Å Jesus, jag har lovat

1. Å Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut,
så var för alltid hos mej,
min Herre och min Gud!
Jag fruktar inte kampen
för himmelrikets sak,
din smala väg är bred nog
när du mej håller rak!

2. All världen stormar mot mej
och bländar synen min,
jag hör miljoner stämmor,
men låt mej höra din!
Min ovän i och kring mej
vill få mej i sin makt,
men du besegrat ondskan
och står vid vad du sagt.

3. Å Jesus, du har lovat
dem som står fast i tro
att där du är i himlen
ska också de få bo.
Och Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut -
så hjälp mej då att följa,
min Herre och min Gud!

Text: John Ernest Bode 1868 (52 år)
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

J Steurlein:

Se, tidens timglas sjunker

1. Se, tidens timglas sjunker, 
den mörka natten flyr; 
den morgon som jag väntat, 
Guds sommarmorgon gryr! 
Nyss tungt låg nattens skuggor, 
nu skimrar österns rand 
av ljus, som härligt strålar 
från Immanuels land!

2. Min Frälsare är källan 
som fyller mitt begär; 
hans kärlek här jag smakat,
mer skall jag dricka där.
Hans nåd är utan gränser, 
som en oändlig strand, 
där ljuset härligt strålar
i Immanuels land! 

3. Jag vet: jag är hans egen
jag vet att han är min.
Han bjuder mej att komma
i himlens glädje in.
På hans förtjänst jag bygger
och ej på lösan sand,
se, ljuset härligt strålar 
i Immanuels land.

4. Hans brud ser ej på dräkten
men på sin brudgum kär,
hon ser ej i en spegel 
men i hans ögon där,
ej på den skänkta kronan
men på en sårmärkt hand -
Guds kärlek härligt strålar
i Immanuels land.  


Text: Anne Ross Cousin
Musik: Chrétien Urhan

C Urhan:

O Herre, låt din ära

1. O Herre, låt din ära
få fylla detta hus
och var oss alltid nära
med Andens kraft och ljus!
Låt dem du här vill samla
få klarhet, hjälp och råd,
låt unga med de gamla
bli lösta av din nåd!

2. Låt alla som predikar
ditt ord i dessa rum
åt fattiga och rika
ge evangelium!
Låt oss din kraft erfara
och Andens gåvor giv,
låt ord och verk förklara
din lära och ditt liv!

3. Må riklig nåd du skänka
åt dem som samlas här,
långt mer än vi kan tänka,
så vi dej håller kär
och håller av varandra
och gör vad ordet lär,
ja, i ditt spår vill vandra
tills vi vid målet är.

Text: Ur Sionstoner 1935, bearb.
Musik: Hardenack Otto Conrad Zinck 1801 (55 år)

H O C Zinck:

O min Jesus, dit du gått

1. O min Jesus, dit du gått
där vill jag få vara,
fri från världen som mig blott
oro ger och saknad.
Du i himmelen berett...

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Anders Frostenson 1983 (77 år)
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), jfr 1697 års koralbok nr 319!

J Crüger:

Se nådigt till vår kyrka

1. Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god.
Giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar,
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

2. Giv kraft till våra präster
att samla till Guds hjord,
att största vikt de fäster
vid Herren Jesu ord:
Gör lärjungar av alla
som bor i denna värld.
Ja, rätta präster kalla
till Herrens stora skörd.

3. Lär kyrkans folk rätt lära
vart barn som blivit döpt.
Guds ord låt rätt frambäras
till dem som Jesus köpt
så dyrt, att de må vandra
mot himlens mål var dag
och älska högt varandra
i väntan på Guds dag.

4. Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

5. Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.



Text och musik: Hakon Långström 1986 (40 år)

(publ. med tillstånd)

Befall i Herrens händer (alt. koralform)

1. Befall i Herrens händer
din möda och din väg,
och hur sej världen vänder
hans ord i hjärtat äg!
Ty intet ord är givet
så fast som Herrens ord.
Din gärning tjänar livet
när den i Gud är gjord.

2. Här gäller det att verka
hans verk som dej har sänt,
och med hans Ande stärka
det liv hos dej han tänt.
Här gäller det att söka
först hans rättfärdighet
och med all id föröka
hans rikes härlighet.

3. Tro ej han löftet bryter,
tro ej han från dej flyr
då stormen mot dej ryter
och dundret kring dej gnyr!
Han går på stormens vingar,
han far på dundrets vagn
och själva skadan tvingar
att tjäna dej till gagn.

4. Var trofast! Natten dagas,
ren purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas
utav den Starkes hand,
som ur sitt tjäll Orion
och morgonstjärnan för
och nåden över Sion
i arladaggen strör.

5. Alltså Guds hjälp förbida
och räds ej mänskors hot!
Är Herren på din sida,
vem kan dej stå emot?
Sin kraft han dem förlänar,
som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar
för dem som älskar Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 

Musik: Strassburg 1539, bearb.  

Stå upp, stå upp för Jesus

''


1. Stå upp, stå upp för Jesus,
du som hans egen är!
Lyft fram hans kors, hans offer,
hans kärlek med dej bär!
Från seger och till seger
han leder dem som ber,
tills alla folk och stammar
sin hyllning honom ger.

2. Stå upp, stå upp för Jesus
och i hans styrka gå
att Herrens lov förkunna
och mörkrets härar slå.
I bönen hämta kraften,
Guds vapenrustning tag,
med Andens kraft gå framåt
och strid till segerns dag.

3. Stå upp, stå upp för Jesus!
Se, kampen blir ej lång.
I dag hörs stridens buller,
i morgon segersång.
Och de som övervinner
skall livets krona få;
med härlighetens konung
skall de regera då.


Text: George Duffield 1858 (40 år), sv. övers. A.H. 2014
Musik: George James Webb 1830 (27 år)


G J Webb:

På nåden i Guds hjärta

1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
jag nu allena bygger
min tro och salighet
och lever därför trygger,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

4. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

5. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.

Text: v. 1-3 C M Montin 1753 (32 år), v. 4-5 Carl Olof Rosenius 1844 (28 år), bearb. A.H. 2008 (OBS: bearbetningen i v. 5 är inte avsedd som en gärd åt Waldenströms försoningslära utan åt sammanhanget och det citerade bibelordets faktiska lydelse. Men det är ingen tvekan om att man, i motsats till W efter 1875, bör hålla samman de tre stora sanningarna om Jesu offerdöd att "Gud krävde offret, Gud gav offret och Gud var offret". Se t.ex. psalm 288:2 i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt:

Mitt hjärta ständigt sjunger

1. Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Från alla tunga bördor
har Jesus gjort mej fri.
Jag sökte länge ro och frid
och fann dem inte här,
men nu i Jesus själens strid
och ängslan ändad är.

2. Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Jag längtar att få lära
den nya melodi,
som en gång med ett mäktigt brus
likt starka böljors svall
till Lammets lov i Faderns hus
förklarad klinga skall.

Text: v. 1 A Vilén, v. 2 J Raitio, övers. M Nyberg
Musik: Finsk folkmelodi

Är färden något stormig

1. Är färden något stormig -
det går ju hem ändå!
Och når jag bara hemmet
skall jag min vila få.
Ty hur det är och kännes
med överträdelsen,
den väger ej upp gåvan:
den käre Frälsaren!

2. Att synden överflödar
och ofta stör min ro,
det får jag nogsamt känna,
det slipper jag att tro.
Men märk, att nådegåvan
dock gäller mycket mer,
ty synden är borttagen,
som jag i Ordet ser.

3. Vi har ju alla syndat
och dött när Adam dog,
men genom denne Ene
har vi fått övernog,
ty det som genom Adam
har kommit över oss
har Kristus själv borttagit
- nu slipper vi förgås.

4. Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet.

5. Upprättelsen är större
än fallet, Gud ske pris!
Och fastän jag vet intet
är Gud allena vis
och skall nu inte döma
och kräva mej igen
för skulden som betalats
av Sonen, Frälsaren.

6. Visst har vi skäl att fröjdas
och fira jul i tron,
ty Gud har inte skonat
sin egen käre Son.
Han är vår rätte Fader
- och trots vår uselhet
hans hjärta är detsamma,
förändras ej för det.

7. Han vet vad du behöver
och tänker jämt därpå.
Han ömt och strängt dej fostrar,
din arvsrätt visas så.
Om än han sej fördöljer
har han dej lika kär,
du barn och medarvinge
som nu i Kristus är.

8. Guds underliga ledning
går ändå därpå ut
att du skall frälsas, leva
och få ett saligt slut.
Var honom underdånig
i trons enfaldighet,
och allt blir väl, blott Kristus
är din rättfärdighet.

Text: Anders Nilsson 1895 (46 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Folkmelodi, upptagen av Oscar Wilhelm Berggren, tr. 1931

All världen nu sig gläder

 


1. All världen nu sig gläder
i ljuvlig sommartid.
Se, hur i högtidskläder
nu skimra berg och lid!
Se hur i solens strålar,
i färger utan tal,
nu blomstersmyckad prålar
var skog, vart berg, var dal!

2. Hör harposträngar klinga
och flöjters klara ton!
Hör änglaröster bringa
oss bud ifrån Guds tron!
Så må vi alla sjunga
vår sång med helig fröjd
och prisa med vår tunga
vår Gud i himlens höjd!

Text: Elias Beckman 1868
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)

Den blida vår är inne (alternativ koral)

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.
 

Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), 

Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 1816 (57 år)


J C F Haeffner:

Dej vare pris och ära

1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012, 2014
Musik: Johann Abraham Peter Schultz (1747-1800)

Min sång skall bli om Jesus

 

1. Min sång skall bli om Jesus,
den enda tröst jag vet.
Han kröner mina dagar
med nåd och trofasthet.
Han lär mitt hjärta sjunga,
han är ju själv min frid.
Min sång skall bli om Jesus
i klar och mulen tid.

2. Min sång skall bli om Jesus,
det blödande Guds Lamm
som gått för mej i döden
och hängt på korsets stam.
Min sång skall bli om Jesus
när jag i stilla ro
besinnar vad han gjort mej
och i hans frid får bo.

3. Min sång skall bli om Jesus
som än bevarar mej
och med sin nåd och tuktan
mej håller kvar hos sej.
Att jag ej går förlorad,
det gör hans trofasthet.
O, skulle jag ej tacka
i evighet för det?

4. Min sång skall bli om Jesus
på vägen hem, tills jag
står frälst och glad och salig
hos honom själv en dag.
Och där i Edens lunder,
vid livets klara flod,
min sång skall bli om Jesus
som löst mej med sitt blod.

Text: Fanny Crosby-van Alstyne 1875 (55 år)
Musik: William Howard Doane 1875

Jag lyfter mina händer (dalakoral)

1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Dalakoral från Mora (upptecknad av kpr Axel Gustafsson)

Förunderligt och märkligt

1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!

Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) Oscar Mannström 1934 (59 år)

Musik: Carl Nielsen 1919 (54 år) alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta").

C Nielsen: 

O Gud, all sannings källa

1. O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt skall gälla
i himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
så får du hjälp av mig."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dig.

2. Vad lindring i min smärta
att lita på din nåd
och anförtro mitt hjärta
åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde
i Jesu Kristi namn,
jag fick vad jag begärde:
en tillflykt i din famn.

3. Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är;
jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

4. Jag skall ej övergiva
det enda hopp jag har.
Min tröst skall det förbliva
att ropa till min Far.
Förtvivlan, håll dig fjärran!
Till avgrund bär din stig.
Jag släpper icke Herran
förrn han välsignar mig.

Text: Per Olof Nyström 1814 (50 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1546, alt. mel. från Leksand (efter Tusen Anna Persson, Tibble)

O huvud blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löven före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. v. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)

Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), sats efter J S Bach (1685-1750)

En liten stund med Jesus

Preludium: 


Koral:



1. En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt!
När jag är trött av vägen
och allt som möter mej,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sej.

2. En liten stund med Jesus,
när synden gör mej ve
och otron vill mej hindra
att blott på ordet se.
En liten stund med Jesus,
och bördan lyftes av
och faller från min skuldra
i Kristi öppna grav.

3. En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

4. En liten stund med Jesus,
vad frid den har med sej,
när kärlekslösa domar
av mänskor sårar mej.
Om missförstådd och sargad
från vänners krets jag går,
en liten stund med Jesus
dock helar alla sår.

5. En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sej,
vad lust den ger att vandra
den väg han visar mej,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan
av vilan i hans famn.

6. Så ge mej, käre Herre,
ja, ge mej ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
- och allt, ja, allt är gott.

Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år), ngt bearb.

Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

Jag lyfter mina händer

1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år), alt Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)