Advent, advent

1. Advent, advent! 
. En dörr som står på glänt 
till allt som i ett jordeliv 
av längtan mig har bränt. 

2. Advent, advent! 
En stjärna Gud har tänt, 
som furste och som hjälpare 
sin son Han oss har sänt. 

3. Fragment, fragment! 
Nu må det vara hänt, 
att med mitt ävlande och liv 
vart ingenting bevänt.

Text: Harriet Löwenhjelm
Musik: A.H. 27/11 2013

Hav och stränder din allmakt formar (alt. koral)

Text: Karl-Gustaf Hildebrand (SvPs1986 nr 418)
Musik: A.H. 1991

Kom, Frälsare, in (alt. koral)

1. Kom, Frälsare, in

och blås på oss Andens välsignande vind.

Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,

så blir denna plats till en himmel på jord,

där vardagens liv står i helgvacker skrud

i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand

och låt oss få känna din trofasta hand.

Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm

och fyll våra själar trots oro och larm.

Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,

hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund

när allt som vill hindra blir nergjort i grund,

när du går igenom vår reglade dörr

och gör oss så glada som någonsin förr!

Nu vid dina fötter vi sätter oss ner

och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,

som ger oss det bästa av allt på vår jord.

Bli kvar så att tvivlaren erfara får

att du mitt ibland oss livs levande står.

Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,

din frälsande hand!

Text: Mathias Orheim 1908 (24 år), övers. A.H. 1991, 2010.
Musik: A.H. 1994 (24 år)

Jag såg en stjärna falla

1. Jag såg en stjärna falla
ifrån Guds himmel blå.
Då tänkte jag på alla
som bort från Gud vill gå.

2. Ack, många tusen själar
som förr hört Jesus till,
nu blivit syndens trälar
och gör vad satan vill.

3. De har då mist sitt fäste,
sin frid, sitt hopp, sin tro.
Som fåglar utan näste
de färdas utan ro.

4. O fallna stjärnor arma,
o lampor utan glans!
Må Herren sej förbarma
och föra er till sans!

5. Stå upp, ni släckta vekar,
sök åter nåd hos Gud!
Fly mörkrets falska lekar
och tänk på Herrens bud!

6. Den blinda världen skalkas
och drömmer tiden bort,
allt medan domen nalkas
med jämmer inom kort.

7. Man skämtar ej bort döden
och ej bort Herrens dom.
Man tvivlar ej bort glöden
som brinner där bortom.

8. Stå redo, bröllopstärnor,
se, Jesus kommer snart!
O vakna, fallna stjärnor,
stå upp och stråla klart!

Text: Carl Boberg, ngt bearb.
Musik: A.H 1991

Jag lyfter upp till Gud min sång

1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka!

Text: M B Landstad 1861 (59 år), A.H. 2002, 2007

Musik: Wittenberg 1533 (se SvPs 424), alt. A.H. 2002

Be för oss, Herre, i vår nöd

1. Be för oss, Herre, i vår nöd,
så att vår tro står fast,
i kors och trångmål, liv och död,
i lidande och plåga,
ja, om än världen brast!

2. All världens form och färg förgår
och skiftas om i hast.
Vad vet vi om vår framtids år?
Men ingenting skall skada
den tro, vars grund står fast.

3. Du, Herre, du är själv dess grund,
dess upphovsman och mål!
Du härdar den i farans stund,
ja, just när vi är svaga
gör du den stark som stål.

4. O Gud, ett under är vår tro!
När andra stöd försvann
dess vittnesbörd, dess kraft bestod.
Den är din egen seger
som över världen vann.

5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror!

Text: Ronald Fangen 1941 (46 år) i fängelse, övers. A.H. 1991

Musik: A.H. 1991 (21 år)

Du heliga Treenighet

1. Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, stå du mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte du till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.

Text: Okänd, bearb. A.H. 2010
Musik: Andreas Holmberg 1991 (21 år)

Ett enda, Jesus, önskar jag

Ett enda, Jesus, önskar jag:
följ med och led mej varje dag
och mej på vägen skydda.
I mörker var mitt klara ljus,
i fattigdom mitt rika hus,
i storm min lugna hydda.
Var min stav
till min grav,
dryck och föda
ro i möda,
allt i alla.
Sist min själ till himlen kalla.

Text: Johan Possieth 1709, bearb. 2011
Musik: A.H. 1991 (21 år)

Vän! I förödelsens stund

1. Vän, i förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup
minne och aning förgå,

2. tanken famlar försagd
bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;

3. när från din nattomtöcknade själ
eldvingarna falla,
och du till Intet, med skräck,
känner dig sjunka på nytt,

4. säg, vem räddar dig då?
vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger
ordning och skönhet igen,

5. bygger på nytt din störtade
värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där
flamman med prästerlig hand?

6. Endast det mäktiga Väsen,
som först ur den eviga natten
kysste Serafen till liv,
solarna väckte till dans.

7. Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
och i vars levande kraft
världarna röras ännu.

8. Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.

Text: Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Musik: Andreas Holmberg 2009

Ring in gudstjänsttid

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid.

Text: Jonathan (Nathan) Söderblom 1910, ngt bearb. A.H. 2009

Musik: A.H. 2009

Fördolde Gud och ursprungskälla

1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!

Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007
Musik: Folkmelodi ("Så hav nu, själ, ett muntert sinne"), alt. A.H. 1998

Du sviker aldrig, Herre Krist

1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.

2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.

4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn löfte

om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste,
som vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna klar,
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,
då ska jag möta dej.

Text: Ronald Fangen

Musik: Andreas Holmberg 2009

Antingen framåt eller tillbaka

1. Antingen framåt eller tillbaka,
antingen växa eller försaka
livets och mognadens möjlighet.
Vara en kristen och bli det alltmera
eller bli efter, förlora alltflera
utav Guds löften om salighet.

2. Antingen växer vår tro och vi finner
mera av Kristus, annars försvinner
undan för undan vad en gång vi lärt.
Antingen blir vi mer ivriga, varma
eller förslöade, tomma och arma,
glömska för allt, som en gång var oss kärt.

3. Herre, kom åter, grip tag i oss, skaka,
låt inte tron, som du gav, gå tillbaka.
Livet och himmelen står ju på spel.
Under oss gapar nu olyckans dalar,
över oss väntar oss himmelens salar,
led oss du fram, låt i dem oss få del.

Text: Christian Braw

Musik: Andreas Holmberg 2010

På grund av Jesu blod och sår

1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989

Musik: A.H. 1989

Konung är du visst

1. Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

2. Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

3. Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

4. Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

5. I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

Text: Gustav Jensen 1915 (70 år), A.H. 2008

Musik: A.H. 1988 (18 år)