Silver hjälpte ej och guld

1. Silver hjälpte ej och guld
att från dödens snara
och från syndens dom och skuld
frälsa och bevara.
Men Guds egen käre Son
sej till offer gjorde,
//: led oskyldigt, frälste från
vad vi lida borde ://

2. Evig död oss förestod,
skulden var otalig,
offerdjurens myckna blod
gjorde ingen salig,
men när Sonen steg hit ned
som Guds Lamm, det sanna,
//: då slöt Gud med mänskan fred
- hjälp mej därvid stanna ://

3. Tar jag det i tro emot,
Gud för evigt ser mej
lika ren och lika god
som den Vän han ger mej.
Ja, den synd och skuld jag har
minns ej längre Herren,
//: Jesu offer och försvar
driver vreden fjärran ://

4. Därför bär jag inför Gud
helighetens kläder
som en Jesu Kristi brud,
o vad han mej gläder!
I mitt hjärta vill han bo,
bort, all självisk lusta!
//: Jesu nåd, min fröjd och ro,
skall med kraft mej rusta ://

Text: v. 1, 3-4 Johann Arndt 1612 (57 år), bearb Magdeburg 1727, C O Angeldorff 1839, v. 2 Anders Nilsson 1880, bearb. A.H. 2010, 2015
Musik: Per Ulrik Stenhammar 1864 (35 år)