1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.
2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.
3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg.
4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser
har himlens ljus och fred.
5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.
6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.
7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.
8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.
9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.
10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.
11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,
12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!
Text: Elias Blix 1875 (38 år), sv. övers. A.H. den 3 juli 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1875 (63 år)
L M Lindeman:
