Visar inlägg med etikett 8r-9.8.9.8.9.8.9.8(u). Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 8r-9.8.9.8.9.8.9.8(u). Visa alla inlägg

söndag 2 augusti 2015

Lär mej att känna dina vägar




1. Lär mej att känna dina vägar
och steg för steg att gå dem fritt.
Jag vet att allt jag här får äga
är borgat gods, och allt är ditt!
Men om din starka hand mej leder
jag aldrig fel på målet tar,
och för vart hopp som dör här nere
ett hopp i himlen mer jag har.

2. Lär mej att känna dina tankar
och övas i att tänka dem.
Och när i ångest hjärtat bankar, 
så ge mej mod från hoppets hem.
När jag har tänkt mej trött till döden,
så säg vad du har tänkt, o Gud!
Då får jag se att morgonglöden
bak tvivlets moln sej breder ut!

3. Men låt mej framför allt få känna
din kärlek utan gräns och slut,
den som kan tusen stjärnor tända
för var och en som slocknar ut.
Den torkar tåren ingen visste,
den läker såren livet slog,
dess väg går genom det vi miste,
den ger långt mera än den tog. 

Text: Jakob Paulli 1902 (58 år), sv. övers. A.H. 16/2 2014
Musik: Norsk folkmelodi från Åseral

fredag 21 september 2012

I nattens tid min bön jag sjunger



I nattens tid min bön jag sjunger:
kom, Jesus, i mitt hjärta in!
Ja, kom och stilla själens hunger,
all synd, allt mörker övervinn!
Du himlens lust, du fröjd på jorden,
du Gud och man, du soluppgång:
lys upp min själ med löftesorden
om morgon efter natten lång!


måndag 28 maj 2012

Min själ nu love, prise Herren (alternativ koral)



1. Min själ nu love, prise Herren
för all hans kärlek, trohet, nåd!
Fast underlig, fördold och fjärran
han mej har synts i sina råd,
jag ser dock nu ett himmelrike
av idel nåd och trofasthet,
ett fadershjärta utan like
från evighet till evighet!

2. Fördolda är väl Herrens vägar,
men nåd och trohet tecknar dem.
Bland mänskors barn han vandra plägar,
liksom en fader i sitt hem.
Fast deras fall han måste sörja,
han dock dem älskar, huld och god.
Till barn han skapat dem från början,
till barn han köpt dem med sitt blod.

3. Förlorat barn är Faderns smärta.
Han själv det söker, ropar så:
"O giv mej dock, mitt barn, ditt hjärta!"
Och lyssnar, nalkas det, o då
blir fröjd i hela fadershuset,
blir ock i barnets hjärta fröjd,
ty barnens frid och fröjd i ljuset,
Guds kärleks ljus, är lyckans höjd.

4. Om också över stormig bölja
vår svaga farkost måste gå,
skall också vreda vågor skölja
in överallt, vår själ ändå
en djup, en salig frid åtnjuter
i tron, en Herrens ljuvlighet,
ty Frälsaren oss själv omsluter
med evig nåd och trofasthet.

5. Och färgar solen våra dagar,
en jordisk lyckas blida sol,
och skimrets makt vår blick försvagar
och drar den bort från resans mål,
då skall Guds Andes inre tuktan
i kärlek lägga på oss band.
O, håll oss, Herre, i din fruktan,
till dess vi nått det goda land!


Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb A.H. 2007
Musik:  Johann Christian Friedrich Haeffner (1759-1833)



J C F Haeffner:
J.C.F. Haeffner (1759-1833)

lördag 2 april 2011

O du som skapat jord och himmel




1. O du som skapat jord och himmel,
med vishet alla världar styr,
du tronar bortom stjärnors vimmel,
där för ditt ljus allt mörker flyr.
Vart skapat grand, tillbedjansvärde,
dig hyllning ger av lov och pris.
Men människan din kärlek lärde
att lova dig på barnavis.

2. Dig lovar fågelns glada kvitter
från luftens rymd, från skog och lund.
Dig lovar morgondaggens glitter
på blommans kalk, på markens grund.
I solens glans din ära glimmar
i skrift av eld från himmelen,
och stilla mitt i nattens timmar
i stjärneljus den tindrar än.

3. Dig lovar åskan och orkanen
och västanvindens milda smek.
Dig med sin skönhet prisar svanen
och havets fiskar med sin lek.
Din ära prisar norrskensflamman,
som strålar klar i nordens kväll.
Din ära sjunger allesamman
de höga, snöbetäckta fjäll.

4. Din ära över djupen svallar
med väldighet som havets våg.
Dig Skapare och Konung kallar
de många tusen änglars tåg.
Det klingar lov från myriader
som liv och sång av dig har fått.
Men rätten att dig kalla Fader
blev mänskans underbara lott!

Text: Okänd
Musik: Lyon 1547

torsdag 4 november 2010

Ni mänskobarn som här i världen




1. Ni mänskobarn som här i världen
får hjälp av samme Faders hand,
säg, varför kivas ni på färden
till ett och samma fadersland?
Då har ni ej de bud i minne
som Herren gav oss, evigt god...


Text: Johan Olof Wallin 1809 (30 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Halle 1704

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]