Försoning, förskoning

 

1. Försoning, förskoning min Goel mej vann,
ej nöden, ej döden mej skada nu kan.
Ty Jesus själv skrivit i Boken mitt namn
och vila mej givit i frälsningens famn.

2. Den hamnen, den famnen, den ligger jag i,
när världen och flärden vill mäktiga bli.
Där vill jag mej gömma och vila i frid,
ja, där vill jag glömma all oro och strid.

3. Omsider väl skrider till aftonen vi,
då anden ur banden blir lösgjord och fri.
Den vännen som redan har skickat mej bud,
nog kommer han sedan och hämtar sin brud!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Ur "Kom", arr. H. Sjörin

Hur underligt, Herre, du leder mej här

1. Hur underligt, Herre, du leder mej här,
när nu jag mitt kors i din efterföljd bär.
Men aldrig min smärta dock varit som din,
då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig min smärta...

2. O Jesus, ditt kors är min ära, min frid,
ditt blod som där rann är min starkhet i strid,
men aldrig jag blir dock så trogen som du,
då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig jag blir dock...

3. Vad än du nu tar och vad än du mej ger,
allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker,
ty aldrig fanns ömmare hjärta än ditt,
då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig fanns...

4. Du övervann synden och döden för mej!
Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dej,
och aldrig vi åtskils i liv eller död,
ty du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig vi åtskils...

Text och musik: Eugénie Bernadotte 1883 (53 år), ngt bearb.

E B:

Din Herre Gud i himlen skall du tjäna

1. Din Herre Gud i himlen skall du tjäna,
du kropp och själ skall honom anbefalla, 
hans helga namn du prisa skall allena, 
och det allena varje dag åkalla. 

2. Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt, 
dess majestät uppfyller hela världen. 
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt; 
det får ej brukas till en lek för flärden. 

3. Som Faderns pris utav din mun må höras, 
skall Sonens Jesu namn av dig upphöjas, 
i vilket alla släkten saliggöras, 
för vilket alla knän en dag skall böjas. 

4. Du skall ej svärja vid de skapta tingen, 
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden. 
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen 
därvid må fresta dig till synd i orden. 

5. Ty djävulen vill dig hos Gud anklaga 
och dig i hjärta, själ och tunga snärja; 
han vill Guds helga namn ifrån dig taga 
och lära vid sitt onda namn dig svärja. 

6. Tag dig i akt! Vill satan du åkalla 
och bedja honom att din själ anamma, 
så är han herren, som skall dig befalla, 
och du hans träl är vorden med detsamma. 

7. Han är Guds fiende och din och allas. 
Du ropar honom; han är genast färdig. 
Han kommer nog, förutan att han kallas, 
han står då redan i ditt hjärta när dig. 

8. Var gång din tunga giver satan äran, 
i stället för att Herren Gud tillbedja, 
då flyktar himlens änglar med förfäran 
men du får alla onda andar glädja. 

9. Hjälp, milde Herre, oss av nåd bevara 
samt våra barn för sådan själafara, 
att vi ditt helga namn må trogna vara 
och därmed trygga stå mot satans snara. 

10. Ditt dyra namn, det över allting stora, 
det vill vi också över allting ära, 
det aldrig mer missbruka och förlora, 
men det en evig tack och lov hembära.

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb. A.H. 2013
Musik: Per Steenberg 1924 (54 år)

Så tvår sig än en dag i nattens källa (alt. koral)

1. Så tvår sig än en dag i nattens källa.
Så står mig än en natt av vila åter,
och än en gång jag ber att det skall gälla
också för mig, att skulden du förlåter.

2. För Kristi skull och blodet som han gjutit,
låt mina brister av din glömska höljas,
och hjälp mig ärligt sona vad jag brutit,
om än en dag på denna natt får följa.

3. Om för en broder jag har stängt mitt sinne,
och än vill glömma vad din kärlek säger,
så låt din Ande liva upp mitt minne
och störa mig uppå mitt viloläger.

4. En dag du lovat har att syndens sjuka
ifrån mitt väsen skölja bort och skilja.
Men ger du mig en morgondag att bruka,
jag skulle vilja vara i din vilja.

Text: Rune Pär Olofsson 1963 (35 år) - publicerad med författarens tillstånd.
Musik: Baskisk folkmelodi (arr. Edgar Pettman 1865-1943) 

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka

1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag henne som en moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg (till denna text i Sionstoner 1889 nr 97)


T Söderberg:

En syndig man

1. En syndig man

låg sänkt i dödens dvala,
då hörde han

Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom:

"Nu är det tid att vakna"...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år)
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Ett kors, det är det sista trånga läger

1. Ett kors, det är det sista, trånga läger

som himlens kung i jordelivet äger.

Ja, hat som stack och hån som bittert brände

fick han till vilobädd, som synd ej kände.

2. Nu vajar korsmärkt flagg mot himlens skyar

och över städers larm och tysta byar

mot tornens kors sej bryter aftonsolen

och korsets ära sjunger predikstolen.

3. De som på skilda vägar har fått vandra

i kyrkans korsgång möter än varandra,

och korsets ord från dop och nattvard stiger,

det livet signar och till döden viger.

4. Ja, korset skiner över land och bölja,

och vem vill inte Jesu intåg följa

och svinga palmer kring den ende rene -

men vem vill vara Simon från Cyrene?

5. Det är så lätt att lägga kors på andra.

Det är så tungt att själv med korset vandra.

Men vill hans famn i kvällens frid du bida,

i middagshettan håll dej vid hans sida!

Text: Christian Richardt 1861 (30 år) övers. Gustav Thorsell (1887-1935), ngt bearb 2009
Musik: Folkmelodi ur "Från fädernas tid", alt. Birger Olsson ("Så tvår sig än en dag"=SvPs1986 nr 511)