth Ellis Breck 1898
Musik: Grant Colfax Tullar 1899 (28 år)

G C Tullar:

onsdag 8 april 2015

I ungdomens rosiga, leende vår




1. I ungdomens rosiga, leende vår,
när världen dej tjusar och lockar,
ge akt på din väg och se till vart du går,
se till vilka rosor du plockar!

2. Ge akt på din väg, så den inte en dag
i mörker förrädiskt må stupa!
Ty farorna, de är av tusende slag,
och klyftorna, de är så djupa.

3. Ja, glädjen i världen är flyktig och kort,
och hastigt sin tjusning den mister.
Lik rosen, vars blad av en fläkt föres bort,
likt bubblan som glänser och brister

4. Men glädjen i Herren är evig och sann,
en ros, vilkens blad ej ska falla.
Så väl, om i ungdomen redan du fann
den skönaste rosen bland alla!

Text: Lina Sandell (1832-1903)
Musik: Mikael Nyberg (1871-1940)

M Nyberg:

torsdag 2 april 2015

Pris dej, Guds Lamm, som världens synder tagit





1. Pris dej, Guds Lamm, som världens synder tagit!
Tack att av nåd du frälst min arma själ!
Sen över mej din vita skrud du dragit
jag säger glatt till synd och värld farväl.

2. Slut mej, o Jesus, tätt intill ditt hjärta
och låt mej smaka, se hur god du är.
Då ska ej synd och värld, ej lust och smärta
mej kunna skilja från dej, Jesus kär.

3. Ja, i din nåd, din sanning och din fruktan
behåll för alltid med din kärlek mej
och bilda, fostra med din Andes tuktan
mej till att evigt älska, prisa dej.

4. Pris dej, Guds Lamm, som världens synder tagit,
som med ditt blod så dyrt har friköpt mej
och som var dag med detta blod mej tvagit -
för evigt ära, lov och pris ske dej!

Text: Drottning Sophie 1882, bearb. A.H. 2015
Musik: Mathilda Valeria Beatrix Maria Montgomery-Cederhielm, f. d´Orozco

M V B M Montgomery-Cederhielm:

lördag 21 mars 2015

Jag är trött och går till ro





1. Jag är trött och går till ro,
släcker ljusen i mitt bo.
Fader, du i kärlek ser
mej och bönen som jag ber.

2. Fast jag denna dag, o Gud,
brutit mot din kärleks bud,
är du ändå lika god,
renar mej i Jesu blod. 

3. Kom, o Herre, till oss in,
all vår oro övervinn,
sänd oss, Gud, din änglahär
var vi än i världen är.

4. Vänner, släkt i stad och land,
låt dem vila i din hand,
alla mänskor, stora, små,
låt dem också vila så.

5. Kom med läkedom igen,
slut de trötta ögonen,
ge oss alla frid och ro
i vår Herres Jesu tro. 



Text: v. 1-2, 4-5 Luise Hensel 1816 (18 år), övers. och bearb. A.H. 2015
Musik: Jörgen Malling 1869 (33 år)


J Malling på äldre dagar:

Fröjd i höjden





1. Fröjd i höjden,
så att fröjden 
genljud ger i världen all!
Fröjd på jorden,
jubelorden
ger i himlen återskall!
Fröjdes djuren,
all naturen, 
botat är nu Adams fall,

2. gäldad skulden,
helgad mullen, 
ty uppstånden Jesus är,
vreden stillad,
lösen gillad
av vår Gud och Fader kär,
döden dräpen,
satan häpen
att hans välde stäcktes här.

3. Låt oss skynda
att ur synda-
fängelset med glädje gå!
Tänd var lampa
och nertrampa
satan som la bojan på!
Strax på stunden
från avgrunden,
syskon, låt oss nu uppstå!

4. Sjung nu psalmer,
frambär palmer
åt vår Gud och Människa,
som nu äger
härlig seger
över väldigheterna.
Draken krossat,
oss förlossat
har han ju! Halleluja!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år), bearb. A.H. 21/3 2015
Musik: Joachim Neander 1680 (30 år)


J Neander:

torsdag 5 mars 2015

Vid Jesu kors, det kära (alt. koral)







1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,

du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.



Text: Elizabeth Cecilia Douglas Clephane 1868 (38 år)
Musik: Frederick Charles Maker 1881 (37 år), "St Christopher"

onsdag 4 mars 2015

Se, tidens timglas sjunker





1. Se, tidens timglas sjunker, 
den mörka natten flyr; 
den morgon som jag väntat, 
Guds sommarmorgon gryr! 
Nyss tungt låg nattens skuggor, 
nu skimrar österns rand 
av ljus, som härligt strålar 
från Immanuels land!

2. Min Frälsare är källan 
som fyller mitt begär; 
hans kärlek här jag smakat,
mer skall jag dricka där.
Hans nåd är utan gränser, 
som en oändlig strand, 
där ljuset härligt strålar
i Immanuels land! 

3. Jag vet: jag är hans egen
jag vet att han är min.
Han bjuder mej att komma
i himlens glädje in.
På hans förtjänst jag bygger
och ej på lösan sand,
se, ljuset härligt strålar 
i Immanuels land.

4. Hans brud ser ej på dräkten
men på sin brudgum kär,
hon ser ej i en spegel 
men i hans ögon där,
ej på den skänkta kronan
men på en sårmärkt hand -
Guds kärlek härligt strålar
i Immanuels land.  


Text: Anne Ross Cousin
Musik: Chrétien Urhan

C Urhan:

O Herre, låt din ära




1. O Herre, låt din ära
få fylla detta hus
och var oss alltid nära
med Andens kraft och ljus!
Låt dem du här vill samla
få klarhet, hjälp och råd,
låt unga med de gamla
bli lösta av din nåd!

2. Låt alla som predikar
ditt ord i dessa rum
åt fattiga och rika
ge evangelium!
Låt oss din kraft erfara
och Andens gåvor giv,
låt ord och verk förklara
din lära och ditt liv!

3. Må riklig nåd du skänka
åt dem som samlas här,
långt mer än vi kan tänka,
så vi dej håller kär
och håller av varandra
och gör vad ordet lär,
ja, i ditt spår vill vandra
tills vi vid målet är.

Text: Ur Sionstoner 1935, bearb.
Musik: Hardenack Otto Conrad Zinck 1801 (55 år)

H O C Zinck:

Nu väller de fram liksom en våg





1. Nu väller de fram liksom en våg,
vi följer dem, vi följer dem:
det går ett oändligt pilgrimståg
till Betlehem, till Betlehem.

2. Se, barnen går främst som varje år, 

så kvinnor, män, så kvinnor, män,
ja, skälvande gamla med käppar går
till krubban än, till krubban än.

3. För alla har samma själsbehov

av julens fred, av julens fred.
Till himmelens verkliga vänskapsprov
följ med, följ med! Följ med, följ med!

4. Och finner du den i krubbans hö

som herdar såg, som herdar såg,
då äger du nog att frimodigt dö
och leva på, och leva på.

Text. Jonas Dahl 1902 (53 år)
Musik: Alf Fasmer Dahl 1905 (31 år)

A F Dahl:

tisdag 3 mars 2015

Vid Jesu kors, det kära



1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,

du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.


Text: Elizabeth Cecilia Douglas Clephane 1868 (38 år), övers.
Musik: Ira David Sankey 1876 (36 år)

I D Sankey:


söndag 1 mars 2015

Morgon mellan kvällen (alt. koral)




1. Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god!

2. Se, hur dagen bräcker,
fram går ljusets flod.
Dalen, som den väcker,
svarar: Gud är god!

3. Skogens grenar glittrar,
och med gladligt mod
fåglarna, som kvittrar,
sjunger: Gud är god!

4. Själ, vak upp och svara
dem med nyfött mod.
Höj din lovsång klara:
Gud, vår Gud, är god!


Text: Christoph von Schmid, sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse
Musik: Johann Christian Heinrich Rinck 1814 (44 år)



J C H Rinck: 
portrait

lördag 28 februari 2015

Nu dagens sol i dräkt så skön





1. Nu dagens sol i dräkt så skön 
gått ner och bett oss vila,
men du, min själ, med tack och bön
får än mot höjden ila! 
Till himlens port med sång
nu ställ din andes gång,  
låt allt du har i tanken din  
mot Herren Jesus riktas in!

2. Ni klara stjärnor Herren satt 
att vakta himlarunden, 
ni skänker ljus i dunkel natt 
och glans åt aftonstunden. 
Men tusen gånger mer 
än glans som ögat ser 
är Jesus, himlens stjärna klar, 
som gör Guds sanning uppenbar. 

3. Här råder mörka natten nu 
och allt till sömn sej reder; 
i mörkret vakar likväl du, 
som troget för oss beder. 
På mej, o Herre kär, 
ditt öga riktat är,  
så är jag kvar i ditt förbund
fast mina ögon sluts en stund. 

4. När nu till vilans bädd jag går, 
jag i ditt skydd får vara. 
Till värn i nattens mörker står 
kring mej din änglaskara. 
Jag fruktar ingen nöd,
ej ens den bråda död, 
ty hör jag dej, min Herre, till, 
du mej till glädje väcka vill.   

Text: Christian Scriver 1671 (42 år), sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 28/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Vang i Valdres, arr. E Alnaes

O Jesus Krist, i dig förvisst (alt. koral)




1. O Jesus Krist,
i dig förvisst
mitt enda hopp jag äger.
Till dig jag ber.
Min nöd du ser...



Text: Hans Christensen Sthen 1591 (47 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik (inkl. sats): Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]



L M Lindeman:

En dalande dag (alt. koral)





1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.


Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

tisdag 24 februari 2015

Frid till bot mot synd och skam




1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum.

2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), övers. A.H. 2015
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1864 (59 år)


J P E Hartmann:
Fil:JPE Hartmann.jpg

söndag 22 februari 2015

Jag vet i himmelrik en borg




1. Jag vet i himmelrik en borg,
den är som solen klara!
Där är ej synder eller sorg,
där är ej gråt och fara.

2. Där inne bor Guds egen Son
i härlighet och ära,
min synd och skuld han frälst mej från,
jag får stå honom nära.

3. Jag är en fattig färdeman,
men ser en morgonstjärna
som visar vägen till mitt land
och för allt ont kan värna!

4. Jag fattig hit till världen kom
och lånat gods jag sköter,
för tomhänt ska jag vända om
när dödens bud jag möter.

5. Jag vet en morgon som ska gry
då dödens natt ska sluta.
Ur graven går min kropp som ny
och evig fröjd får njuta.

6. Ja, hjälp oss du, o Jesus Krist,
vars blod för oss har runnit!
Din bittra död, så sant och visst,
oss himmelriket vunnit!

7. Vi tackar dej till evig tid,
Gud Fader, allesamman,
att du mot oss är mild och blid
i Jesus Kristus. Amen!

Text: Tysk 1613, norsk övers. Bernt Stöylen 1906, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Folkmelodi från Hallingdal, arr. Per Steenberg

Ni kristna, träd nu fram för Gud



1. Ni kristna, träd nu fram för Gud
med lust och glädje stor!
Nu himlen öppnats på hans bud,
//: hans Son ibland oss bor ://

2. Ur Faderns sköte ut han går,
ett dibarn blir han här.
Den bädd, vari han vila får,
//: en halmfylld krubba är ://

3. Den Herre, som har skapat allt
och och har all rikedom,
han antog tjänaregestalt,
//: kom hit i fattigdom ://

4. Han ligger liten, späd och svag
i fattig moders famn,
men himlars här till Guds behag
//: lovsjunger dock hans namn ://

5. Han Davids rot och telning är,
en tröst för världen all,
och Gud igenom honom här
//: sitt rike bygga skall ://

6. Vårt kött och blod han själv nu har,
med oss ett byte gör:
bland oss han här sin boning tar
//: och oss till himlen för ://

7. Han blir en ringa tjänare,
till herre gör han mej.
Ett bättre byte kan ej ske.
//: O Jesus, pris ske dej! ://

8. I dej jag åter öppnat ser
Guds sköna paradis.
Keruben vaktar inte mer.
//: Gud vare lov och pris! ://

Text och musik: Nikolaus Herman 1554 (64 år) 

Bröder och systrar, nu skils vi en stund





1. Bröder och systrar, nu skils vi en stund. 
Far då med Jesus i nådens förbund 
frimodigt var sina vägar! 

2. Lev av Guds ord, i ert innersta brinn, 
släpp inte synden och världen dit in, 
Jesus låt hjärtana äga! 

3. Amen, ja, amen ska vara vår sång, 
sjungas med fröjd under livsdagen lång 
högt av Guds vänner tillsammans. 

4. Lammet, ja, Lammet med märken och sår 
äran och priset i evighet får: 
amen, halleluja, amen!

Text: v. 1-2: Peder Sörensen 1852 (34 år), v. 3-4: Frederik Boye 1750 (35 år)
Musik: Dansk 1867

lördag 21 februari 2015

Farväl, min vän! Nu går jag över gränsen





1. Farväl, min vän, nu går jag över gränsen!
Tack för att du på vägen bistått mej!
Vi med varandra gråtit här i trängseln;
nu är jag fri - men Gud välsigne dej!

2. Låt bönens rökverk varje stund få stiga
från främlingslandet upp till Salems stad!
Bed jämt om något! Du får aldrig tiga,
så länge som det heter än "i dag"!

3. Var vaksam jämt! Ha Andens svärd i handen,
begagna villigt vad du fått till lån!
Så lossas slutligt alla, alla banden.
Ett band blir kvar: ditt hjärta och Guds Son.

4. Gå ofta fram i tron till nattvardsbordet,
din skröplighet dej aldrig hindra må.
Rannsaka skriften, bliv vid bibelordet,
begagna det så ofta du kan få!


5. I Jesus Kristus har jag funnits värdig
att bland keruber och serafer stå.
Så håll dej blott i honom prydd och färdig,
när nöd och död begynner klappa på.

6. Välkommen efter till det sälla möte,
vartill min håg med himmelsk längtan står,
och själen frälst nu vilar i hans sköte
och följer evigt Lammet, vart det går.

Text: Abela Maria Berglund-Gullbransson (1775-1822), tr. 1823, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör), tr. Sionstoner 1889

Jag arma barn som litet har erfarit





1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!

Text: Abela Maria Berglund-Gullbransson, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

 
O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt