Gå varsamt, min kristen

1. Gå varsamt, min kristen,
giv akt på din gång!
Den vägen är smal och
den porten är trång
som leder till livet,
och de äro få
som finna den vägen
och vilja den gå.

2. Man bygger sig själv
en bedrägelig bro
av otrogen kärlek
och kärlekslös tro.
På den vill man komma
till himmelens port,
men faller, och fallet
blir evigt och stort.

3. Man tror ej att vägen
kan vara så smal,
som leder till bröllop
i himmelens sal.
Man vill den i ostörd
bekvämlighet gå,
ej världen försaka,
ej synden försmå.

4. Men nej, man bedrar sig,
man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen
det går ej så lätt.
Den vägen är smal
som till salighet bär,
och uppfylld av törne,
av kors och besvär.

5. Den måste man varsamt,
i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet
vandra därpå.
Blott ett steg på sidan
dig bringar i nöd,
din köttsliga frihet
är andelig död.

6. Här gäller att kämpa
mot djävul och värld,
att icke bedåras
av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt
försaka i grund
och hålla sej redo ¨
att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit
i din Frälsares blod,
som styrker till dagelig
bättring ditt mod.
Ja, fly för ditt liv
undan synder och last,
bed Gud att han gör
din utkorelse fast.

8. Gå troget och stadigt
i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring
av honom du får.
Hans börda är ljuvlig,
åt honom dig giv.
Han giver dig nåd till
evinnerligt liv.

Text: Olof Kolmodin 1742 (52 år), finländsk bearb. 1869, 1880

Musik: Svensk folkmelodi

Utrannsaka mej, min Gud

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.

Text: Kung David (Psalt. 139:23-24)

Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år)

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm inte alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.

2. Stanna och vakna, tänk vad du äger
ej i dej själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dej själv men i honom du är.

3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dej leder - är detta ej nog?

6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

7. Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)

O Ahnfelt:

Får Satan mej sålla

1. Får Satan mig sålla
- och synd kräver död -
jag likväl vill hålla
i yttersta nöd
den stora, den eviga
sanningen ren,
//: att en dött för alla ://
att en dött för alla
och alla i en,

2. att mitt i min smärta
för synder och brott
är dock i Guds hjärta
allt fredligt och gott,
och jag är för Gud
helt rättfärdig och ren,
//: ty en är för alla ://
ja, en är för alla
rättfärdig, ja, en.

3. Just när jag mig tycker
odräglig för Gud,
i famn han mig trycker
som täckaste brud.
Beprydd och beklädd med
hans härlighets sken
//: jag är nu i Jesus ://
jag är nu i Jesus
rättfärdig och ren.

4. Se, här är nu grunden
för lycka och frid
i hårdaste stunden
av kval och av strid.
Om än jag försmäktar
till kropp och till själ,
//: så har jag dig, Herre! ://
Och har jag dig, Herre,
ja, då är allt väl!

Text: C O Rosenius 1851 (35 år), ngt bearb. A.H. 2008

Musik: O Ahnfelt

Jesus själv har frestad blivit

1. Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,

ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.

2. Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.

3. Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd till templets tinnar,
varifrån jag blint på nåd
störtar mej i överdåd.

4. Men du, Jesus, seger vunnit
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.

Text: O Rönigk (1710-1783), Christopher Dahl, Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2010

Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

Vaka själ och bed

Preludium: 


Koral:



Alt. rytm:



1. Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sig till ljusets ängel skapar,
tills dig snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bliv ej köttets träl
och låt världen dig ej köpa.
Vad dess barn så efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dig den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten icke släcker,
resekost som icke räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar,
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land.

9. Arvet ej förspill
som nu hör dig till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dig själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du skall hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år) - preludium Johan Gustafsson

Antingen framåt eller tillbaka

1. Antingen framåt eller tillbaka,
antingen växa eller försaka
livets och mognadens möjlighet.
Vara en kristen och bli det alltmera
eller bli efter, förlora alltflera
utav Guds löften om salighet.

2. Antingen växer vår tro och vi finner
mera av Kristus, annars försvinner
undan för undan vad en gång vi lärt.
Antingen blir vi mer ivriga, varma
eller förslöade, tomma och arma,
glömska för allt, som en gång var oss kärt.

3. Herre, kom åter, grip tag i oss, skaka,
låt inte tron, som du gav, gå tillbaka.
Livet och himmelen står ju på spel.
Under oss gapar nu olyckans dalar,
över oss väntar oss himmelens salar,
led oss du fram, låt i dem oss få del.

Text: Christian Braw

Musik: Andreas Holmberg 2010

Ingen hinner fram till den eviga ron

1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2. Hindren äro många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
övergiv världenes brunnar.
Lyd ej deras röst som ropa: följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåde den skatten visst ger,
sträva därefter i trona.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.

Text: Lars Linderot 1798 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svensk folkmelodi