Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör (alt. koral)

1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!

Upp, själ, och fira som sig bör

den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord!

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Lik Petrus jag på villans stig
förnekade och glömde dig,
men du ej glömde mig.
Din blick mig fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o, hjälp mig att jag aldrig mer
dig, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mig nödvändigt är:
att hålla dig av hjärtat kär
och tro vad du mig lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. En själ, som du åt himlen vann,
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och spis, som henne när,
ditt blod och din lekamen är.

8. Dig själv du åt de trogna bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dig jag sätter all min tro,
hos dig jag finner ro.
Med dig jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Ande vittnesbörd mig bär,
att intet mer fördömligt är
hos den du bliver när.
Så bliv mig när i liv och död,
o nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007
Musik: Tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569

Den signade dag

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ned till oss komma,
den lyser så blid med allt klarare sken,
oss alla till glädje och fromma.
Må Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevara.

2. Den signade dag...

Text: Nordisk dagvisa ca 1450, Johan Olof Wallin 1812 (33 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Medeltida nordisk folkmelodi / Köpenhamn 1569

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

O Jesus, än de dina

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dig se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Dock vill du här på jorden

bland oss ock stiga ner.

För oss ett offer vorden,

dig själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Dig, Jesus, än vi höra

i dessa dyra ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dig höra till.

6. Dig vilja vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du när oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: (=SvPs1986 nr 70) Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569