Helige Ande, sanningens Ande (alt. koral)

1. Helige Ande, sanningens Ande,
kom att oss ledsaga.
Låt oss ej falla eller oss förvilla,
men till målet draga
i trones ljus, förtröstande och stilla.
Vishet, o Herre, giv oss av höjden.

2. Helige Ande, kraftenes Ande,
kom att oss uppliva.
Må kärlek bo i våra hjärtan inne
och dess frukter bliva
en kristlig dygd, ett himmelskt mod och sinne.
Helighet, Herre, giv oss av höjden.

3. Helige Ande, glädjenes Ande,
kom att oss hugsvala.
Låt hoppets röst bland levernets bekymmer
till vår ande tala,
och giv oss frid, när livets afton skymmer.
Salighet, Herre, giv oss i höjden.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Koralbokskommittén 1938

Alla Herrens vägar är ju (alt. koral)

VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon av dem var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! 

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej.

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod.

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står.

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns.

6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma regel gäller än.
Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen!

Text: Lina Sandell 1868 (36 år), bearb. 2016
Musik: Henry Weman 1938 (41 år), publ. med tillstånd

Fullbordat är det löftesord

1. Fullbordat är det löftesord
som Herren gav en fallen jord,
ty född är kvinnans Säd.
Du Adams släkt, dej gläd!
Till nådens tron med lovsång träd!


2. Hör din Profet, som full av nåd
dej uppenbarar Herrens råd,
på ljusets väg dej för
och så ditt hjärta rör
att du Guds lag av kärlek gör!


3. O värld, din högste Präst tillbed,
som stiger till din frälsning ned.
Det är hans höga kall
att rädda dej ur fall:
sej själv för dej han offra skall!


4. Din Konung möt, som sträcker ut
ett välde utan gräns och slut.
På sanning, nåd och frid
han mäktig, hög och blid
sin tron befäst för evigt tid.


5. Beseglat är de trognas hopp,
rättfärdighetens sol går opp.
Nu Herrens klarhets ljus
bestrålar jordens grus
och leder oss till Faderns hus.


6. Ditt folk, o Jesus, gläder sej,
din frälsta hjord välsignar dej.
I helighetens skrud,
med höga lovsångsljud
all världen prise dej, vår Gud!


Text: Samuel Johan Hedborn 1813 (30 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2012
Musik: Henry Weman 1938 (41), här återgiven med rättsinnehavarnas medgivande

Tanke som fåfängt spanar

Preludium:


Koral:



1. Tanke som fåfängt spanar,
hjärta som dunkelt anar,
kom till Gud.
Själ som kämpar och bävar,
ande som uppåt strävar,
kom till Gud.

2. Du som är glad bland vänner,
tacksam och rik dej känner,
kom till Gud.
Du som din kärlek visar,
skapelsens skönhet prisar,
kom till Gud.

3. Du som i världen glömmes,
du som av mänskor dömes,
kom till Gud.
Du som är hemlös vorden,
främling och gäst på jorden,
kom till Gud.

Text: v. 1 o 3 Edvard Evers 1917 v. 2 A.H. 2008
Musik: Henry Weman 1938 (41 år), publicerad med tillstånd av rättsinnehavarna

Se, kärlet brast

1. Se, kärlet brast och oljan är utgjuten!
Dess doft uppfyller själens sorgehus.
Din själ, av himmelsk vällukt rent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma,
var icke snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd! Låt själen tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.

Text: Nathan Söderblom 1928 (62 år), v. 1. efter Karl Gerok 1857 (42 år)
Musik: Patrik Vretblad 1938 (62 år)