Var kristtrogen fröjde sig

Preludium:

Koral:



1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543, preludium av Richard Faltin (1835-1918)

Jag höja vill till Gud min sång

1. Jag höja vill till Gud min sång
ännu en gång
ur dessa jordens dalar.
Min Herre Kristus hämtar mig
snart hem till sig
i himlens höga salar.
Vid blixtens ljus
och vågens brus
jag hör hans pris
på annat vis,
när Guds basuner tala.

2. När fikonträdet skjuter blad...

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), Edvard Evers 1902 (49 år), Jan Arvid Hellström (40 år) - en fullständigare och nyare översättning med nykomponerad melodi finns i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Världslig visa Wittenberg 1533, alt. A.H. 2008, alt. norsk melodi

O helge Ande, dig vi ber

1. O helge Ande, dig vi ber
att du oss tro och visshet ger
och hos oss förbliver
i svåra strider...

Text: Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri (?) 1536 (43 år), Anders Frostenson 1983 (77 år)
För den äldre svenska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 137

Musik: Medeltida kyrklig sång / Wittenberg 1524

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Så vila i välsignelse

Vid en trogen pastors eller biskops jordfästning:



1. Så vila i välsignelse,
du gode, trogne tjänare!
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn!

2. Kring nejden hörs nu gråt och sorg,
stor klagan går från Sions borg,
ty du är borta, du som var
för oss en herde, vän och far.

3. Du förde fram Guds rena ord
och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
du himlens väg oss visade.

4. Vi vill nu följa efter dig
till ljusets land på livets stig
och lära våra barn den tro
som dig och oss har givit ro.

5. Så far i frid, du fridens man,
farväl, du trogne Jonatan!
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn!

6. Om aftonen är pust och gråt,
då vänner måste skiljas åt.
Men Gud en bättre morgon ger,
då ingen gråt skall vara mer.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Wittenberg 1544

I dig, o Herre Jesus kär

A-melodi:


B-melodi (utjämnad form):


1. I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu...

Text: Konrad Hubert 1540 (33 år), v. 4 från Nurnberg 1540, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1541

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Till dig jag ropar, Herre Krist

Förspel efter J S Bach:


Koral:


1. Till dig jag ropar, Herre Krist,
ditt ansikte jag söker.
Giv mig en tro som fast och viss
min bundna själ förlöser.
Jag sätter all min lit till dig...

Text: Johannes Agricola ca 1526 (32 år), övers. 1562, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Wittenberg 1529

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!


Text: Nikolaus Selnecker 1571 (41 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2009
Musik: Wittenberg 1543

Ur djupen ropar jag till dig

Preludium:
   

Koral:


1. Ur djupen ropar jag till dig.
Så hör mig, Gud, och svara,
var mild, ha tålamod med mig
och lyssna till min klagan.
Om du vill ställa mig till doms...

Text: Martin Luther 1524 (41 år), Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1524.

Hör Johann Sebastian Bachs koralbearbetning ("Aus tiefer Not schrei´ ich zu dir", BWV 687).

Den har även framförts på dragspel.

Hör Felix Mendelssohns motett över samma koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Låt gråten och klagan få stillna

1. Låt gråten och klagan få stillna,
och sörj ej som hopp inte funnes.
De älskade, de som oss lämnar
bereds genom döden för livet.

2. Vad säger Guds ord som är ristat...

Text: Aurelius Prudentius o 400 (52 år), Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Medeltida / Wittenberg 1542. Jfr nr 401 i Vallerius´ koralbok ´från 1697 och nr 492 i Haeffners´ koralbok från 1820!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Dig vare lov, o Jesus Krist

Preludium:


Koral:


1. Dig vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, dock utan brist.
I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. En evig Faders ende Son...

Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther, övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524, prel. av Johann Pachelbel

Hör Johann Sebastian Bachs version (BWV 604)

O Gud, vår broder Abels blod

1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.

Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Wittenberg 1533

En dyr klenod

Alt.:


1. En dyr klenod, en klar och ren

oss unnats här att äga,

den pärlor, guld och ädelsten

på långt när ej uppväga.

En skatt, den yppersta på jord,

få vi vår egen kalla,

den skatten är Guds eget ord,

som hörer till oss alla.

2. När annat, som vi akta värt

att äga här och spara,

av rost och mal och tid förtärt,

hör upp vår fröjd att vara,

när dagens verk förgås med hast,

ja, förr än afton stundat,

står än Guds ord så nytt och fast

som när det först vart grundat.

3. Det tärs av ålder ej och tid,

om den ock evigt räckte.

Det går med samma kraft och frid

från släkte och till släkte.

Guds ord förblir i evighet,

när annat allt har farit.

Det ej av tidens växling vet,

likt Gud, som evigt varit.

4. Det kära ord, det enkla ord,

som mänskor dock förgäta,

var är en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var giver världen oss en grund

så fast att därpå bygga

som ordet av Guds egen mun,

det eviga och trygga.

5. Har jag det ordet sökt till stöd,

när andra stöd mig svikit,

från världens hav, dess storm och nöd,

in i den hamnen vikit,

då vet jag vad jag tryggas vid,

var jag kan fasthet finna,

då känner jag en ort av frid,

dit inga sorger hinna.

6. Som vattenfågeln dyker ned

i fjärdens klara bölja

att minsta fläck av stoft därmed

från sina vingar skölja,

så tvår sig anden ren och skär

i ordets djup, det klara,

och känner att hans hem det är,

där han i fröjd får vara.

7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,

och utan ände prisat,

att du till säker tröst och hamn

oss alla vägen visat.

Vem är nu fattig, vem är rik,

när ej ditt ord oss fattas?

Den ene har, den andre lik,

ju det som mest må skattas.

Text: Johan Lundvig Runeberg 1857 (53 år)

Musik: Wittenberg 1526, alt. Burkhard Waldis 1553 (58 år)