Evigt innan himlens fäste

1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.

2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.

3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.

4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.


5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582

Älskar barnet modersfamnen

1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
föres till en evig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mig fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mig från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mig trög och kall
och jämt kommer mig på fall!

5. Men om dig, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mig nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dig böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist skall hädanfara,
var hos mig, du vän så god,
i min själ dig själv förklara,
stärk och gläd mig med ditt blod.
Låt mig för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dig i himlens höjd!

Text: Johan Kahl 1745 (24 år, han dog 1746), bearb. A.H. 2008
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Gud, ditt folk är vandringsfolket

1. Gud, ditt folk är vandringsfolket.
Själv du mitt ibland oss går...

Text: William Williams 1745 (28 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: John Hughes 1905 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Kom till högtid

1. Kom till högtid! - I Guds gårdar
vila bjuds från livets id.
Herren än de sina vårdar,
står dem bi i stormig tid.
Gud den trötte skänker vila,
frid och stilla sabbatsro,
styrka för hans svaga tro.

2. Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men om kolen föres samman,
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med en enad röst
ber till Gud om nåd och tröst.

3. Kom till högtid! - Käril tomma
fyller Herren nu som förr.
Gud välsignar sina fromma,
öppnar för dem ordets dörr,
smörjer dem med glädjens olja,
när de i sin Herres hus
mättas av hans nåd och ljus.

4. Kom till högtid! - Mottag ordet,
ordet ifrån Herren själv.
Drick vid helga nattvardsbordet
styrka utur nådens älv!
Ur de rika frälsningsbrunnar
får du ösa liv och frid,
hälsokraft till evig tid.

5. Kom till högtid! - Herren bjuder
in till frälsning världen all.
Allmaktsordet redan ljuder,
bådande det ondas fall.
Men så långt som solen lyser
går hans nådebudskap ut,
segrande till tidens slut.

Text: Nils Hylander, ngt bearb. 1986 (v. 5)

Musik: "Vänligt över jorden glänser"

Jesus ha i ständigt minne

1. Jesus ha i ständigt minne,
vill du bli Guds barn och vän.
Jesus bär i hjärtat inne,
Jesus ha för ögonen.
Vid din möda, vid din vila,
i din glädje, i din nöd:
se på Jesu liv och död.

2. Se på Jesus, då upplivas
tro och kärlek i din själ.
Till allt gott du då ska drivas,
när du ser hur han gjort väl.
Verka såsom han i tiden
det som evigt frukter bär.
Verka medan dagen är.

3. Se på Jesus när du döden,
när du domen för dej ser.
Jesus än i sista nöden
ger den frid ej världen ger.
Bed som han och böj ditt huvud:
Jesus fullgjort allt för dej,
Jesus tar din själ till sej.

Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år)
Musik: "Vänligt över jorden glänser", troligen svensk 1694