Visste naturen att världarnas Herre

1. Visste naturen att världarnas Herre
låtit sej föda i krubba och stall,
alla dess alster, så större som smärre,
skulle sej fröjda med himmelen all.
Lummiga ekar och dalar och lunder,
skuggrika parker på bördiga fält
skulle då lyssna till frälsningens under:
//: Skaparen uppslår på jorden sitt tält ://

2. Visste min cittra att Gud i en linda
ligger och sover så sött som ett barn,
visste min harpa Gud låtit sej binda,
vilar i krubban på hö och på skarn,
själva de stämde sej, började klinga,
lockande alla att höra sitt ljud,
starka cymbalen sej själv skulle tvinga,
//: spela för himlen och lova vår Gud ://

3. Kände den blinda och lomhörda världen
fröjden därav att Guds Son blivit född,
aldrig den sökte sin glädje i flärden,
aldrig den vore så trög och förströdd,
utan då tänkte båd´ gamla och unga:
glädjen i snarorna dåraktig är,
men när nu Jesus löst hjärta och tunga
//: ljude hans lov både fjärran och när' ://

4. Märk vem som kommer att världen försona:
himmelen öppnas och Gud stiger ned!
Frihet och seger och rike och krona
gives med Sonen, se, Gud är ej vred!
Se hur de rika välsignelsens floder
släcker förbannelsens frätande glöd!
Märk vad det gäller att Gud blir vår broder,
//:löser från skulden,dess dom och dess nöd://

5. När jag den hemlighet rätt överväger:
Herren blir född och stängs in i ett rum
- fastän han snart ingen viloplats äger -
tanken blir matt, och min tunga blir stum.
Samlar jag än alla krafter i själen,
stilla till slut i förundran jag står.
Gud böjer ner sej och upphöjer trälen,
//: höghet, som ingen i världen förstår ://

6. Se hur de äldste för tronen nedfaller,
häpnande här vid Guds vägar och råd!
Hör, hur den himmelska lovsången skallar,
när för oss arma förkunnas Guds nåd!
Lyssna, då änglarnas saliga skara
stämmer sin harpa att fira vår fest!
Skulle vi inte av hjärtat då svara:
//: var nu välkommen, vår himmelske gäst! ://

7. Kom då, min Jesus, välkommen till jorden,
att i mitt ställe fullborda Guds lag,
så jag bland helgon får sitta vid borden,
Herre, en gång på fulländningens dag.
Du har ju tecknat mej på dina händer,
därför jag vet att jag rättsligt är fri,
lever på nåd och hur allting sej vänder
//: vet att för evigt jag lycklig skall bli ://


Text: Haquin Enroth 1768 (46 år), bearb. A.H. 2007
Musik: Johan Leonard Höjer 1868 (53 år)

L Höijer:

Helige Ande, kom till oss från ovan

1. Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)

O Ahnfelt:

Långt lyser arvet

1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt ha de släpar och strävat och famlat;
arvet sig ökat, tills skatten blev full.
Vem skall väl äga den? Ack, vad det strides
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad det kämpas och blödes och lides!
Skiften, I bröder, som syskon er skatt.

2. Den som vill äga och samla och gömma
äger till sist blott förgängelsens mull.
Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma:
vissnade löv blir hans samlade gull.
Dela och giv: de som dela och giva
vinna sitt arv till det skönaste pris.
Själva i givandet rikast de bliva.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike
gav oss sitt arv intill yttersta skärv.
Vorden den ringaste tjänares like,
vann han vårt släkte till evigt förvärv.
Bröder, I bröder till Människosonen,
smälten hos honom all hjärtanas is!
Delen så ut av de himmelska lånen.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

4. Arvet av nåd och rättfärdighet tagen,
delen det ut åt en hungrande värld.
Ut som hans skatteutdelare dragen;
själv skall han råda och leda er färd.
Delen, I himmelens arvingar alla,
tills på vår jord genom töcken och dis
paradis glimtar och skrankorna falla.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938)

Musik: Richard Norén (1847-1922)