Befall i Herrens händer (alt. koralform)

1. Befall i Herrens händer
din möda och din väg,
och hur sej världen vänder
hans ord i hjärtat äg!
Ty intet ord är givet
så fast som Herrens ord.
Din gärning tjänar livet
när den i Gud är gjord.

2. Här gäller det att verka
hans verk som dej har sänt,
och med hans Ande stärka
det liv hos dej han tänt.
Här gäller det att söka
först hans rättfärdighet
och med all id föröka
hans rikes härlighet.

3. Tro ej han löftet bryter,
tro ej han från dej flyr
då stormen mot dej ryter
och dundret kring dej gnyr!
Han går på stormens vingar,
han far på dundrets vagn
och själva skadan tvingar
att tjäna dej till gagn.

4. Var trofast! Natten dagas,
ren purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas
utav den Starkes hand,
som ur sitt tjäll Orion
och morgonstjärnan för
och nåden över Sion
i arladaggen strör.

5. Alltså Guds hjälp förbida
och räds ej mänskors hot!
Är Herren på din sida,
vem kan dej stå emot?
Sin kraft han dem förlänar,
som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar
för dem som älskar Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 

Musik: Strassburg 1539, bearb.  

Lovsjung vår Herres nåd och makt

1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Nu spiran, som profeten sagt,
har kommit ifrån Juda.
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,
den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,
o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran!
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2013
Musik. Strassburg 1525, ngt bearb. 2013

En syndig man

1. En syndig man

låg sänkt i dödens dvala,
då hörde han

Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom:

"Nu är det tid att vakna"...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år)
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det går ett tyst och tåligt lamm

Preludium:

Koral:



1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. Vad skadar mig den bittra död?
Den blott min vinning bliver.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors mig skugga giver.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.

Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Carl David af Wirsén 1889 (49 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525

Den korta stund jag vandrar här

Alt. svensk utjämnad form (ej med i 1986 års psalmbok)


1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text (=1986 års psalmbok nr 157): Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653

Vak upp! Hör, väkten ljuder

1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,

där ingen bättring sker,

ty kan väl bättring göras

då ingen tid är mer?

3. O du i synden döde!

Se denna evighet,

där allt är mörkt och öde

och ej av ändring vet.

Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

4. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816.

(En förkortad version av texten finns i SvPs1986 nr 535)
Musik: Strassburg 1536

O Jesus Krist, som mänska blev

Förspel (preludium):




1. O Jesus Krist, som mänska blev
att liv åt världen giva.
Det var din kärlek som dig drev,
vårt hopp du ville bliva...

Text: Olavus Petri 1526 (33 år), Anders Frostenson 1986 (80 år), Ragnar Holte 1986 (59 år)

Musik: Wolfgang Dachstein, Strassburg 1525 (38 år), förspel Johann Pachelbel

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Befall i Herrens händer

Förspel (preludium):




1. Befall i Herrens händer
din möda och din väg,
och hur sej världen vänder
hans ord i hjärtat äg!
Ty intet ord är givet
så fast som Herrens ord.
Din gärning tjänar livet
när den i Gud är gjord.

2. Här gäller det att verka
hans verk som dej har sänt,
och med hans Ande stärka
det liv hos dej han tänt.
Här gäller det att söka
först hans rättfärdighet
och med all id föröka
hans rikes härlighet.

3. Tro ej han löftet bryter,
tro ej han från dej flyr
då stormen mot dej ryter
och dundret kring dej gnyr!
Han går på stormens vingar,
han far på dundrets vagn
och själva skadan tvingar
att tjäna dej till gagn.

4. Var trofast! Natten dagas,
ren purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas
utav den Starkes hand,
som ur sitt tjäll Orion
och morgonstjärnan för
och nåden över Sion
i arladaggen strör.

5. Alltså Guds hjälp förbida
och räds ej mänskors hot!
Är Herren på din sida,
vem kan dej stå emot?
Sin kraft han dem förlänar,
som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar
för dem som älskar Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

(En annan bearbetning, av Britt G Hallqvist, finns i SvPs1986 nr 247)

Musik: Strassburg 1539, bearb. förspel (preludium) av Mikael Nyberg 1871-1940
Se även den mer rytmiska originalformen.