Två väldiga strider om människans själ

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning.

Vår Hjälpare är han, som syndaren lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam.

Förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Den icke betänker sitt eviga väl,

men binder i stoftet sin fattiga själ,

skall aldrig till himmelen hinna.

4. Men salig är den som vill höra Guds ord

och vet att dess salighet gömma.

För henne blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen skall döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat det ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.

Text: A T Strömberg 1883 (63 år), bearb. A.H. 2008 (v. 1)

(Se originaltexten i 1986 års psalmbok nr 536.)

Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)