1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!
2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.
3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.
*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!
Text: William Whiting 1860 (35 år)
Musik ("Melita"): John Bacchus Dykes 1861 (38 år)
J B Dykes:
