Höga kors, du enda ädla

1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Text: Crux fidelis, ur Pange lingua av Venantius Fortunatus (530-609), Johan Alfred Eklund (1864-1945)
Musik: Darmstadt 1698

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Upp ur vilda, djupa vatten

1. Upp ur vilda, djupa vatten
lyfte Skaparn liv och land.
Markens djur och himlens fåglar,
man och kvinna skapte han...

Text: Fred Kaan 1968 (39 år), Britt G Hallqvist 1977 (63 år)
Musik: Darmstadt 1698/Bamberg 1732

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Vaka själ och bed

Preludium: 


Koral:



Alt. rytm:



1. Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sig till ljusets ängel skapar,
tills dig snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bliv ej köttets träl
och låt världen dig ej köpa.
Vad dess barn så efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dig den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten icke släcker,
resekost som icke räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar,
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land.

9. Arvet ej förspill
som nu hör dig till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dig själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du skall hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år) - preludium Johan Gustafsson

Himlens gryningsljus

1. Himlens gryningsljus
fyller kyrkans hus.
Evighet med tiden blandas,
själen lever och kan andas.
Bördorna lyfts av,
sänks i dopets grav.

2. Denna plats är till
just för dej som vill
finna Gud, få tro och mogna.
Han är här bland sina trogna
med sitt goda ord
och sin vänskaps bord.

3. Det som Herren ger
här är mycket mer
än vad Mose kunde tänka,
när han såg Guds moln sig sänka.
Här är mer ändå
än på krubbans strå.

4. Detta är Guds höjd.
Längtan, tro och fröjd
här med helig bävan enas.
I försoningsblodet renas
vi och blir ett hus
för Guds väsens ljus.

Text: Christian Braw
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)