Du all hälsas källa

SURBRUNNSSÅNG

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Text: Olof Kolmodin 1734, bearb.
Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1882 (56 år)

Jag lyfter mina ögon upp till bergen

1. Jag lyfter mina ögon upp till bergen,
upp till min Faders hus i himmelen,
ty han har sagt: åkalla mig i nöden,
lägg bördan av och jag vill bära den!

2. Och han som skapat himmelen och jorden
och ensam råder över hav och land,
han hör beständigt vad mitt hjärta beder
och öppnar än för mej sin milda hand.

3. Så allt är väl, fast jag är arm och ringa.
Gud är min vän, och jag hör honom till.
Och därför får jag utan oro vara:
för sina barn han alltid sörja vill.

Text: Nils Frykman 1882 (40 år)
Musik: Nils Frykman 1882

N Frykman: