Din Herre Gud i himlen skall du tjäna

1. Din Herre Gud i himlen skall du tjäna,
du kropp och själ skall honom anbefalla, 
hans helga namn du prisa skall allena, 
och det allena varje dag åkalla. 

2. Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt, 
dess majestät uppfyller hela världen. 
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt; 
det får ej brukas till en lek för flärden. 

3. Som Faderns pris utav din mun må höras, 
skall Sonens Jesu namn av dig upphöjas, 
i vilket alla släkten saliggöras, 
för vilket alla knän en dag skall böjas. 

4. Du skall ej svärja vid de skapta tingen, 
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden. 
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen 
därvid må fresta dig till synd i orden. 

5. Ty djävulen vill dig hos Gud anklaga 
och dig i hjärta, själ och tunga snärja; 
han vill Guds helga namn ifrån dig taga 
och lära vid sitt onda namn dig svärja. 

6. Tag dig i akt! Vill satan du åkalla 
och bedja honom att din själ anamma, 
så är han herren, som skall dig befalla, 
och du hans träl är vorden med detsamma. 

7. Han är Guds fiende och din och allas. 
Du ropar honom; han är genast färdig. 
Han kommer nog, förutan att han kallas, 
han står då redan i ditt hjärta när dig. 

8. Var gång din tunga giver satan äran, 
i stället för att Herren Gud tillbedja, 
då flyktar himlens änglar med förfäran 
men du får alla onda andar glädja. 

9. Hjälp, milde Herre, oss av nåd bevara 
samt våra barn för sådan själafara, 
att vi ditt helga namn må trogna vara 
och därmed trygga stå mot satans snara. 

10. Ditt dyra namn, det över allting stora, 
det vill vi också över allting ära, 
det aldrig mer missbruka och förlora, 
men det en evig tack och lov hembära.

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb. A.H. 2013
Musik: Per Steenberg 1924 (54 år)

Tvång att tro, det önskar dårar

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 1991, 2012
Musik: Louis Monsen 1924