Gud, jag hör hur torra länder

1. Gud, jag hör hur torra länder
kan välsignat gröna stå.
Ymnigt regn ditt folk du sänder,
låt mej några droppar få!
Mej också,
mej också,
låt mej några droppar få!

2. Far i himlen, kan du glömma
att jag syndat mot dej så?
Fast du kunnat mej fördöma
låt mej åter nåd nu få,
mej också,
mej också,
låt mej åter nåd nu få.

3. Jesus kär, gå ej förbi mej,
låt mitt rop ditt öra nå,
kom och ta din boning i mej,
kom och rena mej också,
mej också,
mej också,
kom och rena mej också.

4. Ande god, kom hit och skala
bort mitt hjärtas hårdhet då.
Om min Herre Jesus tala,
om hans verk för mej också,
mej också,
mej också,
om hans verk för mej också.

5. Har i synd jag velat sova
och ej dina vägar gå,
ratat himlens rika gåva,
fräls, förlåt och fyll mej då,
mej också,
mej också,
fräls, förlåt och fyll mej då!

6. Faderns kärlek utan gränser,
Kristi blod som ska bestå,
Andens dop och nåd som glänser
strömme över mej också,
mej också,
mej också,
strömme över mej också.

7. Med din nåd, förmer än drömmar,
bind mitt hjärta, Gud, vid dej.
Medan livets vatten strömmar,
Gud, välsigna också mej,
också mej, 
också mej,
Gud, välsigna också mej. 

Text: Elisabeth Codner 1860 (37 år), sv. övers. Erik Nyström, A.H.
Musik: William Batchelder Bradbury 1862 (46 år


W B Bradbury:

Sjung i stilla morgonstunder

1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!

Text: Elias Blix 1891 (55 år) "Syng i stille morgonstunder", övers. A.H. 2013
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1862 (50 år)

L M Lindeman:

Vem är den stora skaran där

1. Vem är den stora skaran där,
med palm i hand?
Var hjässa segerkrona bär
på evighetens strand.

2. I rena, vita kläders glans
den står för Gud
med oförgänglig bröllopskrans
liksom en smyckad brud.

3. Den skaran kom från livets strid,
från tidens nöd.
Dess väg har gått till himlens frid
igenom salig död.

4. Ett tecken på var panna klart
du flamma ser.
Förr var det dolt, nu uppenbart,
vad glans åt dem det ger!

5. En gång som främlingar de gått
i ökenland.
De livets smärtor smaka fått
och bränts av solens brand.

6. Från syndens väg de vikit av
till Lammets spår.
Sitt kors de burit till sin grav,
det var en vandring svår.

7. Nu är den slutad. Inför Gud
de står med fröjd
och höjer segersångens ljud
i ljusa himlens höjd.

8. Och deras jubel slut ej tar
till evig tid.
De är nu hos sin Gud, sin Far,
i salighet och frid.

Text: Gösta G:son Lewenhaupt 1855 (64 år), ngt bearb.

Musik: G G Lewenhaupt 1862 (71 år) - här i jämn fyrtakt enligt Sionstoner 1935 och inte enligt den blandade taktarten i 1939 års koralbok (där tredje och fjärde takterna förkortats till tretakt).