Nu allt är väl, ja evigt väl

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt, alt. Sven Holmström, alt. Hans-Erik Öberg 1968 (42 år), publ. med tillstånd

Nu allt är väl, ja evigt väl

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1855 (42 år)

O Ahnfelt:

Nu allt är väl, ja, evigt väl (alt. koral)

1. Nu allt är väl, ja evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Hans-Erik Öberg 1968 (42 år), publ. med tillstånd

Från Frälsaren på korsets stam (alt. mel.)

[Av upphovsrättsliga skäl kan Artur Eriksons melodi ännu ej publiceras här]

SÅ HELT FÖRLÅTER GUD
Fem trösterika bilder ur Skriften


1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

3. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

4. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.

Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år) 

Musik: Mel. från Skåne i arr. av Axel Södersten

I himmelen i himmelen (dalakoral)

1. I himmelen, i himmelen,

där Herren Gud själv bor,

hur härlig bliver sällheten,

hur outsägligt stor!

Där ansikte mot ansikte

jag evigt, evigt Gud får se,

se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,

vad klarhet, hög och ren!

Ej själva solen liknar den

uti sitt middagssken.

Den sol som aldrig nedergår

och evigt oförmörkad står

är Herren Sebaot.

3. I himmelen, i himmelen,

vad sälla utan tal!

Av änglarna och helgonen

vad glans i ärans sal.

Min själ skall bliva dessa lik,

av evighetens skatter rik,

hos Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen

man inga tårar ser.

Ej döden, ej förgängelsen

där skola härja mer.

Där skänkes fröjd och härlighet

och frid och oförgänglighet

av Herren Sebaot.

5. I himmelen, i himmelen

en sällhet du berett,

som intet öra hörde än

och intet öga sett,

ej njuten av ett dödligt bröst,

ej sjungen av en dödligs röst,

o Herre Sebaot.

6. I himmelen, i himmelen

själv alla väsens Far

med Sonen och Hugsvalaren

en evig boning har.

Ett trefalt helig sjunges där,

då himlaskaran offer bär

för Herren Sebaot.

*7. O Fader, Son och Ande, dig

ske evigt lov och pris.

Ack, öppna ock en gång för mig

din himmels paradis.

Ja, när jag fast i tron består,

jag av din hand min krona får,

o Herre Sebaot.

Text: Lars Laurinus 1620 (47 år), 1651, Johan Åström 1815, 1816

Musik: Melodin från Skattunge

I himmelen, i himmelen

1. I himmelen, i himmelen,

där Herren Gud själv bor,

hur härlig bliver sällheten,

hur outsägligt stor!

Där ansikte mot ansikte

jag evigt, evigt Gud får se,

se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,

vad klarhet, hög och ren!

Ej själva solen liknar den

uti sitt middagssken.

Den sol som aldrig nedergår

och evigt oförmörkad står

är Herren Sebaot.

3. I himmelen, i himmelen,

vad sälla utan tal!

Av änglarna och helgonen

vad glans i ärans sal.

Min själ skall bliva dessa lik,

av evighetens skatter rik,

hos Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen

man inga tårar ser.

Ej döden, ej förgängelsen

där skola härja mer.

Där skänkes fröjd och härlighet

och frid och oförgänglighet

av Herren Sebaot.

5. I himmelen, i himmelen

en sällhet du berett,

som intet öra hörde än

och intet öga sett,

ej njuten av ett dödligt bröst,

ej sjungen av en dödligs röst,

o Herre Sebaot.

6. I himmelen, i himmelen

själv alla väsens Far

med Sonen och Hugsvalaren

en evig boning har.

Ett trefalt helig sjunges där,

då himlaskaran offer bär

för Herren Sebaot.

*7. O Fader, Son och Ande, dig

ske evigt lov och pris.

Ack, öppna ock en gång för mig

din himmels paradis.

Ja, när jag fast i trone står,

jag av din hand min krona får,

o Herre Sebaot.

Text: Lars Laurinus 1620 (47 år), 1651, Johan Åström 1815, 1816

Musik: Svensk 1693, se nr 410 i Vallerius koralbok från 1697 och jfr nr 486 i Haeffners koralbok från 1820. 

Från tidevarv till tidevarv

1. Från tidevarv till tidevarv
ditt rike, Gud, skall stå.
Din lära som ett heligt arv
från far till son skall gå.
I nya tiders morgonväkt...

Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)
Musik: Tysk 1753

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]