Visar inlägg med etikett 1873. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1873. Visa alla inlägg

tisdag 11 mars 2014

Jag lever och vet nu hur länge, hav tröst!





1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! -
jag lever, tills Gud vill mej kalla.
Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst
och lämnar så bördorna alla
och vilar så trygg vid hans hjärta.

2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär:

den bär till Guds eviga rike,
den bär till min Jesus, min Frälsare kär,
den vännen förutan sin like,
den leder till skaran vid tronen.

3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker:

det sker den behagliga tiden,
det sker då ej jordlivet gagnar mej mer,
då blir det en ände på striden,
när Herren till uppbrott mej kallar.

4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog

till tröst för de kommande dagar?
Den vän som min synd och min dom på sej tog
var dag mej på vägen ledsagar.
Så målet jag lyckligt ska hinna.

Text: B S Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (72 år)

A P Berggreen:

torsdag 4 november 2010

Vår store Gud gör stora under



1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramla ner.
De starka hjältar fälla svärden
och fly till Gud, som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod
och sjunga sen: Vår Gud är god.

3. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla, alla som en man.
Att sova nu, det går ej an.

4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka
då andra riket taga in.
Låt också mig din nåd få smaka,
ja, låt mig evigt vara din.
Jag nu mig lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

5. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi få bud:
Se upp, se upp! Nu kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dig, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb. (=SvPs1986 nr 100)
Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joel Blomqvist (?)