lördag 31 mars 2012

Gravens mörker övertäckte




1. Gravens mörker övertäckte
himlens Konung, Herren Gud.
Tvenne dagar sorgen räckte,
tredje dagen glädjens bud
kom till sorgsna vänner fram:
Jesus, som på korsets stam
måst för världens synder blöda,
är uppstånden från de döda!

2. Se, i morgonstunden klara
han vid tomma graven står!
Magdalena först skall vara
den som Mästarn höra får:
"Bär till bröderna mitt bud,
till min Gud och eder Gud,
till min Fader skall jag fara,
han skall eder Fader vara."

3. Vid Tiberias´ gröna stränder
står han sen i gryningen,
efter nattens mörker vänder
brödraskaran dit igen.
Milt till deras nöd han ser,
fisk och bröd de trötta ger,
ömt till deras hjärtan talar
och i kärlek dem hugsvalar.

4. Och på Oljeberget höres
sist hans röst välsignande.
Fjärran bort av skyn han föres,
honom kan de mer ej se.
Men osynlig dock han är
hos dem som har honom kär.
Och en gång han kommer åter
och sin himmel dem upplåter.


Text: N F S Grundtvig 1832 (49 år), Lina Sandell 1859 (27 år)

Musik: Henrik Rung


H Rung:
File:Rung Henrik.jpg

Hemlandstoner mäktigt ljuder



1. Hemlandstoner mäktigt ljuder,
och vid slutet av min färd
pilgrimsvandraren de bjuder
till en paradisisk värld.
Snart min Fader mej vill kalla
till det salighetens hus,
där han dem församlar alla
som anammat nådens ljus.


2. Han som mörkrets välde krossat
och mej friköpt med sin död,
han som nådigt mej förlossat
från all synd och avgrundsnöd,
han vars blod för mej har runnit
och som blivit mej så kär,
snart, när jag till gränsen hunnit,
mej oändlig fröjd beskär.


3. Snart ibland de helga släkten,
de som står i ljusets famn,
även jag, i vita dräkten,
prisar Guds och Lammets namn.
Snart förlossad ingå får jag
i de saliggjordas hem,
snart i dina portar står jag,
strålande Jerusalem!


Text: Carl Axel Torén 1889 (76 år), ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Rikard Norén (1847-1922)

torsdag 29 mars 2012

Från Frälsaren på korsets stam (alt. mel.)



[Av upphovsrättsliga skäl kan Artur Eriksons melodi ännu ej publiceras här]

1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

3. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

4. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.

Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år)
Musik: C H H Parry 1888, alt. Artur Erikson 1955 (37 år)

tisdag 27 mars 2012

Jag lyfter mina ögon upp till bergen




1. Jag lyfter mina ögon upp till bergen,
upp till min Faders hus i himmelen,
ty han har sagt: åkalla mig i nöden,
lägg bördan av och jag vill bära den!

2. Och han som skapat himmelen och jorden
och ensam råder över hav och land,
han hör beständigt vad mitt hjärta beder
och öppnar än för mej sin milda hand.

3. Så allt är väl, fast jag är arm och ringa.
Gud är min vän, och jag hör honom till.
Och därför får jag utan oro vara:
för sina barn han alltid sörja vill.


Text: Nils Frykman 1882 (40 år)
Musik: Nils Frykman 1882

N Frykman:

Min sång skall bli om Jesus

 

1. Min sång skall bli om Jesus,
den enda tröst jag vet.
Han kröner mina dagar
med nåd och trofasthet.
Han lär mitt hjärta sjunga,
han är ju själv min frid.
Min sång skall bli om Jesus
i klar och mulen tid.

2. Min sång skall bli om Jesus,
det blödande Guds Lamm
som gått för mej i döden
och hängt på korsets stam.
Min sång skall bli om Jesus
när jag i stilla ro
besinnar vad han gjort mej
och i hans frid får bo.

3. Min sång skall bli om Jesus
som än bevarar mej
och med sin nåd och tuktan
mej håller kvar hos sej.
Att jag ej går förlorad,
det gör hans trofasthet.
O, skulle jag ej tacka
i evighet för det?

4. Min sång skall bli om Jesus
på vägen hem, tills jag
står frälst och glad och salig
hos honom själv en dag.
Och där i Edens lunder,
vid livets klara flod,
min sång skall bli om Jesus
som löst mej med sitt blod.

Text: Fanny Crosby-van Alstyne 1875 (55 år)
Musik: William Howard Doane 1875

måndag 26 mars 2012

Nu låter jag sorgerna fara



1. Nu låter jag sorgerna fara,
och sjunger om Herren Krist.
Hur väldig än nöden må vara,
han hjälper mej ur den till sist.

2. Han näpser mej väl, men han driver
ej bort mej till evig tid.
Mitt hopp och min borg han förbliver,
min tröst, mitt beskärm och min frid.

3. Han låter de väldiga vatten
ej helt få fördränka min själ.
Han lyser mig även i natten,
i dödsdalens mörker jämväl.

4. Han skingrar de mörkaste skyar,
han kröner med seger och frid.
Han kraften och glädjen förnyar,
ja, liksom i ungdomens tid.

5. Han lämnar mej inte i döden
trots lagens och djävulens hot,
men pris vare Gud för den nöden,
som fört mej till Frälsarens fot!


Text: Lina Sandell
Musik: Svensk folkmelodi ("Till Österland vill jag fara")

fredag 23 mars 2012

Jesus kommer, Jesus kommer




1. Jesus kommer, Jesus kommer,
snart basunen höras skall.
Han i majestät och ära
då skall ses av världen all.
Må vi alla då ha olja
och med tända lampor stå,
så vi får, när Jesus kommer,
in i Herrens glädje gå.

2. Är du redo, själ, jag frågar,
är du redo möta Gud?
Lever du för Herren Jesus,
älskar du hans ord och bud?
Må vi alla då ha olja...

3. Må ej världen oss bedåra,
må ej synden ta oss fatt
så vår lön till sist blir döden
och vår framtid evig natt.
Må vi alla då ha olja...

4. Säll är den som väntar Herren,
säll är den som redo är.
Den skall Herren rikt belöna
med en evig krona där.
Må vi alla då ha olja...

5. Led mig så, o Herre Jesus,
att jag efter livets slut
lyckligt når den sälla hamnen
och hos dig får vila ut.
Må vi alla då ha olja...

Text: Johannes Alfred Hultman 1888 (27 år), ngt bearb.
Musik: J A Hultman 1888

J A Hultman:

torsdag 22 mars 2012

Den skönaste ros har jag funnit




1. Den skönaste ros har jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike,
där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolf Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Oscar Ahnfelt

O Ahnfelt:
Oscar Ahnfelt

onsdag 21 mars 2012

Nog har vi väl kors här i världen fått





1. Nog har vi väl kors här i världen fått,
nog har vi väl möda och strid,
dock måste en kristen bekänna därvid:
vi har det blott alltför gott!

2. När syndaförlåtelsens gränslösa skatt
dej skänkes för intet av Gud,
när du har fått Kristi rättfärdighets skrud,
må hjärtat ej då vara glatt?

3. Som gäster och främlingar vandrar vi här,
men leds av vår Frälsares hand.
Det felande barnet han tuktar ibland,
det tröttnande barnet han bär.

4. Själv var han ju frestad på jorden en tid,
han känner vår fiendes list.
Han hjälper det frestade barnet till sist
och ger oss sin seger och frid.

5. Han kommer till doms med en skara så stor,
en gång, då all tid skall ta slut.
Väl den som i Kristus då har kämpat ut,
lycksalig den själ som då tror!

6. Om här vi har njutit vad världen vet
att nämna som sällhetens höjd,
men inte i Gud fått vårt liv och vår fröjd,
i domen vad hjälper väl det?

7. Men trogna Guds barn, om din strid än var het,
om hjärtat än blödde därvid,
när du får gå in i din Herres frid,
är du mindre salig för det?

8. Du käraste Frälsare, herde så god,
barmhärtig och nådig oss var!
I döden, i domen, o var vårt försvar!
Oss hjälp för ditt dyrbara blod!


Text: Charlotte af Tibell, ngt bearb. 2011
Musik: Ur Pilgrimsharpan

Högt upp i skyn



1. Högt upp i skyn sjunger lärkan så glad:
Nu är det vår!
Djupt ner i daln viskar blommor och blad:
Nu är det vår!
Ja, lilla bäcken så munter och fri
sjunger sin sång på en glad melodi:
"Nu är den långsamma vintern förbi.
Nu är det vår!"

2. Sjunger så hela naturen Guds pris,
må också vi
sjunga hans lov på vårt barnsliga vis -
sången är fri.
Gud har välsignat oss tusendefalt,
allt har han gjort för vår glädje, ja, allt.
O, må vårt hjärta, för honom så kallt,
upptänt ock bli!

3. Ja, må vi börja att sjunga med fröjd:
pris vare Gud!
tills vi får sjunga i himmelens höjd:
pris vare Gud!
Ty fast den jordiska våren förgår
har han oss lovat en skönare vår,
dit vi oss närmar från år och till år.
Pris vare Gud!

Text: Lina Sandell, ngt bearb. 
Musik: Richard Norén

lördag 17 mars 2012

O Guds Ande, du som bor



1. O Guds Ande, du som bor i
ljus som inget öga såg,
Ande, som i tidens början
över kaosnatten låg...


Text: Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Nederländsk o 1700, tr i Oude en nieuwe Hollantse Goeren lietjes en contradansen

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

torsdag 15 mars 2012

Min blodige konung och sargade man




1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mej blev du sårad, för mej blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mej,
du ber för oss andra, förgätande dej.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste kalken för min skull du tar.
Att göra mej salig du lider all nöd,
att skänka mej livet du utstår min död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man.


Text: Fredrika Eleonora Nieroth-Falck senast 1749 (30 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

onsdag 14 mars 2012

Du som åt människan

Preludium: 


Koral:


1. Du som åt människan
den ädla förmån skänker,
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar, fullt av vikt,
du lämnar i mitt val
att tillse, när min plikt
är tystnad eller tal.

2. Må aldrig denna röst
sig blanda med de fräckas,
av vilka jordens tröst
och himlens budord gäckas.
En oblyg ordalek
mitt skämt besmitte ej,
ej svordom eller svek
mitt öppna ja och nej.

3. Jag väja må det ord
som villar eller sticker,
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse för ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

4. Jag söke ingen del
i mångas usla ära
att träffa nästans fel
och dem i dagen bära.
Den illsint gripes an
jag kristligt hägna vill,
och där jag det ej kan,
jag tige hellre still.

5. Min tunga aldrig skall
en hemlighet förråda,
hon hellre stum och kall
må fast vid gommen låda.
Vad vännen trygg förtror
åt ömhetens förvar,
må han som trätobror
där ännu finna kvar.

6. Men lossne tungans band
att tolka vad jag känner
för hem och fosterland,
välgörare och vänner.
Jag spare ej mitt tal
där jag med Jesu nåd
kan lindra armas kval
och hindra ondas råd.

7. Vad rätt, vad ärligt är,
vad kyskt, vad ljuvligt lyder,
vad glädje med sig bär,
vad ung och gammal pryder,
må spridas med min röst
liksom en morgondagg,
till styrka och till tröst,
till bot mot sorg och agg.

8. Men först och sist, min Gud,
jag vill med tacksam tunga
förkunna dina bud,
din nåd och sanning sjunga
och gå i fröjd och kval
till dig med bönens ljud.
Låt mina läppars tal
behaga dig, min Gud!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Svensk 1697, preludium Henry Weman (publ. m. tillstånd)

måndag 12 mars 2012

Bort till era dunkla trakter



1. Bort till era dunkla trakter,
bort, ni falska andemakter,
med ert svek, er orenhet,
ni som kan allt gott förställa
och den starkaste kan fälla
//: och var mänskas svaghet vet ://

2. Starka är ni, ändå tvingar
er den Starkare och bringar
er ifrån ert byte bort.
Honom högg ni djupt i hälen
men besegrade ej själen
//: och han vände ont till gott ://

3. Tacksamhetens lovsång tvingar
er till tystnad, när den svingar
sig till kraftens Gud och Far.
Era bilders makt är borta,
lögnen kommer helt till korta
//: inför lovsångens försvar ://

4. I hans Namn jag kraften finner,
som er alla övervinner.
I hans Namn jag gömmer mig.
Inför tron och lovets sånger
skall ni flykta många gånger,
//: när till Gud de höjer sig ://

5. Sist skall ni er slagna finna.
Ingenting skall mera minna
om det välde ni har haft.
Natten ljusnar, och på tronen
sätter sig då Mänskosonen,
//: fylld av godhet och av kraft ://

6. Läkta, lättade och fria
ser vi Andens kraft förnya
sargad kropp och sårad själ.
Kroken lossas, hårda banden
löses av den milda handen,
//: som vet alla mänskors väl ://

7. Bort går lögnens mörka andar,
halvhetens demoner blandar
grämelse med klagotjut.
Men från Kristi ögon glänser
godhet över alla gränser
//: mot Guds vänner – utan slut ://


Text: Christian Braw, publ. med tillstånd

Musik: Tysk melodi ("Korset är de kristnas broder")

söndag 11 mars 2012

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far



Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far
upp till det ljus, vars sändebud du var.
Nu himlars himmel för dej öppen står,
till Majestätets högra hand du går.


Dock ser du än med kärlek till den jord,
där du ditt blod har lämnat och ditt ord.
Ifrån all världens tron, o mänskors vän,
du ser till oss och oss välsignar än,
då vi på korsets stig, som här du gick,
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick.

Helig är Herren, Fadern, Skaparen,
helig är Herren, Sonen, Medlaren,
helig är Herren, Anden, Tröstaren!

Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud,
och jorden kläder sej i högtidsskrud
och svarar: Helig, helig, helig Gud!


Text: Frans Michael Franzén och Johan Olof Wallin 1819 (47 resp. 40 år), ngt bearb.
Musik: Martin Luther 1526 (43 år), ngt bearb.

Jag älskar dej, Jesus




1. Jag älskar dej, Jesus, jag vet du är min,
och trots vad jag är i mej själv är jag din.
Du frälst mej från döden och hjälper ännu,
och ingen, nej ingen har älskat som du.

2. Av evighet, Jesus, du älskat mej först,
och se, av all kärlek din kärlek är störst.
Till döden på korset den sträcker sej ju
och ingen, nej ingen har älskat som du.

3. Och sist i det hem du av nåd mej berett,
vars härlighet än intet öga har sett,
skall lovsången ljuda långt bättre än nu,
att ingen, nej ingen har älskat som du!

Text:
(=PoS1987 nr 646) William Ralph Featherston 1862 (16 år), övers. Lina Sandell 1895 (63 år), ngt bearb.

Sitt öga Jesus öppnat har




 1. Sitt öga Jesus öppnat har,
och mörkret är fördrivet.
Det helga liv han återtar,
som var för oss utgivet.
Hjälten fram ur graven går,
och på hans segerfana står
Uppståndelsen och Livet.
Halleluja!

2. Till ljusets rymder nu mitt lopp,
mitt hjärtas hopp skall sträckas.
Jag skall stå opp som han stod opp,
jag skall med honom väckas
till ett liv som ej förgås,
som av förgängelsen ej nås,
av synden ej befläckas.
Halleluja!

3. Du död, var är din udd? Var är
din seger, avgrundsskara?
Det liv som Jesus till mig bär
kan aldrig död befara.
Evigt hör jag honom till,
som sade: "Där jag är, jag vill
att också ni skall vara."
Halleluja!

Text: Johan Olof Wallin 1813-19
Musik: Fredrik Hjort 1905