Se fågeln som sitter på gungande gren

1. Se fågeln som sitter på gungande gren!
Den sjunger så vackert en visa
om honom som danat den skuldfri och ren.
Sin Skapare vill den få prisa
med gåvan som blivit den given.

2. Ej sår den, ej skördar, ej samlar den in
i ladan för sej och de sina,
men aldrig den nedslås av sorg någonsin,
den har ej för framtiden pina
och saknar ej något för dagen.

3. O må jag som fågeln var gryende dag
med lovsång och tacksamhet börja.
Om än jag är liten och ringa och svag
behöver jag ändå ej sörja,
för jag är ju barn här i huset.

4. Jag mer är än fågeln och liljan i skrud,
som vissnat då afton det blivit.
I Kristus jag är ju en utkorad brud,
med löfte om eviga livet.
Nog får jag min lott här på jorden.

5. O skulle jag ängsligt på denna Guds jord
för föda och klädedräkt sörja?
Nej, också för mej dukar Herren sitt bord,
blott hedningen därom må spörja;
jag har ju en Fader i himlen.

6. Han klädde mej i sin rättfärdighets skrud
och aldrig mej nånsin förgäter.
Jag gläds att jag fått om hans trofasthet bud:
var dag han mej troget tillmäter
allt vad jag för dagen behöver.

7. För morgondan slipper jag oroa mej,
var dag har ju nog av sin plåga.
Min Fader den omsorgen tagit på sej,
och annat kom aldrig på fråga.
Jag mer är än fåglarna alla. 

O må Jesussången klinga

1. O, må Jesussången klinga 
ljuvligt över berg och dal 
som ett återljud av sången 
ifrån Lammets bröllopssal! 
Givs det intet annat ämne 
för de frälstas sång en gång, 
o, då vill jag ej på jorden 
sjunga någon annan sång! 

2. Fri som blomman på sin tuva, 
glad som fågeln på sin kvist 
vill jag leva för att sjunga 
blott om dig, o Jesus Krist, 
vill jag leva för att fröjdas 
av din godhet mer och mer 
och få prisa högt den kärlek, 
som du än så rikt mej ger. 

3. Alla synder du förlåter, 
helar brister dag för dag, 
alla synder, alla brister - 
vilken tröst för mej så svag! 
Vem är den, som vill fördöma, 
när du säger: gå i frid; 
och med nåd och kraft mej kröner 
särskilt för var särskild strid? 

4. Hur det mörknar, hur det stormar, 
du är ljus och tillflykt nog, 
du som helvetet och döden 
i din död för evigt slog. 
Under dina vingars skugga
är så lugnt, så tryggt, så gott, 
och jag är så väl beskärmad 
inom detta fasta slott. 

5. O, så bort med alla tvivel: 
så som Fadern älskat dej, 
så ska du, o Jesus, även 
intill änden älska mej! 
Och du kan ej dö, ej svika 
så som andra vänner, nej, 
vad du lovat mej, det gör du, 
vad du sagt, du sviker ej. 

6. O, så vill jag inte sörja, 
själv du sörja vill för allt, 
du som ger vad jag behöver 
och däröver tusenfalt! 
Mej ska intet, intet fattas, 
nöd och nåd ska följas så, 
att jag dej för trofast delning 
av dem båda tacka må.

Text: Lina Sandell 1864 (32 år)
Musik: Jonas Andersson

Tack för ditt löftesord

Tack för ditt löftesord,
ljuset från dej,
tack för ditt rika bord,
dukat för mej.
Tack för ditt dyra blod,
tack för din Ande god,
tack för ditt tålamod,
Herre, med mej.

Text: Lina Sandell 1859 (27 år)
Musik: Jonas Andersson

Vem klappar så sakta i aftonens frid (alt. koral)

1. Vem klappar så sakta i aftonens frid
på ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid,
för själens förborgade smärta?

2. Måhända du hörde det klappandet förr
och den rösten?
Säg, dröjer du ännu att öppna din dörr
för livet, för himmelska trösten?

3. Du känner det ofta så ödsligt och kallt
mitt i världen.
Du känner det nästan som fattades allt,
trots glansen av yrande flärden.

4. Var ros här på jorden sitt törne ju har,
men den friden
som Jesus dej ger intet törne har kvar,
när dagen en gång är förliden.

5. Vad är väl på jorden all ära och glans
och all lycka
mot lyckan och äran att helt vara hans
och låta av honom sej smycka?

6. Så öppna i dag för den vän som så huld
dej begåvar
med skatter långt bättre än finaste guld
och krona och rike dej lovar!

Text: Lina Sandell 1870 (38 år)
Musik: Jonas Andersson

J Andersson:

Det är så tryggt att vara

1. Det är så tryggt att vara
i nådens fasta borg,
där når mej ingen fara,
där räds jag ingen sorg.
Och denna borg du är,
o Herre Jesus kär!

2. Mej hämnden inte hinner
i din försonings famn.
I striderna jag vinner
i kraft utav ditt namn.
Du ger mej sköld och skydd
tills stridens dag är flydd.

3. Må ingenting mej rycka
ut ur din trogna hand!
Må ingen jordisk lycka
mej fängsla med sitt band,
att jag så glömmer dej.
Nej, bli du allt för mej!

4. När stormen stark ses vina
och faran kring mej går,
håll då min hand i dina
så jag mitt prov består.
Och när i dej jag dör,
mej evigt saliggör!

Text: Gustaf Emanuel Beskow
Musik: Jonas Andersson 1889 (38 år)


J Andersson:

Sjung en liten sång

1. Sjung en liten sång! 
Det kan mången gång 
alla dina bördor lätta. 
Är du trög och kall, 
sjung i alla fall! 
Kort är tiden efter detta. 
Se på Jesu kors, där hängde han för dej, 
hur ska då hans kärlek kunna ändra sej? 
Sjung en liten sång! 
Det kan mången gång 
alla dina bördor lätta. 

2. Sjung på barnavis 
Herrens lov och pris! 
Änglar stämmer in i sången. 
Inför Lammets tron 
höjs nu samma ton. 
Lammets sång är känd av mången. 
Är han inte värd att evig ära ha, 
som oss friköpt med sitt blod - halleluja! 
Sjung på barnavis Herrens lov och pris! 
Änglar stämmer in i sången. 

3. När jag tröttna vill, 
skyndar Jesus till 
för att mej och bördan bära. 
Kommer jag i nöd 
får jag hjälp och stöd, 
ty min Jesus är mej nära. 
Beder jag, så vet jag: Jesus hör min bön. 
Lider jag med honom får jag kronan skön. 
När jag tröttna vill 
skyndar Jesus till 
för att mej och bördan bära. 

4. Tänk en sådan vän, 
som så älskar den 
som gjort honom sådan smärta! 
När för Gud han står 
med de djupa sår, 
bär han mej uppå sitt hjärta. 
Ingenting skall skilja mej från honom mer, 
han är min och jag är hans vad än som sker. 
Tänk en sådan vän, 
som så älskar den 
som gjort honom sådan smärta! 

5. Där i himmelen 
får jag se min vän 
bland de frälstas stora skara. 
Där jag salig står, 
där jag säga får: 
Herre, här är gott att vara! 
Där ska jag av nåd bli Herren Jesus lik, 
himlens glädje gör mej outsägligt rik! 
Där i himmelen 
får jag se min vän 
bland de frälstas stora skara.


Text: Fredrik Engelke 1883 (35 år), bearb.
Musik: Jonas Andersson, tr. 1907 (56 år)

J Andersson:

Till 100-årsminnet av Jonas Andersson: Ge din ungdomsdag åt Jesus

1. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
som så älskar dej
att för dej han gick till korset
och tog allt på sej.

2. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
då blir glädjen sann,
ingen annan här på jorden
så oss glädja kan.

3. Ge din ungdomsdag åt Jesus,
ge dej fritt och glatt
åt hans tjänst, varhelst på jorden
han dej än har satt.

Text: Lina Sandell 1897 (65 år), bearb. A.H. 2016
Musik. Jonas Andersson tr. 1907 (56 år)

J Andersson:

Du bjuder mig, o Jesus, till ditt bord

1. Du bjuder mej, o Jesus, till ditt bord,
och se, jag kommer på ditt eget ord!
Men när inför ditt ansikte jag träder,
o, kläd mej själv i dina högtidskläder!

2. Gör din rättfärdighet så helt till min,
som du en gång min synd gjort helt till din.
Ja, må din laguppfyllelse och lydnad
för evigt bli min salighet och prydnad.

3. Och i det bröd och vin du räcker mej,
låt mej i tron på nytt få motta dej
till evigt liv, till verklig trosförening
med dej i fullaste och högsta mening.

4. För mej, för mej du gav ditt eget liv,
för mina synders skull - o Herre, giv
att jag må fatta något av de orden
som öppnar himlen redan här på jorden!

5. För mej du offrad blev på korsets stam,
ett heligt, felfritt och gudomligt Lamm.
För mej har du fullbordat hela lagen
och fört rättfärdighet och frid i dagen.

6. Så låt ej otron nu få hindra mej
att fira glädjefest i tron med dej!
Förlåt och hjälp - välsigna och bevara
och mer och mer dej själv för mej förklara!

Text: Lina Sandell 1885 (53 år)
Musik: Jonas Andersson 1886 (35 år)

L Sandell:


J Andersson: 

Blygs du för din Herre Jesus

1. Blygs du för din Herre Jesus,
han som tog din synd på sej?
Se, han blygdes likväl inte
att av kärlek dö för dej!
Vågar du ej låta märka
att du håller kärt hans namn?
Han på korset vågat mera
när han öppnat dej sin famn.

2. Räds du för en liten smälek,
fast den inte blir din död?
Se, han räddes ej för hånet,
när han tog på sej din nöd!
Vill din själ sej dra tillbaka
för att ha en ostörd frid?
Se, han drog sej inte undan
när det gällde kamp och strid.

3. Skäms du för hans arma vänner,
kan blott fel hos dem du se?
O, då skäms du ju för honom,
som är vän till syndare!
Men besinna nu på allvar:
vem är han och vem är du?
Han är Herren Gud allsmäktig,
du ett ringa stoftkorn ju.

4. Hör, ja, hör vad själv han säger:
"Den som blyges vid mitt ord,
se, för honom skall jag blygas
inför himmel och för jord.
Men den som mitt namn bekänner
inför mänskor, lyssna till:
för min Fader och hans änglar
jag hans namn bekänna vill."

5. Den ej vågar kan ej vinna.
Den är mot som ej är med.
Är du rädd att offra något,
träd då strax ur stridens led!
Har du hittills kunnat blygas
för din Frälsare så god,
blygs då ej att återvända
och bli salig i hans blod!

Text: Lina Sandell 1860 (28 år)
Musik: Jonas Andersson i Ölsund 1889 (38 år), jfr den finländska koralvarianten av hans melodi.

J Andersson:

Lev för Jesus (alt. koral)

1. Lev för Jesus, inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Lev för Jesus, världens tävlan,
rykte, rikedom och glans
skänker aldrig åt din ande
ens en timmes frid som hans.

3. Lev för Jesus - ge åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

4. Ge dej helt, för det begär han,
själv han gav sej helt åt dej,
när han fattig och föraktad
led och dog för dej och mej.

5. Ge dej helt, för det har ingen
än förlorat något på!
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå.

Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Jonas Andersson i Ölsund 3/1 1878 (27 år) 

J Andersson: 

Klaga ej, om jordens sommar

1. Klaga ej om jordens sommar
hastigt blir i höst förbytt!
Allt är nåd: den dag som kommer,
likasom den dag som flytt.

2. Frukta ej om mörka skyar
kring ditt huvud samlar sej!
Vet, din käre, trogne Fader
ock i stormen nalkas dej.

3. Vet, om glädjens solsken länge
skiner på din örtagård,
vissnar snart de ädla frukter
och dess mark blir torr och hård.

4. Nådens plantor, se, de fordrar
regn och solsken dag från dag.
I ett ständigt solsken växer
plantor av ett annat slag:

5. törnen som fördärvar jorden,
tistlar som dej stinger blott,
ogräs som förkväver grödan
och till ingenting är gott.

6. O så klaga ej då himlen
mulnar till ett nåderegn.
Står du inte under stormen
kvar i samme Faders hägn?

7. Klaga ej om trädens rika
lövverk skulle falla av,
kanske skymde det din utsikt
åt det hem dej Jesus gav.

8. Herren glömmer ej de sina,
räknar varje deras tår,
och på jordens höst och vinter
följer evighetens vår.

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Jonas Andersson i Ölsund

J Andersson: 

Så älskade Gud världen all (alt. koral)

1. Så älskade Gud världen all,

att han utgav sin ende Son,

att var och en som på honom tror

skall få ett evigt liv.

2. Ty däri består kärleken,

ej att vi hade älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och givit oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist

att på honom vi skulle tro,

att genom honom vi leva må

och älska för hans skull.

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år) efter evangelisten Johannes.

Musik: Jonas Andersson i Ölsund 1875 (24 år) 

J Andersson: 

Nu stiger solen fram (alt. koral)

1. Nu stiger solen fram

ur österns portar,
förgyller bergens rand

och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,

i lovsång kläd dig...

Text: Thomas Kingo 1674 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik: Jonas Andersson 1884 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J Andersson i Ölsund: 

Nu stiger solen fram (alt. koral)

1. Nu stiger solen fram

ur österns portar,
förgyller bergens rand

och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,

i lovsång kläd dig...

Text: Thomas Kingo 1674 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik:  Jonas Andersson i Ölsund 1879 (28 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] 

J Andersson: 

Så älskar Gud (till 100-årsminnet av J Anderssons död)

1. Så älskar Gud,
att han sin Son oss givit,
som på hans bud
en Frälsare oss blivit.
Så älskar Gud,
så älskar Gud!

2. Så älskar Gud,
att Kristus dött för alla
och till sin brud
en fallen värld vill kalla.
Så älskar Gud,
så älskar Gud!

3. Så älskar Gud,
o må vi det besinna,
att lovets ljud
må fram till honom hinna.
Så älskar Gud,
så älskar Gud.

Text: Lina Sandell (1832-1901)
Musik: Jonas Andersson den 8 februari 1897 (45 år)


J Andersson: 

Det är så gott att om Jesus sjunga (alt. koral)

1. Det är så gott att om Jesus sjunga,
hans godhet prisa, hans nåd förkunna,
i sången säga: vad han är god,
som oss har löst med sitt dyra blod!

2. Jag har förlossning igenom blodet.
Guds löfte har jag bestämt i ordet,
att Jesus friköpt mej som jag är,
att evig kärlek han till mej bär.

3. Vad skulle jag då nu mer begära?
Hans brud jag är ju, den täcka, kära.
När blodet nedflöt från korsets stam,
Guds dom blev verkställd, vår synd försvann.

4. Ej under då om jag nu vill sjunga
hom vännen Jesus med frigjord tunga,
ja, börja litet att sjunga här,
tills jag för evigt får sjunga där.

5. Han ger härnere vad jag behöver
och himlaarvet blir ändå över,
tills hem till honom jag snart får gå
att saligheten tillträda få.

6. Vad han har lovat är fast som döden,
han är densamme i lust och nöden.
Han kan ej ljuga, ty han är Gud,
han kan ej glömma sin kära brud.


Text: Anders Nilsson d. ä. 1860, P A Olsson 1861, bearb.
Musik: Ur Lofsånger och Andeliga Wisor i Nådene 1874, alt. Jonas Andersson 1889 (38 år)

J Andersson: 

Stilla, stilla, låt din stridssång tystna

1. Stilla, stilla, låt din stridssång tystna.
Glöm din oro, glöm din sorg, din strid.
Vila på din åra, lyssna, lyssna,
vilka toner nu i kvällens frid!
Hör, det sjunger i den stilla kvällen,
Skaparns ära sjungs av himlens här.
Tusenstämmigt eko går ur fjällen,
vida havet fram sin lovsång bär.

2. Dröm dej in i arvets rymd där oppe,
rik, oändlig, ljusfull, helig, ren;
oceanen, droppe född ur droppe
är oändlighetens återsken.
Dröm dej dit, där tronens glashav låter
den som övervunnit skåda ned
i Guds väsens djup. O du, som gråter,
torka tåren och din Gud tillbed!

3. Tänk dej dit, där du en gång skall smaka
som en drömmande de sällas ro,
där du slipper att i stridsdräkt vaka,
där du trygg uti Guds stad får bo!
Då, vad här du sett i bilder bara,
breder där sin prakt för Lammets brud,
där serafer och keruber svarar:
helig, helig, helig är vår Gud!

4. Har du sorg, låt den ej trycka ner dej,
bjuds dej glädje, ta den mot av Gud:
redan här så mycket gott han ger dej,
evig glädje väntar himlens brud.
Sorgen fostrar, fostre den din ande;
glädjen, helgad, är en skänk åt tron.
Bruden redan här sin lovsång blande
med den stora skaran för Guds tron.

5. Herre Jesus, du som, dödad vorden,
med ditt blod oss återlöst åt Gud,
dej lovsjunge himlarna och jorden
för rättfärdighetens skänkta skrud!
O min Gud, låt också mej få tjäna
och få tillbe dej var dag, var stund!
Hjälp mej bli i tro vid detta ena:
Jesus Kristus är all sällhets grund!

Text: Emilia Ahnfelt-Laurin, ngt bearb. 2012
Musik: Jonas Andersson

J Andersson: 

Över Galileiska sjön

1. Över Galileiska sjön
nattsvart mörker låg,
vilt en farkost drevs omkring
på dess vreda våg.
Skräck och fasa rådde där.
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
milt hans hälsning ljöd.
För hans fot den vreda våg
nu helt lydig låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
viska till mej, Jesus kär:
"Räds ej, det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"

Text: Lilly Lundequist (1847-1925), ngt bearb.

Musik: Jonas Andersson

J Andersson: