Nu stiger solen fram (alt. koral)

1. Nu stiger solen fram

ur österns portar,
förgyller bergens rand

och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,

i lovsång kläd dig...

Text: Thomas Kingo 1674 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik: Jonas Andersson 1884 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J Andersson i Ölsund: 

Vid Jesu hjärta är min vilostad

1. Vid Jesu hjärta är min vilostad,
min trygga hamn där jag kan vara glad.
Hur häftigt livets stormar rasa må,
den hamnen är beständigt lugn ändå.

2. Han är den säkra grund som Fadern lagt,
på honom har jag byggt, som ordet sagt.
Från skulden fri, jag ej fördömas kan,
ty ende Sonen är min löftesman.

3. Väl växlar det för mej på livets stråt:
än blir det sång, än idel klagolåt.
Men under allt, i klar och mulen tid,
han är dock själv min salighet och frid.

4. Hans lov jag sjunga vill i fröjd och kval,
som led för mej i Kidrons mörka dal,
tills jag får somna ifrån sången här
och vakna säll vid harpoklangen där.

Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Ur Fridsbasunen 1884

Vem är skaran som syns glimma

1. Vem är skaran, som syns glimma
uti livets morgontimma
uppå Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
uti evig klarhet står.

3. O vad strålglans, o vad toner
brusa ned från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klinga, orglar brusa,
sånger dåna, vingar susa
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
att ock jag må kunna sjunga
i förklaring denna sång!
Giv min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång!

Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1884 (42 år), ngt bearb.

Gud är trofast - vare det din borgen

1. Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in!
Gud är trofast under glädjen, sorgen.
Du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han skall undanrödja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, han skall styrka, stödja
och dig rädda undan stormens hot.

2. Gud är trofast, alla otrosdimmor
skall han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid!
Gud är trofast, sjung i evighet!

Text: Peter Lundén 1884 (35 år)
Musik: P Lundén 1884

Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text (=SvPs1986 nr 196): Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)


T Söderberg: