1. Det är så härligt, när hand i hand
de två som nu hör ihop får vandra.
Ty dubbelt skön lyser lyckans land,
men sorg är halv, när man har varandra.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är resekost ://
2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet
//: är hjärtats språk ://
3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Hans oss ej glömmer, då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://
4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://
5. Var helst två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1855 (72 år) "Det er så yndigt at fölges ad", sv. övers. Elin Silén, bearb.
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1833 (59 år)
C E F Weyse:
