Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Den ljusa dag framgången är och natten kring oss fallit. Kom, Jesus Krist, vår Herre kär...
Text: Hans Christensen Sthen o 1589 (45 år), Anders Frostenson 1976 Musik: Dansk folkvisa / 1693 - jfr den utjämnade versionen i Haeffners koralbok 1820, nr 438!
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
*1. Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm. Han ur griften efter Skriften nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
Text (=SvPs 1986 nr 147): Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), Sigfrid Aron Forsius 1608 (58 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
1. Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Så livligt solen strålar, så majestätiskt mild! För dödliga hon målar odödlighetens bild.
2. Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt. Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt! Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt! Se, runt omkring dig blommar och lever, doftar allt.
3. I luften kan nu höras mångtusen fröjdeljud. Skall ej vår tunga röras och lova Herren Gud? Må kölden i vårt sinne lik vinterkylan fly och kärleken därinne lik vårens morgon gry.
4. Snart våren är förliden, men, Jesus, här förbliv! Rättfärdigheten, friden och Andens glädje giv, att hjärtats storm må tystna och själen fylld av ro till dina bud må lyssna, på dina löften tro.
Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. A. H. 2007
1. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om.
3. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
4. Du milde Jesu Kriste,
vår glädjesol och sköld,
ditt ljus och hägn ej briste,
uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta,
förnya själ och and´,
vänd bort all sorg och smärta
med mild och mäktig hand.
5. Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal,
må du vår själ bekröna
med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
med nådens dagg, att hon
förskönas och befruktas
som ros på Libanon.
6. Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv oss var dag vår föda,
välsigna sjö och strand.
Ditt fotspår drype fetma,
bespisande vår jord,
och flöde nådens sötma
till oss av livets ord.
Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. '
