Självspelande koralbok till minne av Johan Dillner (1785-1862), som för ökad koralkännedom startade kyrkokör samt spred ensträngat "Psalmodikon" med noter i sifferskrift. För att se bloggarkivet, klicka på pilarna till vänster om årtal resp. månad (ej på själva årtalet/månaden). Register finns längst ner. Ev. rättelser och andra synpunkter skickas till andreas.g.holmberg@gmail.com
1. Jesu namn begynna skall våra företag, styrka oss i livets kall, helga mödans dag, ty han är den som ger krafter till allt gott och åt troheten sin lott i himmelen. 2. Jesu namn bevara skall i en farlig värld våra fötter ifrån fall, hjärtat ifrån flärd, ty han är den som den onde övervann och oss leda vill och kan till himmelen. 3. Jesu namn bemanna skall vårt beklämda bröst, när vi under sorgens svall suckar efter tröst, ty han är den som oss lugnar och oss lär att den smala vägen bär till himmelen. 4. Jesu namn betrygga skall våra böners ljud, att vid nådens fotapall våga nalkas Gud, ty han är den som oss Faderns nåd berett, barnaskapet återgett i himmelen. 5. Jesu namn besegla skall livets kamp och strid, när vi efter prövning all får gå hem i frid, ty han är den som utplånat all vår skuld och oss möter evigt huld i himmelen. Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. 2012 Musik: Johann Rudolph Ahle 1662 (37 år)
1. Jerusalem, du högtbelägna stad, till dej min längtan står! Till dej min tanke ilar fri och glad, till dej min ande trår! Från jordens djupa dalar, där dunkel döljer dej, till dina ljusa salar mitt hjärta lyfter sej.
2. Säg, vilka är väl de som strålar där i klädnad vit som snö? Det är de trogna som Guds helgon är och fått i Herren dö. Bland dem mej Herren skänker ett rum i helig frid, där ingen mera tänker på sina tårars tid. 3. Profeter och apostlar ser jag där, martyrer utan tal, som Kristi kors i trohet burit här i glädje och i kval. De avstod egen vinning, nu står de utan men med strålar kring sin tinning i Herrens klarhets sken.
4. Får jag en gång, av Herrens nåd upphöjd, gå in i paradis, mitt sinne fylls av salighet och fröjd, min mun med lov och pris! Halleluja min tunga bär fram i helighet, får Hosianna sjunga en salig evighet. 5. Av jubelklang, av sköna instrument och körer utan tal, ja, av musik som ingen här har känt vibrerar glädjens sal, av stämmor i miljoner där ingen stumnar mer, av evigt nya toner då Herren själv vi ser. Text: Johann Matthäus Meyfart 1626 (36 år) "Jerusalem, du hochgebaute Stadt", sv. övers. C A Torén 1887, Edvard Evers 1903, Svante Alin 1903, Paul Nilsson (1914), A.H. 2012 Musik: Melchior Franck 1663, preludium Henry Weman (orig. i D-dur, publ. med tillstånd), jfr preludiet av Max Reger (1873-1916).
1. Var kristtrogen fröjde sig utav hjärtat innerlig. Gud är oss misskundelig; han är oss när, hans härlighet vi sågo. Här vi skådat vad oss bådat Gabriel. Eja! Eja! Guds ord är nu vordet kött. Av en jungfru är det fött. Halleluja! Oss är född Förlossaren, förbarmaren i Israel. Gud blev man, själv Herren, han blev här en träl. Ljuvlig hamn är oss hans namn: Immanuel! Han oss bjuder frid och fröjd och evigt väl.
2. Utav Jesse rot en gren, föddes utan syndamen Guds Son av en jungfru ren. Han är oss när, hans härlighet vi sågo.
3. Priser Herren, kvinnor, män, ärer denne Konungen. Sjunger denna lovsången: Han är oss när, hans härlighet vi sågo.
*4. Sion, nu med själ och röst lova Gud, din enda tröst, som dig haver återlöst. Han är oss när, hans härlighet vi sågo. Här vi skådat vad oss bådat Gabriel. Eja! Eja! Guds ord är nu vordet kött. Av en jungfru är det fött. Halleluja! Oss är född Förlossaren, Förbarmaren i Israel. Gud blev man. Själv Herren, han blev här en träl. Ljuvlig hamn är oss hans namn: Immanuel! Han oss bjuder frid och fröjd och evigt väl. Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586 Musik: Medeltida/Wittenberg 1543, preludium av Richard Faltin (1835-1918)
1. Genom lidande till seger är den väg som Jesus gått, och en annan väg att vandra vi ej heller löfte fått. Se, då Israel skall tåga hän till löftets sköna land, vägen full av nöd och fara går igenom öknens sand!
2. Genom lidande till seger går missionens väg också. Jesu sändebud, de måste alltid i hans fotspår gå. Himmelrikets säde lägges obemärkt i tårdränkt jord. Kornet måste dö i mullen, men får liv på Herrens ord.
3. Genom lidande till seger! Ja, till seger vägen går, om än stundom tåren bränner, om än striden blir oss svår. Jesus segrade i döden, Israel vann löftets land, och de frälstas glada skara stod en gång på stormig strand.
4. Genom lidande till seger! Sjung, ja sjung med kraft och mod! Sjung om seger mitt i kampen, blott i kraft av Jesu blod! Segra skall hans verk på jorden över mörker, synd och nöd, segra i vartenda hjärta som fann liv i Jesu död. Text: Hedvig Posse 1887 (26 år) Musik: Felix Mendelssohn-Bartholdy (1809-1847), förspel (preludium) Richard Faltin (1835-1918) F Mendelssohn:
1. En jungfru födde ett barn i dag, det vi skola prisa och ära. I det haver Gud ett gott behag och bjuder oss höra dess lära. Och vore ej det barnet fött, förtappat bleve då allt kött, nu frälsning bjuds åt alla. Pris vare dig, o Jesus Krist! Du är vårt enda hopp förvisst; vi för din fot nedfalla.
2. De herdar vaktade deras hjord i markene, där de lågo. Där fingo de höra ängelens ord, och Herrens klarhet de sågo: "Stor fröjd åt eder bådar jag, stor fröjd åt alla, ty i dag är Kristus födder vorden, som Herren är i Davids hus. Si, ljuset av Guds klarhets ljus har uppgått över jorden."
3. De himmelska härar med högan röst begynte med ängelen sjunga. De lovade Gud med glädje och tröst, med helig, odödelig tunga: "Pris vare Gud i höjdene, frid vare ock på jordene och människor god vilje." Pris vare Gud! Sin nåd och fred, den han med Sonen sände ned, han aldrig från oss skilje.
1. Höga majestät, vi alla för dina fötter nederfalla. Ditt lov från våra hjärtan går. Evig är din makt och ära, dig jord och himmel vittne bära, av allt ditt verk du offer får. Dig lova kerubim, dig prisa serafim. Hosianna! Helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud.
2. Solen dig sitt offer viger, där klar hon fram på fästet stiger...
1. Du som åt människan den ädla förmån skänker, att tungan yttra kan vad själen vill och tänker, med ansvar, fullt av vikt, du lämnar i mitt val att tillse, när min plikt är tystnad eller tal.
2. Må aldrig denna röst sig blanda med de fräckas, av vilka jordens tröst och himlens budord gäckas. En oblyg ordalek mitt skämt besmitte ej, ej svordom eller svek mitt öppna ja och nej.
3. Jag väja må det ord som villar eller sticker, och fly som själamord allt baktal och allt smicker. Jag sanning tala vill och anse för ett rån såväl att lägga till som taga därifrån.
4. Jag söke ingen del i mångas usla ära att träffa nästans fel och dem i dagen bära. Den illsint gripes an jag kristligt hägna vill, och där jag det ej kan, jag tige hellre still.
5. Min tunga aldrig skall en hemlighet förråda, hon hellre stum och kall må fast vid gommen låda. Vad vännen trygg förtror åt ömhetens förvar, må han som trätobror där ännu finna kvar.
6. Men lossne tungans band att tolka vad jag känner för hem och fosterland, välgörare och vänner. Jag spare ej mitt tal där jag med Jesu nåd kan lindra armas kval och hindra ondas råd.
7. Vad rätt, vad ärligt är, vad kyskt, vad ljuvligt lyder, vad glädje med sig bär, vad ung och gammal pryder, må spridas med min röst liksom en morgondagg, till styrka och till tröst, till bot mot sorg och agg.
8. Men först och sist, min Gud, jag vill med tacksam tunga förkunna dina bud, din nåd och sanning sjunga och gå i fröjd och kval till dig med bönens ljud. Låt mina läppars tal behaga dig, min Gud!
Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008 Musik: Svensk 1697, preludium Henry Weman (publ. m. tillstånd)
1. Till dig jag ropar, Herre Krist, ditt ansikte jag söker. Giv mig en tro som fast och viss min bundna själ förlöser. Jag sätter all min lit till dig... Text: Johannes Agricola ca 1526 (32 år), övers. 1562, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Olov Hartman 1979 (73 år) Musik: Wittenberg 1529
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. I dödens band låg Herren Krist, sitt liv för oss han givit. Uppstånden är han nu förvisst, han vår förlossning blivit. Därför får vi nu med fröjd lovprisa Gud i himlens höjd och sjunga halleluja. Halleluja!
2. Ej fanns på jorden någon man som kunde döden tvinga, ty över oss låg syndens bann och rena fanns här inga. Därav döden fått sin makt, ja, den sej alla underlagt, men nu dess välde krossats. Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist, för oss sitt blod har gjutit och sonat all vår synd och brist och dödens välde brutit. Fastän döden synes svår, nu blott dess skugga återstår, sin udd har den förlorat. Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var hur döden stred mot livet. Men livet seger vunnit har, uppslukad döden blivit. Såsom Skriften oss har sagt: Guds död har krossat dödens makt, den skall oss inte skrämma. Halleluja!
5. Här är det rätta påskalamm som skall oss skänka livet, för vår skull det på korsets stam av kärlek är utgivet. Tryggt dess blod vårt hjärta gör, det håller döden utanför, fördärvarn oss ej skadar. Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest med hjärtans fröjd och gamman, där Herren Kristus är vår gäst och gläder allesamman. Han är själv den solen klar som blivit för oss uppenbar och skingrat syndens mörker. Halleluja!
Text: Martin Luther 1524 (41 år), svensk övers. 1562, bearb.
1. Jag lever och upphöjer min själ igen till dej, o Gud, vars vård jag röjer i allt, som omger mej: i dagens nya ljus, i lugnet kring mitt läger, i allt vad kärt jag äger bevarat i mitt hus.
2. Lov ske ditt ord i tiden, som bjöd att ljuset är! Och tack för ron och friden som natten till oss bär! Så ljuvt att i dess famn sitt trötta huvud gömma och dagens sorger glömma och somna i ditt namn!
3. Så skönt att åter träda förnyad på din jord och åt din sol sej gläda och livas av ditt ord och gå med hälsans fröjd till sina plikters övning, beredd till kamp och prövning och med din vilja nöjd. 4. Ej blott att kroppen stärka du gav oss vilan, Gud, nej, må den hos oss verka ny håg för dina bud! Om på min gårdag nu jag ser med skam tillbaka, hjälp mej idag att vaka och älska liksom du.
5. Hjälp mej att aldrig kränka min nästas minsta rätt, ej tala eller tänka på falska vänners sätt, att ej för stundens ro förspilla samvetsfriden, ej håglös dräpa tiden,
men tjäna dej i tro.
6. Kanhända snart jag saknar den tid du nu mej ger. Jag bäddas ner och vaknar till jordens dag ej mer. O Jesus, giv mej då den frid som du blott skänker, till dess den dagen blänker, vars sol ej ner ska gå! Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år), bearb. 2011 Musik: Hamburg 1598, preludium Richard Faltin (1835-1918)
1. Om alla mina lemmar var fyllda helt av sång och hade tusen stämmor som ljöd på samma gång och sjöng jag dag och natt - jag kunde ej gengälda Guds rikes stora skatt.
2. Jag vill mitt tack frambära, o store Gud, till dej! Dej vare lov och ära för att du kallat mej och räknat mej bland dem som trots vad de förbrutit hos dej har fått sitt hem.
3. Du grundlagt själv din kyrka ibland oss, Herre kär! Allt gott du ville verka i din församling här. Låt oss då i ditt hus i trohet mot dej vandra och följa Ordets ljus.
4. Låt livets källa flyta med himmelsk nåd och makt kring hela jordens yta, till varje folk och trakt. Låt lyckas Jesu namn, så alla vägen finner in i din fadersfamn.
5. Vår sång ska dej upphöja, o Gud, som allt förmår. Ditt bistånd skall ej dröja, var än vår vandring går. När vi nått hem en gång, skall nya röster höjas och sjunga Sions sång! Text: Petter Dass, Morten Eskesen, övers. A.H. 1991
Musik: Erik Gabriel von Rosén 1824 (49 år), preludium Henry Weman (publ. m. tillstånd).
1. Ur djupen ropar jag till dig. Så hör mig, Gud, och svara, var mild, ha tålamod med mig och lyssna till min klagan. Om du vill ställa mig till doms...
Text: Martin Luther 1524 (41 år), Anders Frostenson 1977 (71 år) Musik: Wittenberg 1524.
1. Det går ett tyst och tåligt lamm, och på den tunga färden det bära får all synd och skam, all dom som tynger världen. Det sänkes djupt i vanmakt ner, dess vånda ökas mer och mer, där offrets väg det skrider. Det utstår outsäglig nöd, hån, gisselslag och kval och död, och allt det stilla lider.
2. Det lammet är Guds rena Lamm, som löser syndens trälar, Guds Son, som led på korsets stam att frälsa våra själar. O kärleks makt, som övergår allt vad en människa förstår, du Faderns hjärta tvingar. O kärleks djup, o kärleks glöd, som Sonen in i korsets död och ned i graven bringar!
3. Han frambär, klädd i helig skrud och krönt med törnekrona, ett offer utan vank åt Gud, all världen att försona. I lydnad och i tålamod sig själv han offrar, när hans blod för mig och världen rinner. Vad skall min själ väl giva dig, o helga Lamm, för vad du mig i offerdöden vinner?
4. Jag stanna vill min levnads dag i stillhet vid din sida, och där du är, där vill ock jag i trogen kärlek bida. Mitt hjärtas ljus du vara skall, och när min levnadstid är all, mitt liv du evigt bliver. Min själ är din, o Jesu from, jag dig till arv och egendom nu henne evigt giver.
5. Min lovsång om din kärlek blid må fylla livets stunder, min själ dig prisa varje tid för dina nådesunder. Ditt namn till ära, Jesu god, må ren och klar min levnads flod mot evigheten strömma. Allt vad av dig jag undfått har, det skall mitt hjärta hålla kvar, min ande evigt gömma.
6. Mitt trånga hjärta, vidga dig att i ditt djup förvara en skatt mer skön och kostelig än alla stjärnor klara. Förmer än jordens lust och prakt, dess ära, rikedom och makt är skatten, som jag funnit. Min skatt är du, o Jesu god, du offrat har ditt dyra blod, som ock för min skull runnit.
7. Det blodet städse vara skall mitt värn i strid och fara. Mot frestelse och syndafall det mitt beskärm skall vara, den djupa källan till min fröjd, min tröst, när jag av sorg är böjd, min hugnad under färden, min svalka, när min törst är het, min tillflykt i min ensamhet, när allt jag mist i världen.
8. Vad skadar mig den bittra död? Den blott min vinning bliver. Försmäktar jag i solens glöd, ditt kors mig skugga giver. När oro i min ande bor, när tron bli svag och bävan stor, du skingrar tvivlets tankar, och när på världens vreda hav min farkost hotar gå i kvav, är du mitt fasta ankar.
9. När jordelivet är förbi och för Guds tron jag träder, då skall ditt blod den purpur bli, vari min själ sig kläder. Därmed jag kan för Gud bestå och in i Faderns rike gå, och där i högtidsfröjden, när Lammet viges vid sin brud, jag bär min krona och min skrud till evig tid i höjden.
Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Carl David af Wirsén 1889 (49 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år) Musik: Strassburg 1525
1. Dig vare lov, o Jesus Krist, som mänska blev, dock utan brist. I oskuld dig en jungfru bar, stor glädje bland Guds änglar var. Ära vare Gud!
2. En evig Faders ende Son...
Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther, övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år) Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524, prel. av Johann Pachelbel
1. En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt! När jag är trött av vägen och allt som möter mej, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sej.
2. En liten stund med Jesus, när synden gör mej ve och otron vill mej hindra att blott på ordet se. En liten stund med Jesus, och bördan lyftes av och faller från min skuldra i Kristi öppna grav.
3. En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås när himlarna och jorden av sin förvandling nås.
4. En liten stund med Jesus, vad frid den har med sej, när kärlekslösa domar av mänskor sårar mej. Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, en liten stund med Jesus dock helar alla sår.
5. En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sej, vad lust den ger att vandra den väg han visar mej, vad mod den ger att leva och lida för hans namn, en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.
6. Så ge mej, käre Herre, ja, ge mej ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå. Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott: en evighet med Jesus - och allt, ja, allt är gott.
Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år), ngt bearb.
1. O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill kalla och rena oss med Kristi blod som borttar synder alla: låt komma, Gud, till oss ditt ord, din vilja att förklara, låt det i mörkret på vår jord vår ljusa lykta vara; låt ingen vilse fara!
2. Ja, alla ropar vi till dig, vår nöd oss därtill driver, ty ingen tar ditt ord till sig om du ej nåd oss giver. O du vår Fader, tänk därpå att djävulen vill blanda sitt ogräs i din säd, och få oss mänskor sig tillhanda. Så sänd till oss din Ande!
3. O Gud och mänska, Jesus Krist, som synden på dig tagit, du känner bäst vår stora brist, du trött och frestad varit. O Jesus, nu vi, Broder kär, ditt löfte vill påkalla: sänd Hjälparen som sanning lär och kan bevara alla för att ifrån dig falla.
4. O du Guds helge Ande, kom! Slit sönder satans snara. Giv ordet i vårt hjärta rum och oss i tron bevara, så att envar blir heliggjord och prisar Gud med gamman, ja, så att Jesu Kristi ord oss leder allesamman till himlens glädje. Amen! Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A,H. 2011 Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, prel. Johann Christoph Oley (1738-1798)
1. Säll är den som sina händer i Guds händer sluter in... Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år) Musik: Svensk 1697, preludium av John Morén 1916 [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
