Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv!

1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! 
För oss du nu dödade döden. 
Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv 
mot synden och yttersta nöden. 
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, 
mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: 
jag lever, och ni ska få leva!  

2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går,
de saligas lovsång till möte. 
Åt oss du bereder i dag som i går 
ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: 
att syndare saliga göra. 

3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud 
kan älska. Nu lever mitt hjärta! 
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud 
i Frälsarens lydnad och smärta. 
Från djup och till djup i Guds eviga råd 
serafen ej skådar ett under av nåd 
så härligt som människans frälsning!

Text: Carl Gustaf Cassel
Musik: Oscar Ahnfelt


O Ahnfelt:

Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst

1. Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
Den saliga dagen är nära,
då vi skall få höra hans ljuvliga röst
och skåda hans anlete klara.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

2. Minuterna ilar, se, skuggorna flyr,
snart natten den långa skall ändas.
Det ljusnar i fjärran, se, morgonen gryr,
den eviga dagen snart randas.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

3. Ja kom, Herre Jesus, kom snart som du sagt!
Din ankomst med fröjd vi förbidar!
Kom snart att förstöra all fiendens makt,
att ensam på jorden regera!
Välkommen, välkommen, vår konung och Gud!
Välkommen, välkommen att hämta din brud
till dig i den eviga glädjen!

Text: Joël Blomqvist 1878 (38 år), ngt bearb.
Musik: Joël Blomqvist 1878 (38 år)

O syndaförlåtelse, dyrbara skatt

1. O syndaförlåtelse, dyrbara skatt,
av oförskylld nåd åt oss vunnen,
du är ju för oss i vårt eländes natt
den flödande salighetsbrunnen!
Med ständiga synder mot heliga bud,
vart skulle vi fly, om ej blodet hos Gud
hans nåd oupphörligt förnyar?

2. Allt eget, det vare sig ont eller gott,
o må det bli dött och begravet
och anden i Kristi rättfärdighet blott
insjunka som droppen i havet!
Ty är jag förlorad, till intet i mig,
då har jag ock allting fullkomligt i dig,
o Jesus, för eviga tider.

3. På korset du sagt: "allt fullbordat nu är",
men ej: "det fullbordat skall bliva".
O Herre, giv nåd, att jag enfaldigt lär
min tro med ditt ord införliva!
När du nu har sagt ditt "fullbordat" en gång,
då leve mitt hjärta, då ljude min sång:
ett ja och ett amen i själen!

Text: Carl Gustaf Cassel 1849 (66 år)
Musik: Hanna Brooman 1839 (29 år) "Norrlänningens hemlängtan"

H Brooman:

Välsignad den dagen

1. Välsignad den dagen, då jag här fick se
hur frälsningens hav översvallat!
Välsignad den stunden, som Gud velat ge,
när han mej till nåden har kallat,
mej nyfött och renat, upptagit till barn!
Då löstes jag arme ur träldomens garn,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

2. Låt satan fritt ryta, han stör ej min ro,
ty Jesus skall skydda och freda.
Låt jorden omstörta, låt prövas min tro,
Guds Ande skall trösta och leda.
Fast synderna är liksom sanden i hav
och trycker och följer mej jämt till min grav,
har Jesus dock dött i mitt ställe.

3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår,
och skyarna börjar att tjockna,
när böljorna fräser och hårdare slår
och elden i lampan tycks slockna,
då fäller jag modet, men håller dock i:
min synd är förlåten och då är jag fri,
ty Jesus har dött i mitt ställe.

4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro,
jag ser för mej himmelska stranden.
Där skall jag få inta vad här jag fått tro
med fröjd i de levande landen,
och evigt åtnjuta försoningens nåd
och inse och prisa Guds eviga råd,
att Jesus har dött i mitt ställe.

5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld,
som Sonen i hjärtat förklarat!
Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld
och mödan för mej inte sparat!
Tack, helige Ande, min hjälpare god,
som lärt mej vad värde det är i hans blod
som nådigt har dött i mitt ställe!

Text: Ur Sions Nya Sånger 1778, ngt bearb.
Musik: Christian Adolph Nystad 1542

Nu stunden är kommen

1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,

den stund som bebådad är vorden,

då Anden sig sänker från himmelens höjd

att bygga Guds kyrka på jorden.

Vad tröst och vad trygghet det budet beskär,

att Hjälparen, sanningens Ande, är när,

som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp

få skåda Guds väldiga under.

Ej löftena glömts under tidernas lopp,

de vila på klippfasta grunder.

Med tungor av eld giver himmelen svar

på brinnande böner och suckan, som var

så tung under tvivlande stunder.

3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst

som bot i Jerusalem bjuder.

Det går likt ett styng genom tusende bröst,

när Petri förkunnelse ljuder.

Guds kyrka nu föds i den heliga stund,

och än står hon fast på sin eviga grund,

hur tiden än stormar och sjuder.

4. O människa, gläd dig och prisa din Gud,

som dig med sin Ande hugsvalar,

och var ej en träl under bokstav och bud,

när nåden från himmelen talar.

I ordet och bönen din hugnad du får

och mod i ditt hjärta, om vägen ock går

igenom de mörkaste dalar.

5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd

att väcka vårt domnade sinne!

Och giv att din sanning må bliva bekänd

och gömd uti hjärta och minne.

Försmäktar vår själ under ångest och strid,

låt komma din Ande med strömmar av frid,

där vi vår hugsvalelse finne.

Text (=SvPs1986 nr 475): Olof Bergqvist 1934 (70 år), ngt bearb.

Melodi: Svensk folkmelodi från Östergötland

Två väldiga strider om människans själ

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning.

Vår Hjälpare är han, som syndaren lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam.

Förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Den icke betänker sitt eviga väl,

men binder i stoftet sin fattiga själ,

skall aldrig till himmelen hinna.

4. Men salig är den som vill höra Guds ord

och vet att dess salighet gömma.

För henne blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen skall döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat det ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.

Text: A T Strömberg 1883 (63 år), bearb. A.H. 2008 (v. 1)

(Se originaltexten i 1986 års psalmbok nr 536.)

Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)