1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
2. Nu äntligen blir allting väl
trots alla jordens kval.
Om mej försmäktar kropp och själ
i tidens jämmerdal:
har jag på himlens tron en bror,
då blir allt väl - min tröst är stor!
Jag är av hjärtat nöjd.
3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd!
4. Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.
5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.
6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.
7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!
8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!
Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Hans-Erik Öberg 1968 (42 år), publ. med tillstånd
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.
5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.
6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.
7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!
8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!
Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Hans-Erik Öberg 1968 (42 år), publ. med tillstånd
