Vid Jesu kors, det kära (alt. koral)

1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.


Text: Elizabeth Cecilia Douglas Clephane 1868 (38 år)
Musik: Frederick Charles Maker 1881 (37 år), "St Christopher"

Nu är jag nöjd och glader

1. Nu är jag nöjd och glader,
nu kan jag andas ut,
nu bor jag hos min Fader,
min träldomstid är slut,
sen han mej lärde känna
sitt eviga förbund
i ordet, den klippfasta grund.

2. Jag fordom gick och tänkte
på bättring, bön och tro,
men det ej hjärtat skänkte
hugsvalelse och ro.
Nu tänker jag på Jesus,
hur ömt han älskar mej:
av kärlek han offrade sej.

3. Så har min Jesus älskat,
och så han älskar än,
och som han hittills frälsat,
så gör han om igen.
Hans blod mej ännu renar
från varje syndafläck
och gör mej fullkomlig och täck.

4. Om hjärtat mej fördömer
och köttet gör besvär,
den trösten jag ej glömmer
att Gud dock större är,
att nåden väger mera
än all min uselhet.
Och pris vare Lammet för det!

5. Nu Jesus hos mej bliver
med nåd så rik och fri.
Hans nåd mej helt omgiver,
jag vilar trygg däri.
Och nu jag slipper sörja,
ty Herren sköter allt.
Åt honom min sak jag befallt.

6. Nu Satan fritt må rasa
och världen hjälpa till.
Jag skall för dem ej fasa,
det går som Herren vill.
Guds ord behåller segern,
och alla segrar med,
som står i sin Frälsares led.

7. Så glad jag hemåt ilar
i Jesu Kristi namn,
och snart jag salig vilar
i fridens sälla hamn,
men under pilgrimsfärden
så här på barnavis
jag sjunger min Frälsares pris.

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb.
Musik: Nils Frykman 1881

N Frykman:

Fröjdas, vart sinne

1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, hur nu ljusen

brinner i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,

låt oss nu sjunga:

Äran skall Herren ha!

Ljude de orden

vitt över jorden.

Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), ngt bearb. A.H. 2007.

På denna länk finns texten enligt Den svenska psalmboken 1986 nr 118.

Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år)


T Söderberg:

Hur ljuvt det är att komma

1. Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
//: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
//: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port? ://

3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
//: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
//: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro ://

Text: (=SvPs1986 nr 80) Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år)