Jag höja vill till Gud min sång

1. Jag höja vill till Gud min sång
ännu en gång
ur dessa jordens dalar.
Min Herre Kristus hämtar mig
snart hem till sig
i himlens höga salar.
Vid blixtens ljus
och vågens brus
jag hör hans pris
på annat vis,
när Guds basuner tala.

2. När fikonträdet skjuter blad...

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), Edvard Evers 1902 (49 år), Jan Arvid Hellström (40 år) - en fullständigare och nyare översättning med nykomponerad melodi finns i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Världslig visa Wittenberg 1533, alt. A.H. 2008, alt. norsk melodi

En stjärna gick på himlen fram

1. En stjärna gick på himlen fram,
på himlen fram,
för Österns vise undersam.
Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor...

Text: Latinsk julsång 1300-talet, Leipzig 1545, Laurentius Jonae Gestritius tr. 1619, Anders Frostenson 1977.

Musik: Medeltida böhmisk julvisa / 1533

Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung.
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst!
Glädjerik den bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följa hennes ljusa spår,
följa med de visa
att dig med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Värdes nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, tag emot
vad vi nu lägga för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dig, o Gud, vår Frälsare.
Själv däri du live
tro och helgelse.

4. Ditt ord, o Jesus, bliva må
den stjärna i vars sken vi gå.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb

Musik: Medeltida julvisa (In dulci jubilo) / 1533

O Gud, vår broder Abels blod

1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.

Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Wittenberg 1533

Din spira, Jesus, sträckes ut

1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär,
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text (=SvPs 1986 nr 35): Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986.
Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)