En häpen herdeskara fick

1. En häpen herdeskara fick
en natt ett änglabud
om Frälsaren i Betlehem,
en konung sänd av Gud.
De gick då genast för att se
det barn som ser oss än,
och ledda av en stjärnas ljus
kom sedan vise män.

2. En krubba var hans kungabädd
där djur gav ly och lä.
Hans kungakrona halmen var,
hans tron Marias knä.
Men änglar bådade i skyn 
den nye kungens tid:
Nu ära vare Gud i höjd
och här på jorden frid!

Vi tackar dej, vår Fader kär

1. Vi tackar dej, vår Fader kär,
för sommarns sköna dar,
då allting om dej vittne bär,
som liv och anda har.
De tusen, tusen fåglars sång,
de sköna blommors skrud
och ängens grönska, bäckens språng
lovsjunger dej, o Gud.

2. Och skog och sjö i solens sken,
hur sköna jag dem ser,
där glittrar varje blad på gren
och varje våg där ler.
Min tanke då mej gärna bär
bort till ett fjärran land,
där det en evig sommar är
på Jordans andra strand.

3. När jordisk fägring, jordiskt ljus
vårt öga gläder så,
hur blir oss ej i fridens hus,
vårt rätta hemland då,
där livets träd vid livets älv
beständigt gröna står
och solen, Herren Jesus själv,
vårt enda ljus är då!

Text: Olga Kullgren
Musik: Göran Petter Möller

G P Möller:

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå (alt. koral)

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson

Musik: Johannes Brahms

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson

Musik: Norsk folkmelodi

Hur mäktig är den sabbat

1. Hur mäktig är den sabbat,
hur härlig, djup och klar,
som himlens makter anförtrott
i evighets förvar!
Den starke däri segern såg,
den trötte vilan fann,
då Gud, i vilken allting är,
blir allt för människan.

2. Jerusalem är staden...

Text: O questa qualia, Pierre Abélard (1079-1142), Staffan Larsson 1963 (36 år)
Musik: William Harold Ferguson 1919 (45 år) "Ladywell"

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
inför mitt sinne står.
Där utstod Jesus för vår skull
en kamp så tung och svår...

Text: Edward Payson Hammond 1866 (35 år) "My Jesus, I would ne´er forget", sv. övers. Carl Boberg 1895 (36 år), Karin Hartman 1984 (71 år)

Musik: Asa Hull 1866 (38 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Min själ berömmer Gud med fröjd

1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.

Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: J Olof Lindberg 1921 (51 år)

Guds Son en gång i morgonglans

1. Guds Son en gång i morgonglans
skall återkomma hit,
och alla ängslans skuggor flyr
och världar fylls av liv...

Text: Grekisk, John Brownlie 1907 (50 år), Anders Frostenson 1984 (78)
Musik: Engelsk 1785-88

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,
av pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år), ngt bearb.

Musik: Tysk (?) folkmelodi

Brist ut, min själ, i lovsångsljud

1. Brist ut, min själ, i lovsångsljud
på denna glädjens dag,
till tack för all den nåd som Gud
så gränslöst rikt dig gav...

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1884 (64 år), övers. Erik Nyström 1893 (51 år), Catharina Broomé 1984 (61 år) (=SvPs1986 nr 12).

Musik: Robert Lowry 1884 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Du sviker aldrig, Herre Krist

1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.

2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.

4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn löfte

om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste,
som vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna klar,
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,
då ska jag möta dej.

Text: Ronald Fangen

Musik: Andreas Holmberg 2009