Du evigt starke Gud och Far

1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!


2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!

Text: William Whiting 1860 (35 år)
Musik ("Melita"): John Bacchus Dykes 1861 (38 år)

J B Dykes:

Bliv kvar hos mig

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text: Henry Francis Lyte 1847 (54 år), Oscar Mannström 1920 (45 år)

Musik ("Eventide"): William Henry Monk 1861 (38 år)

W H Monk:

Världen som nu föds på nytt

1. Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren...

Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1861 (56 år)

J P E Hartmann:

Herre, samla oss nu alla

1. Herre, samla oss nu alla
kring ditt dyra nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända.
//: Mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
//: Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
//: upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud ://

Text: (=SvPs1986 nr 81) Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb.
Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)


W B Bradbury: