1. Tänk när en gång den dimma är försvunnen,
det töcken som omhöljer livet här,
och när den dagen är för oss upprunnen,
där Gud och Lammet evigt solen är!
2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta,
vart ängsligt varför som jag grubblat på,
när de fördolda djupen sig upplåta
och jag får Herrens vägar klart förstå!
3. Tänk när en gång jag med förklarat öga
får honom se, som här jag trodde på,
som här jag följde, tänk, när i det höga
jag evigt säll skall i hans åsyn stå!
4. Tänk när en gång jag utan synd skall vara,
helt fri mitt onda kött och satans list,
när alla tankar äro rena, klara
och alla gärningar förutan brist.
5. Tänk när en gång jag äntligen skall vara
så from jag vill, då blott det goda sker,
ja, när jag ej behöver ens befara
blott möjligheten av att falla mer!
6. Tänk när en gång i himlens gyllne salar
Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan
och om ett evigt liv med bröder talar
och om det liv, som likt en dröm försvann!
7. Guds folk en gång i sida, vita kläder
med segerpalmer inför Lammet står,
då Gud hos sig de trötta barnen gläder,
från deras ögon torkar varje tår.
8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta
var gång mig vägen blir för mödosam!
Den ljuvt skall dämpa varje bitter smärta
och locka leendet ur tårar fram.
Text: Wilhelm Andreas Wexels 1841 (44 år), Carl Olof Rosenius 1848 (32 år), bearb.
Melodi ("Vesalius"): Edwin Cooper Perry 1898 (42 år) - i 1921 års koralbok till just denna text
