Herre, jag har hört din stämma

1. Herre, jag har hört din stämma
lik en vårvind, stark och sval:
samla ej din skatt på jorden,
men i himlens dolda sal.
Jag har stått där invid berget,
lyssnat gripen till ditt tal.

2. Jag var med i örtagården
då så full av kval du var,
då din bön från skyhöljd himmel
fick sitt stora mörka svar.
Jag var med bland dem som sov där,
då du dödens ångest bar.

3. Vankelmodig såg jag, Herre,
dig beträda smärtans stig.
O, jag gömde mig i hopen,
då ditt öga sökte mig.
Gång på gång jag, full av feghet,
Herre, har förnekat dig.

4. Korset, själens segertecken
du på dina skuldror bar.
I det tecknets djupa skugga
med vid Golgata jag var.
Konung, krönt med blodig törne,
hur din panna glänste klar!

5. Du som allt Guds stora budskap
med ditt blod har översatt,
hur din kärlek härligt frambröt
genom smäderop och skratt.
Hur ditt sköna, ädla vemod
lyste över världens natt!

6. Under över alla under:
e n har levat ren och sann!
Vilken avgrund för vår feghet,
vilken borg åt tron du vann!
Vilket hopp för oss som våndas
under intighetens bann!

7. Herre, hur dig världen hädat,
hur de dina dig förrått,
väldig, hög och majestätisk
över tiderna du stått.
Jordens riken störtat samman,
dina ord har ej förgått.

8. Herre, hur jag ljuset söker,
i mitt bröst är mörkret stort.
Vad jag älskat ej jag vågat,
vad jag hatat har jag gjort.
Dock mitt hjärta ödmjukt klappar
vid din strålbeglänsta port.

Text: Ragnar Jändel (1895-1939), ngt bearb. 2010

Musik: Trad.

Tålig, tålig

1. Tålig, tålig,
du Guds Lamm, som våra synder bar.
Helig, helig,
allt för oss blott du fullkomnat har.

2. Mäktig, mäktig,
synd och död du övervann till sist.
Härlig, härlig,
himlens frid oss vann du, Jesus Krist.

3. Nådig, nådig,
öknen bytte du i rosenstig.
Salig, salig,
allt du är och intet utom dig.

Text: L Almqvist ("Långfredagshymn")

Musik: L Almqvist

Du som gick före oss

1. Du som gick före oss

längst in i ångesten...

Text: Olov Hartman 1968 (62 år)

Musik: "Interlude" av Caesar Franck 1822-1890 (finns ej i 1986 års psalmbok)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken texten eller Sven-Erik Bäcks melodi från 1959 publiceras här än]

Du sviker aldrig, Herre Krist

1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.

2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.

4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn löfte

om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste,
som vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna klar,
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,
då ska jag möta dej.

Text: Ronald Fangen

Musik: Andreas Holmberg 2009

O du vår Herre Jesus Krist

1. O du vår Herre Jesus Krist
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste bära korset svårt,
dig beder vi att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.

2. Ditt stora verk fullbordat är.
Guds nåd och stränghet ser vi här:
En helig Gud för mänskors brott
har offer krävt och offer fått;
en nådig Gud, en himmelsk Far
till sina barn oss återtar.

3. Men ack, hur svaga är ej vi,
om, Herre, du ej står oss bi!
O Jesus, både snart och lätt
förspiller vi vår barnarätt
om du som oss förvärvat den
ej styrker själv de svaga än.

4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden kraft utav ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd!

Text: V. 1 Okänd tysk förf. 1643 efter latinsk bön. Jesper Svedberg 1694 (41 år).

v. 2-4 J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

På Sinai stod Herren Gud

1. På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som svara kan:
"Allt är fullbordat!" säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.


Text: (=SvPs1937:) Frans Michael Franzén
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

Jesus för världen

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)