I strålande evighetsljuset en gång

1. I strålande evighetsljuset en gång
en skara, oräkneligt stor,
skall samlas med glädje och jublande sång
i himlen, där Frälsaren bor.

2. Där skådar Guds folk vad de anat ibland:
de ser där i bländande glans
en stad på den eviga sällhetens strand,
vars like bland världar ej fanns.

3. Där skådar de Skaparen, helig och huld,
allsmäktig och allvis i råd,
och Jesus som burit vår synd och vår skuld
och givit oss frälsningens nåd.

4. Där samlas de alla som vandrat i tro,
fast mången av prövning var böjd.
Av änglar de förts över löftenas bro
och hemma de är, vilken fröjd!

Text: Joel Forsvall
Musik: Nils Liljemark (publ. med tillstånd)

Jag skulle ej sörja (Ack, varför nu gråta)

1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

5. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!

Text: Nils Frykman 1879 (37 år), bearb.
Musik: Theodor Söderberg


Th Söderberg:

Tack, Jesus, ja, tack för det ord vi har fått

1. Tack, Jesus, ja, tack för det ord vi har fått,
som säger att allt nu är väl,
att lösen är gillad, att allt nu är gott
och friköpt var människosjäl.

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram,
ja, sköt oss och bär oss också.
Sök upp och församla de många små lamm,
som ännu förskingrade går.

3. En gång när du kommer att hämta din brud
från nödens och tårarnas land,
då skall hon bli klädd i din snövita skrud,
få krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad
ditt lov med all himmelens här.
Vad jublet blir stort i den himmelska stad,
vad lust och vad salighet där!

5. O tänk, vilket brus utav harpor och sång
därhemma i himmelen är!
Där skall ej bli tyst om vår Jesus en gång.
Halleluja, vore vi där!

6. Det närmar sej målet med varje minut,
och framåt det ilar så fort.
Banéret vi segrande höjer till slut,
då är vi ju hemma, så stort!

7. För blodet får syndare komma nu fritt;
du vill väl bli med oss, så säg?
O må du besinna att valet är ditt,
följ med på den levande väg!

8. Och vägen är Jesus, den enda som går
till nya Jerusalems stad!
Så ila framåt, och snart vila du får
och sjunga där uppe så glad!

Text: Fredrik Engelke, ur "Lovsånger och andeliga visor"
Musik: John Morén, alt. folkmelodi

J Morén:

Vi har nu i himlen en överstepräst

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast utan all synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?

Text: Clara Ahnfelt 1868 (49 år), bearb. 1986, 2008
Musik: Oscar Ahnfelt 1868 (55 år)

O Ahnfelt:

Nog har vi väl kors här i världen fått

1. Nog har vi väl kors här i världen fått,
nog har vi väl möda och strid,
dock måste en kristen bekänna därvid:
vi har det blott alltför gott!

2. När syndaförlåtelsens gränslösa skatt
dej skänkes för intet av Gud,
när du har fått Kristi rättfärdighets skrud,
må hjärtat ej då vara glatt?

3. Som gäster och främlingar vandrar vi här,
men leds av vår Frälsares hand.
Det felande barnet han tuktar ibland,
det tröttnande barnet han bär.

4. Själv var han ju frestad på jorden en tid,
han känner vår fiendes list.
Han hjälper det frestade barnet till sist
och ger oss sin seger och frid.

5. Han kommer till doms med en skara så stor,
en gång, då all tid skall ta slut.
Väl den som i Kristus då har kämpat ut,
lycksalig den själ som då tror!

6. Om här vi har njutit vad världen vet
att nämna som sällhetens höjd,
men inte i Gud fått vårt liv och vår fröjd,
i domen vad hjälper väl det?

7. Men trogna Guds barn, om din strid än var het,
om hjärtat än blödde därvid,
när du får gå in i din Herres frid,
är du mindre salig för det?

8. Du käraste Frälsare, herde så god,
barmhärtig och nådig oss var!
I döden, i domen, o var vårt försvar!
Oss hjälp för ditt dyrbara blod!

Text: Charlotte af Tibell, ngt bearb. 2011
Musik: Ur Pilgrimsharpan

Hur underlig är du i allt vad du gör

1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.

4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.

Text: Emil Gustafsson 1886 (24 år), ngt bearb.
Musik: Ur Hjärtesånger 1895