Ljuvligt och gott är att syskon

//: Ljuvligt och gott är att syskon
lever i fred tillsammans ://
//: Där ger Herren själv
evig välsignelse ://

Text: Ur Psaltaren 133
Musik: Israelisk folkmelodi

Vi måste få allt flera med

1. Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Herrens gyllne stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång,
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.

2. Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet, som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.

3. Det är ej nog, o nej, o nej,
att ensam finna vägen.
Vi måste räcka ut vår hand
till dem som vilse går,
så att vår skaras glesa
led alltmera börjar tätna
och tusen sinom tusen vittnen
härligt med oss står. 

Text: Ida Granqvist 1905 (32 år), ngt bearb.
Musik: Thure Melander ca 1920

Så stort är ingenting

1. Så stort är ingenting 
som att i syskonring 
vid Jesu bord få samlas 
med änglar runt omkring. 

2. För mitt ibland oss är 
vår vän och broder kär, 
Guds Lamm, det rena, milda, 
som världens synder bär. 

3. Nu är det ingen nöd: 
Guds Son för oss var död. 
Han vill oss alla skänka 
sin nåd i överflöd. 

4. O mänska, fröjda dej! 
Han vill förbarma sej. 
Han vill din synd förlåta, 
så har han gjort med mej. 

5. I Jesu Kristi namn 
vi har en säker hamn. 
När stormen kring oss rasar 
är trygghet i hans famn. 

6. Hans nåds och frids förbund, 
det gäller varje stund. 
O må hans namn bli prisat 
kring hela jordens rund! 

7. En gång i himmelen 
ska vi få se vår vän. 
O vilken salig glädje 
en gång i himmelen!

Text och musik: Nils Frykman 1877 (35 år). bearb.

N Frykman på äldre dagar:

Triumf, halleluja!

1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna tillrett borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

Text: Ur Sions Nya Sånger
Musik: Fredrik Hjort 1906

Du evigt starke Gud och Far

1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!


2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!

Text: William Whiting 1860 (35 år)
Musik ("Melita"): John Bacchus Dykes 1861 (38 år)

J B Dykes:

Du all hälsas källa

SURBRUNNSSÅNG

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Text: Olof Kolmodin 1734, bearb.
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1882 (56 år)