måndag 1 november 2010

Långt lyser arvet



1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt ha de släpar och strävat och famlat;
arvet sig ökat, tills skatten blev full.
Vem skall väl äga den? Ack, vad det strides
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad det kämpas och blödes och lides!
Skiften, I bröder, som syskon er skatt.

2. Den som vill äga och samla och gömma
äger till sist blott förgängelsens mull.
Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma:
vissnade löv blir hans samlade gull.
Dela och giv: de som dela och giva
vinna sitt arv till det skönaste pris.
Själva i givandet rikast de bliva.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike
gav oss sitt arv intill yttersta skärv.
Vorden den ringaste tjänares like,
vann han vårt släkte till evigt förvärv.
Bröder, I bröder till Människosonen,
smälten hos honom all hjärtanas is!
Delen så ut av de himmelska lånen.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

4. Arvet av nåd och rättfärdighet tagen,
delen det ut åt en hungrande värld.
Ut som hans skatteutdelare dragen;
själv skall han råda och leda er färd.
Delen, I himmelens arvingar alla,
tills på vår jord genom töcken och dis
paradis glimtar och skrankorna falla.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938)
Musik: Richard Norén (1847-1922)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar