Se fågeln som sitter på gungande gren

1. Se fågeln som sitter på gungande gren!
Den sjunger så vackert en visa
om honom som danat den skuldfri och ren.
Sin Skapare vill den få prisa
med gåvan som blivit den given.

2. Ej sår den, ej skördar, ej samlar den in
i ladan för sej och de sina,
men aldrig den nedslås av sorg någonsin,
den har ej för framtiden pina
och saknar ej något för dagen.

3. O må jag som fågeln var gryende dag
med lovsång och tacksamhet börja.
Om än jag är liten och ringa och svag
behöver jag ändå ej sörja,
för jag är ju barn här i huset.

4. Jag mer är än fågeln och liljan i skrud,
som vissnat då afton det blivit.
I Kristus jag är ju en utkorad brud,
med löfte om eviga livet.
Nog får jag min lott här på jorden.

5. O skulle jag ängsligt på denna Guds jord
för föda och klädedräkt sörja?
Nej, också för mej dukar Herren sitt bord,
blott hedningen därom må spörja;
jag har ju en Fader i himlen.

6. Han klädde mej i sin rättfärdighets skrud
och aldrig mej nånsin förgäter.
Jag gläds att jag fått om hans trofasthet bud:
var dag han mej troget tillmäter
allt vad jag för dagen behöver.

7. För morgondan slipper jag oroa mej,
var dag har ju nog av sin plåga.
Min Fader den omsorgen tagit på sej,
och annat kom aldrig på fråga.
Jag mer är än fåglarna alla. 

Jag lever och vet nu hur länge, hav tröst!

1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! -
jag lever, tills Gud vill mej kalla.
Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst
och lämnar så bördorna alla
och vilar så trygg vid hans hjärta.

2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär:
den bär till Guds eviga rike,
den bär till min Jesus, min Frälsare kär,
den vännen förutan sin like,
den leder till skaran vid tronen.

3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker:
det sker den behagliga tiden,
det sker då ej jordlivet gagnar mej mer,
då blir det en ände på striden,
när Herren till uppbrott mej kallar.

4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog
till tröst för de kommande dagar?
Den vän som min synd och min dom på sej tog
var dag mej på vägen ledsagar.
Så målet jag lyckligt ska hinna.

Text: B S Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (72 år)

A P Berggreen:

Var är du? Var är du?

1. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän,
o mänska, i skuggan och gruset?
Var döljer du dej ibland lustgårdens trän?
Träd fram för din Herre i ljuset!
Så ropar den himmelska rösten.

2. Var är du, var är du? Ack, trivs du väl än
därute i synden och flärden?
Föraktar du ännu din himmelske vän?
Går själen förlorad i världen,
den värld som är fjärran från Herren?

3. När vill du då börja att söka din Gud,
som snart skall din domare bliva?
När vill du då börja att akta hans bud
och rätt i hans ord honom giva?
Just nu är den lägliga tiden.

4. Så tänk ej: "Än lyser ju solen så klart,
än är det för tidigt att börja.
Min Herre, han kommer nog inte så snart,
nog hinner för själen jag sörja,
nu vill jag ha glädje i världen."

5. Din tid är dock Herrens, det bliver därvid,
du kan den en dag ej förlänga.
Se, nu får du komma, nu, nu är det tid,
men en gång han dörren skall stänga,
och då är försent börja klappa.

6. Var är du, var är du? Kanhända du har
berett dej ett säkerhetsläger
av egna förtjänster och dygder du spar,
fast sådant för Herren ej väger
det ringaste grand i hans vågskål.

7. Din fromhet och renhet, vad gäller väl de
för honom, den helige, rene?
Nej, skall du bli helig, så måste det ske
allenast igenom den ene
som gjordes till synd för oss alla.

8. Var är du, var är du? Ja, har du förstått
att endast i Sonen är livet
och med dina synder till honom nu gått,
vars namn oss till frälsning är givet,
och där i hans blod funnit rening?

9. Då först är du säker, då först kan så här
med glädje din Herre du svara:
"Här är jag, här är jag, min Frälsare kär!
Och må du nu själv mej bevara,
så är jag i trygghet för evigt!"


Text: Lina Sandell 1863 (31 år), bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt 1863 (50 år)


O Ahnfelt:

Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när tiden för festen var inne.
Hos fem sig förrådde vår tröga natur,
vårt dåsiga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De övriga fem lär oss vakta vår tid...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Himmelriket liknas widh tijo jungfrur", bearb. Bo Setterlind 1983 (60 år) - för alternativ bearbetning se Stora Nätpsalmboken nr 880.
Musik: Efter en folkmelodi från Dalarna

Vart flyr jag för Gud

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.

Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Franzén Frans Michael 1814 (42 år), ngt bearb.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624

Hör, skapelsen suckar

1. Hör, skapelsen suckar, den suckar så tungt!
Vad kan väl den sucken betyda?
I stunder då allt i naturen är lugnt
och blommor ses markerna pryda,
den sucken mot höjden dock stiger.

2. Fast allting i skapelsens morgon var gott,
då Herren välsignade jorden,
förbannelsen sedan däröver har gått
och givit från södern till norden
en prägel av ouppfylld längtan.

3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist,
en kämpande, bidande skara.
Dock stundar förlossningens timme till sist,
då Gud sej i dem skall förklara
i härlighet, skönhet och ära.

4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag
då skapelsen suckar ej mera,
då allting skall fullkomligt ställas i lag,
då Gud skall i alla regera.
Välkommen den dagen må vara!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.

Mel.: Skotsk folkmelodi ("Österlensvisan")

Tillkomme ditt rike

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text (=SvPs1986 nr 100): Lina Sandell-Berg 1872 (40 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870 (53 år)